| Salomos Ordspråk. | Cap. 28, 29. | 273 |
24. Den som tager ifrån fader eller moder, och säger: Det är icke synd, han är förderfwarens stallbroder.* *Matth. 15: 5, 6.
25. En högmodig man uppwäcker träta;* men den som förlåter sig uppå HERran, han warder fet. *Ord. 13: 10.
Ordet fet står liknelsewis och bet. lycklig.
26. Den sig uppå sitt hjerta förlåter, han är en dåre;* men den som går med wishet, han skall friad warda. *Ords. 3: 5, 7. 1 Cor. 3: 19.
Den, som förlåter sig uppå sitt hjerta, bewisar just derigenom sin dårskap, Rom. 1: 22. 1 Cor. 1: 18–31; men den, som i Guds ord söker den rätta wisheten, upptager den i sitt hjerta och blifwer befriad från synd och allt ondt.
27. Den som den fattiga gifwer, honom skall intet fattas;* men den som sina ögon afwänder, med honom skall det fast tillbaka gå. *5 Mos. 15: 11. Ords. 19: 17. 2 Cor. 9: 9, 10.
Med honom skall det fast tillbaka gå, grt.: han skall blifwa rik på förbannelse. Den sparsamhet, som kommer af obarmhertighet, förer icke till någon annan rikedom än denna.
28. När de ogudaktige uppkomma, så förgömmer sig folket;* men när de förgås, så warda de rättfärdige månge. *Job 24: 4. Ords. 29: 2.
29. Capitel.
Hwilken som emot straff genstörtig är,* han skall med hast förderfwad warda, utan all hjelp. *Ords. 3: 11. Es. 66: 4. Jer. 7: 13, 14.
Den, som icke emottager tillrättawisning till förbättring, hastar till sitt förderf och sin undergång. Då menniskan icke will låta straffa sig af Guds ord och af Hans Ande, så hastar hon till sin ewiga dom. 1 Mos. 6: 3.
2. När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.* *Ords. 11: 10; cap. 28: 12, 28.
3. Den som wishet älskar, han gläder sin fader;* men den som skökor uppehåller, han mister sina egodelar.† *Ords. 10: 1; cap. 15: 20; cap. 27: 11. †Luc. 15: 13, 30.
Wisheten finnes uti Herrans ord, och den som älskar Hans ord, han förorsakar glädje i himmelen och gläder äfwen sin fader på jorden. Men den, som älskar lustar och begärelser, ett syndigt lefwerne och falska läror, hwilka ofta framträda såsom utsmyckade retande skökor, förlorar ofta sina timliga egodelar; men alltid och säkert förlorar han sina andeliga rikedomar, Guds nåd i Christo och den himmelska arfwedelen, och om ingen sann bättring sker, så kunna dessa rikedomar aldrig återwinnas. Luc. 15: 18–24.
4. En konung upprättar landet genom rätt: men en girig förderfwar det.* *Ords. 28: 16. Es. 32: 7.
5. Den som smickrar sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.
6. När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafwer glädje.
Den, som syndar, snärjer sig i sitt eget nät och är fången, men den rättfärdige är fri och hafwer fröjd i Herran.
7. Den rättfärdige känner den fattiges sak: den ogudaktige aktar intet förnuft.
Hos den ogudaktige är förnuftet förmörkadt, stundom till den grad, att han är blind för den wanliga hjälpsamhetens och wälwiljans pligter, som menniskor äro skyldige hwarandra; blind för wanlig rättwisa, då den för honom ingen fördel medförer, och blind för den aktning, man är skyldig det allmänna omdömet och den wanliga menskliga rättskänslan.
8. De bespottare föra en stad i olycka;* men de wise stilla wrede. *Ords. 28: 2. Pred. 9: 18.
Föra en stad i olycka, grt.: blåsa upp en stad. De, som sprida synd och ogudaktighet i stad och land, upptända derigenom en helwetesbrand, som kan blifwa en för hela samhället förstörande eld, om den icke släckes genom de wisa, d. ä. genom sådane menniskor, som älska gudsfruktan och fromhet.
9. När en wis med en dåre till handel kommer, han ware wred eller glad, så hafwer han dock ingen ro.* *Es. 57: 20, 21.
Se Matth. 11: 17. Om han är sträng eller wänlig, så kan aldrig den öfwertygas, som icke älskar sanningen.
10. De blodgirige hata den fromme; men de rättfärdige wårda sig om hans själ.
Blodgirige äro alla, som i hjertat hysa något hat, någon owilja, bitterhet eller afund emot sin nästa, eller göra sin nästa något ondt genom förförelse, förtryck, bedrägeri och ondt exempel; ty allt detta inwerkar på lif och helsa och bidrager till att mörda själen. Men de rättfärdige önskade gerna, att alla menniskor kunde räddas, de bedja om deras frälsning och hjelpa dem i lekamliga ting, då de kunna. Christi kärlek twingar dem så.
11. En dåre gjuter sin anda all ut; men en wis man håller tillbaka.* *Ords. 14: 33; cap. 15: 2; cap. 17: 27.
12. En herre, som till lögn lust hafwer, hans tjenare äro alle ogudaktige.
Sådant som herrskapet är, sådane blifwa ofta
_277.jpg&oldid=345342){kind=link}