| 264 | Cap. 23, 24. | Salomos Ordspråk. |
32. Men på sistone biter det såsom en orm, och stinger såsom en huggorm.
I dessa verser framställes dryckenskapens förskräckliga werkan på kropp och själ. Men den lekamligen berusande dryckenskapen är tillika en bild af andelig berusning, hwarigenom själen förlorar sin rätta omtanke och samwetet förslöas. Otrons och syndens lif är en ständig berusning. Synden är en kalk med en giftdryck från afgrunden, som förderfwar både kropp och själ för ewigt. Men sådane laster, som otukt och dryckenskap, äro ibland de wanligaste snaror, hwarmed själamördaren fångar och mördar menniskor. Dessa laster gå ofta i jemnbredd med hwarandra och fara fram öfwer werlden för att fånga menniskor, de mörda och förderfwa flera än alla, som förgås genom sjukdomar, krigs- och alla olyckshändelsen, de mörda icke blott kroppen, utan själen.
33. Så se dina ögon efter andra qwinnor; och ditt hjerta talar oskäliga ting:
34. Och du blifwer såsom en, den der sofwer midt i hafwet; och såsom den der sofwer ofwan på en mast.
35. De slå mig, och det gör mig icke ondt; de stöta mig, men jag känner det icke: när skall jag uppwakna, att jag måtte komma till drycks igen?
Detta är en beskrifning på samwetets känslolöshet hos alla de menniskor, som äro berusade af laster och syndiga begärelser. Det ligger i syndens natur, att, ju mera syndabegärens törst tillfredsställes, desto mera tilltager den och blifwer ändtligen i själen en outsläcklig brand.
24. Capitel.
Följ icke onda menniskor: och begär icke att wara när dem.* *Ords. 23: 17.
”Låt icke ditt arma, swåra lefwerne, förtryta dig, att du afundas de onda och wille dela deras wällefnad”. L.
2. Ty deras hjerta står efter skada; och deras läppar råda till ondt.* *Ords. 1: 16, 18.
3. Genom wishet warder ett hus bygdt; och genom förstånd widmakthållet.
4. Genom skicklig hushållning warda husen fulla med allahanda kosteliga och härliga rikedomar.
”När det ordentligen uti huset hållet warder, så uträttar det mera än stort arbete; såsom när man gifwer, hwarest, när och åt hwilka man skall”. L.
5. En wis man är skurk; och en förnuftig man är mäktig af krafter.* *Ords. 21: 22. Pred. 9: 16, 18.
Wishet och förstånd gifwa större makt och inflytande än äreställen och rikedomar, som innehafwas af tanklösa, oförståndiga menniskor.
6. Ty med råd måste man örlig föra; och der många rådgifware äro, der är segren.* *Ords. 20: 18.
Då rådgifwarena äro fromma och wisa.
7. Wishet är för de galna alltför hög: han tör icke upplåta sin mun i porten.
8. Den sig sjelf skada gör, honom kallar man wäl en hufwudskalk,
9. En dåres tanke är synd; och en bespottare är en styggelse för menniskorna.
10. Den är icke stark, som i nöden icke fast är.
”Månge äro djerfwa, när det står wäl till, och mången fruktar sig för tio, när han är allena”. L. Det är i nöden och motgången kraften pröfwas. I den swåraste pröfningen kan ingenting annat än trons kraft hålla stånd.
11. Hjelp dem, som man döda will; och drag dig icke undan för dem, som man dräpa will.* *Ps. 82: 3, 4. Ords. 31: 8, 9.
De oskyldige, som förföljas, skall en rättfärdig menniska söka att med alla krafter bistå.
12. Säger du: Si, wi förstå det icke: menar du, att den, der hjertan wet, märker det icke? Och den, der på själen akt hafwer, känner det icke? Och lönar menniskan efter hennes gerningar?* *Job 34: 11. Ps. 62: 13. Jer. 32: 19. Rom. 2: 6. Uppb. 22: 12.
Många menniskor låta det onda hafwa sin gång och fråga icke derefter, utan ursäkta sig med tomma undanflykter, såsom dessa: detta är werldens lopp: herretjenst går framför gudstjenst: den, som har makten, måste man lyda: mitt eget hus är mig närmare än grannens: hwar och en är sig sjelf närmast o. s. w. På sådant sätt söker den sjelfwiska, egennyttiga och egenkära menniskan att bemantla sin likgiltighet för medmenniskors olyckor och lidanden, såsom om de litet eller intet anginge henne. Detta är helt och hållet stridande mot den christliga kärleken. Se 1 Cor. 10: 24. Phil. 2: 4. Jac. 2: 13.
13. Ät, min son, honung,* ty det är godt; och honungskaka är söt i din hals. *Ords. 25: 16, 27.
14. Alltså lär wisheten för din själ: när du finner henne, få warder det framdeles wäl gående, och ditt hopp skall icke fåfängt wara.
Wisheten är för själen söt och ljuflig och jemföres derföre med honung, v. 13. Ps. 119.
15. Wakta icke såsom en ogudaktig uppå den rättfärdiges hus; förspill icke hans hwila.
”Såsom de, hwilka de fattigas hus och
_268.jpg&oldid=345315){kind=link}