Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 271.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
Salomos Ordspråk. Cap. 25, 26. 267

17. Drag din fot tillbaka ifrån din nästas hus: han måtte ledas wid dig, och warda dig wred.

18. Den som emot sin nästa falskt wittnesbörd talar, han är ett spjut, swärd och skarp pil.* *Ps. 57: 5. Ps. 59: 8. Ps. 120: 4.

19. Föraktarens hopp i nödens tid är såsom en rutten tand och en owiss fot.

Föraktarens, d. ä. öfwerträdarens hopp kommer på skam i nödens tid.

20. Den för ett bedröfwadt hjerta wisor qwäder, det är såsom en sönderrifwen klädnad om wintren, och ättika på krita.

Att wilja sjunga glädjewisor för bedröfwade hjertan är lika förwändt som att aflägga kläderna om wintern.

21. Hungrar din owän, så spisa honom med bröd: törstar han, så gif honom watten dricka.* *Rom. 12: 20.

22. Ty du samlar kol tillhopa uppå hans hufwud; och HERren wedergäller dig det.

23. Nordanwäder gör storm; och en hemlig tunga gör ett oblidt ansigte.

Detta gäller också, då menniskan i sitt hjerta lyssnar till syndiga begärelsers och onda ingifwelsers hemliga tunga eller hyser ogrundade misstankar.

24. Det är bättre att sitta uti en wrå på taket, än när en trätosam qwinna i ett stort hus.* *Ords. 21: 919.

En trätosam qwinna kan också anses såsom en bild af ett ondt samwete, som aldrig låter hjertat wara i frid, och ett sådant sällskap är förskräckligt plågsamt.

25. Ett godt rykte utaf fjerran land är likasom kallt watten för en törstig själ.

26. En rättfärdig, som för en ogudaktig faller, är såsom en rörd brunn och en förderfwad källa.

Den rättfärdige skall alltid wara såsom en flytande, wederqwickande källa för sina medmenniskor, och då han blifwer ett rof för fienders ondska genom arga stämplingar, onda rykten eller på annat sätt, så är det såsom då en källa förtrampas och förderfwas. Se Joh. 7: 38.

27. Den som för mycket honung äter, det är icke godt; och den swåra ting utransakar, det warder honom för swårt.

Ett fromt och ödmjukt forskande i Guds ord är ljufligt och härligt; men allt forskande af nyfikenhet och fåfäng ära kommer alltid på skam, såsom för mycket honung skadar helsan.

28. En man som sin anda icke hålla kan, han är såsom en öppen stad utan murar.

Den, som icke kan hålla och beherrska sig sjelf, är blottställd för anfall från alla sidor, såsom en öppen stad.

26. Capitel.

Likasom snö om sommaren, och regn i anden, så höfwes icke en dåre ära.* *Ords. 17: 16; cap. 19: 10.

”Ära heter hör gods, rikedom och allt det, hwaraf man ära hafwer.” L.

2. Likasom en fågel bort far, och en swala flyger, alltså biter icke en oförtjent banna.* *Ps. 109: 28.

3. För hästen en gissel, och för åsnan ett betsel,* och för dåren ett ris på ryggen.† *Ps. 32: 9. †Ords. 10: 19.

4. Swara icke dåren efter hans dårskap, att du honom icke lik warder.

På dåraktigt tal är merändels bäst att icke swara.

5. Men swara dåren efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är wis.

Då ett swar bör gifwas på dåraktigt tal, så bör det wara med salt förmängdt, på det om möjligt den dåraktige måtte blifwa wis genom sanningens kraft. Se v. 8.

6. Den en sak genom ett galet budskap* beställer, han är såsom en halt på fötterna, och tager skada. *Ords. 25: 13.

Såsom en halt på fötterna, grt.: han afskär sig fötterna, d. ä.: den som anwänder oförståndiga personer till att uträtta wigtiga ting, han betager sig sjelf tillfälle och förmåga att uträtta saken, ty det, som blifwit illa gjordt, är ofta ohjelpligt.

7. Såsom en krympling anstår att dansa, alltså anstår en dåre tala om wishet.

Att wilja gälla för wisare, än man är, åstadkommer stundom ett sådant åtlöje, som då en krympling försöker att dansa; men allratydligast wisar sig dårskapen, då de, som sakna erfarenhet af Guds ords kraft på själ och hjerta, wilja tala om andeliga ting. Det wisar sig snart, att de halta.

8. Den en dåre ära tillägger, det är likasom man kastade en ädelsten uppå ett stenrös.

9. Ett ordspråk uti en dåres mun är liksom en törneqwist, den uti en drucken mans hand stinger.

”När en drinkare bär en törneqwist i handen, så rifwer han sig mera dermed, än han brukar rosorna till nytta; alltså gör en narr med Skriften eller med ett rött språk ofta mer skada än fromma (i det han dem wränger eller owisligen dermed umgår).” L.