Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 261.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
Salomos Ordspråk. Cap. 19, 20. 257

12. Konungens ogunst är såsom ett ungt lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.* *Ords. 16: 14, 15; cap. 20: 2.

13. En galen son är sin faders sorg;* och en trätosam qwinna ett stadigt drypande.† *Ords. 15: 20; cap. 17: 25; †cap. 27: 15.

Drypande, d. ä. såsom takdropp, som wanärar, röter och förstörer huset.

14. Hus och egodelar ärfwas af föräldrar; men en förnuftig hustru kommer af HERran.* *Ords. 18: 22; cap. 31: 10.

Se cap. 18: 22.

15. Lathet hafwer sömn med sig; och en fåfäng själ skall hunger lida.* *Ords. 10: 4, 5; cap. 13: 4; cap. 20: 13.

16. Den som budet bewarar, han bewarar sitt lif; men den sin wäg föraktar, han skall dö.

Den som föraktar sin wäg, nemligen den af Gud föreskrifna wägen, han ådrager sig timlig ofärd och ewig död.

17. Den som förbarmar sig öfwer den fattige, han lånar HERranom; Han skall wedergälla honom godt igen.

Det, som för Herrans skull gifwes åt fattiga med sann wishet och christlig kärlek, är icke förloradt, utan står såsom ett kapital, insatt i himmelen. Sådane lån bära mångtusenfaldig ränta och stå alltid säkra. Att någon med wälgerningar och dygder skulle kunna sjelf förwärfwa sig himmel och salighet är härmed ingalunda sagdt; ty saligheten winnes blott genom tron på Christum. Då de obotfärdiga göra något godt, så få de sin nådelön här i tiden. De trogna få wälsignelse i detta lifwet och i det tillkommande för Christi skull allena.

18. Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke din själ dragas till att döda honom:* *Ords. 13: 24; cap. 22: 15; cap. 23: 13.

19. Ty stor harm kommer skada åstad: derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.

Warning mot öfwerdrifwen och oförnuftig stränghet.

20. Hör råd, och tag wid tuktan,* att du sedan må wis warda. *Ords. 1: 8.

21. Många anslag äro uti en mans hjerta;* men HERrans råd blifwer beståndande.† *Ords. 16: 19. †Es. 46: 10.

Se cap. 16: 9.

22. Menniskan pryder hennes wälgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.

Grt.: En menniskas åstundan (att göra godt) är hennes wälgerning (då hon icke kan wara wälgörande), och en sådan fattig (med barmhertigt sinne) är bättre än en lögnare, (som lofwar att hjelpa och håller intet).

23. HERrans fruktan fordrar till lifs, och skall mätt warda, att intet ondt skall hemsöka henne.

Herrans fruktan är rik näring för det andeliga lifwet, den är ett lifwets träd, som föder den inre menniskan.

24. Den late gömmer sin hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.* *Ords. 26: 15.

”Såsom man säger: han är så lat, att han för lättjas skull icke kan äta, om han med handen uti fatet eller maten för sig hafwer. Det äro lärare, regenter och husfolk, som låta deras embete fara, ändock de det wäl kunde lätteligen uträtta.” L.

25. Slår man bespottaren, så blifwer den fåkunnige wis; straffar man en förståndig, så warder han förnuftig.* *Ords. 21: 11.

Icke bespottaren blifwer wis, derigenom att han bestraffas, men fåkunniga, som wilja låta warna sig genom andras exempel, och då den förståndige tillrättawisas, så emottager han tillrättawisningen såsom en god lära.

26. Den som fadren förlägger, och modren fördrifwer, han är ett skamligt och förbannadt barn.* *Ords. 20: 20.

Förlägger, grt.: förderfwar, förer i fattigdom, förakt och elände.

27. Låt af, min son att höra den tuktan, som förer dig från förnuftig lära.* *Ps. 119: 37.

Den tuktan, d. ä. en sådan underwisning, som är emot Guds ord; ty det finnes ingen lära till själens frälsning, utan den som innehålles uti Guds ord.

28. Ett wrångt wittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orättheten.

Ett wrångt wittne, grt.: ett Belials wittne, är ett wittne, som talar lögn. 1 Kon. 21: 10.

29. Bespottaren är straff beredt, och slag på de dårars rygg.* *Ords. 10: 13.

Det onda får alltid sitt straff, till en del i detta lifwet, men hufwudsakligen i det tillkommande.

20. Capitel.

Win gör lösaktigt folk; och starka drycker göra buller: den som dertill lust hafwer, han warder aldrig wis.

Dricker eder icke druckne af win, af hwilket ett oskickligt wäsende kommer! Eph. 5: 18.


2 Del.17