| Salomos Ordspråk. | Cap. 23. | 263 |
”Hwilket spökelse är owisst, såsom willoeldar flyga om natten, hwarpå man icke kan lita; alltså ställer han sig god och är dock icke”. L. Han beräknar och wärderar hwad han gifwer dig, han aktar uppå, hwad du åtnjuter.
8. Dina betor, som du ätit hafwer, måste du utspy, och måste dina wänliga ord förtappat hafwa.
Du skulle gerna önska, att du kunde gifwa tillbaka hwad du åtnjutit, och måste ångra, att du wisat dig wänlig och tacksam.
Allt detta lärer oss icke blott försigtighet i anseende till det timliga lifwet, utan Guds Anda will härmed warna oss för gemenskapen med werlden. Hwarje syndig njutning blifwer bitter och måste med smärta ångras, så snart själen blifwer upplyft af Herrans ljus och lärer, all werldens wänskap är idel hat.
9. Tala icke för en dåres öron: ty han föraktar ditt tals klokhet.* *Ords. 9: 8. Matth. 7: 6.
10. För icke tillbaka de förra råmärken;* och gack icke in uppå de faderlösas åker.† *5 Mos. 19: 14. Ords. 22: 28. †2 Mos. 22: 22.
11. Ty deras Förlösare är mäktig; Han skall uträtta deras sak emot dig.* *2 Mos. 22: 23. Ords. 22: 23.
12. Gif ditt hjerta till tuktan, och dina öron till förnuftigt tal.
13. Låt icke af att tukta pilten: ty om du slår honom med ris, så betorf man icke dräpa honom.* *Ords. 13: 24; cap. 19: 18; cap. 22: 15.
”Stupa du honom, så behöfwer icke bödeln stupa honom. Han måste dock stupad warda”. L. Då barn icke uppfostras i tukt och Herrans förmaning, så kommer ofta en förskräcklig tuktan framdeles öfwer både föräldrar och barn, och skadan är stundom ohjelplig.
14. Du slår honom med ris; men du friar hans själ ifrån helwetet.
Ehuru icke uppfostran i och för sig sjelf kan befria någon från helwetet, så är den dock ett medel, hwarigenom många kunna afskräckas från syndens wäg och lära känna sin Herre och Frälsare; och deremot blifwa många förtappade, derföre att de ifrån barndomen kommit in på otrons, sjelfswåldets och ogudaktigheten wäg.
15. Min son, om du wis är, så gläder sig ock mitt hjerta;* *Ords. 10: 1; cap. 27: 11.
Icke blott fromma anhörige och wänner, utan äfwen Guds englar och den himmelska wisheten sjelf gläder sig öfwer hwarje själ, som låter frälsa sig och emottager wisdom till omwändelse och salighet.
16. Och mina njurar äro glade, när dina läppar tala det rätt är.
17. Ditt hjerta följe icke syndare;* utan war dagligen uti HERrans fruktan. *Ords. 24: 1.
18. Ty det skall wara dig framdeles godt, *och ditt wäntande skall icke fela.† *Ps. 37: 37. †Ords. 24: 14.
19. Hör, min son, och war wis; och styr ditt hjerta in på wägen.
20. War icke ibland drinkare och slösare:
21. Ty de drinkare och slösare warda fattige,* och en sofware måste rifne kläder bära. *Ords. 21: 17.
Såsom lättja medförer lekamlig uselhet och fattigdom, så medförer tröghet och obenägenhet till sökande efter Guds rike både andeligt elände här i tiden och ewig nakenhet, jemmer och nöd. Den andelige lättingen är klädd i egenrättfärdighetens sönderrifna mantel.
22. Hör din fader, den dig födt hafwer; och förakta icke din moder, då hon gammal warder.* *Ords. 1: 8; cap. 15: 12.
23. Köp sanningen, och sälj icke bort henne; wishet, tuktan, och förstånd.
Huru detta köpande skall ske, se Uppb. 3: 18. Då menniskan will gifwa sitt hjerta åt Herran, så undfår hon af nåd allt godt af Honom.
24. Den rättfärdiges fader gläder sig; och den som en wis födt hafwer, han är glad der öfwer.
25. Låt din fader och din moder glädja sig; och glädje sig den dig födt hafwer.
26. Gif mig, min son, ditt hjerta, och låt dina ögon mina wägar behaga.
27. Ty en sköka är en djup grop; och horkonan är en trång grop:* *Ords. 22: 14.
28. Och waktar hon såsom en röfware, och de oaktsamma ibland menniskorna samkar hon till sig.
Denna warning syftar både på den särskilda fara, som köttslig lusta medförer, och isynnerhet på all kärlek till synden och werlden; ty all werldskärlek är en skökokärlek, som röfwar, men ingenting gifwer, och förer själen till ewig fattigdom och qwal. ”Gropen” är i Österlanden en wanlig bild af ett trångt fängelse, och gropar brukas såsom fängelser. 1 Mos. 37: 20, 24. Jer. 38: 6.
29. Hwar är we? Hwar är sorg? Hwar är kif? Hwar är klagan? Hwar äro sår utan sak? Hwar äro röda ögon?
30. Nemligen, der man dryckenskap öfwar; och kommer till att utdricka hwad inskänkt är.* *Es. 5: 11, 12.
31. Se icke till winet,* att det så rödt är, och står så dägeligt i glasen, och går lätteligen in:† *Eph. 5: 18. †Högaw. 7: 9.
_267.jpg&oldid=345312){kind=link}