| Salomos Predikare. | Cap. 4, 5. | 285 |
Här wisas nu ett annan synpunkt, från hwilken menniskohjertat, då det är bortwändt ifrån Gud, betraktar det menskliga lifwets yttre skick. Eftersom menniskorna måste genomgå så många lidanden, så framkastar det förblindade, twiflande förnuftet ganska lätt det inkast, att det wore bättre att icke wara till. Detta står i nära sammanhang med cap. 3: 18–22. Denna tanke wore riktig, om förutsättningen wore rätt. Funnes icke något lif efter detta, så wore det för många menniskor wida bättre att aldrig hafwa blifwit födda, än att här tillbringa en kort tid i många lidanden, och sedan dö såsom djur.
4. Jag såg på arbete och skicklighet i alla saker: der hatar hwar annan. Det är ock icke annat än fåfänglighet och bekymmer.
5. Ty en dåre knäpper samman händerna, och fräter sitt kött.
6. Bättre är en hand full i rolighet, än båda händerna fulla i möda och jemmer.* *Ords. 15: 16; cap. 17: 1.
Till de lidanden, hwaraf menniskolifwet tryckes här i werlden, höra isynnerhet sådane, som menniskorna förorsaka hwarandra genom hat och orätt och sig sjelfwa genom mycken ängslan och onyttig oro.
7. Jag wände mig och såg fåfänglighet under solen.
Här kommer ännu en synpunkt, hwarifrån den naturliga menniskan i sina egna tankar åskådar lifwets beskaffenhet och händelser, alltid sökande efter wägen till sann lycka, utan att kunna finna den, så länge ingen upplysning sökes uti Herrans ord.
8. En är ensam, och icke sjelf annan, och hafwer hwarken barn eller syskon, likwäl är ingen ände på hans arbete, och hans ögon warda aldrig mätte* af rikedomar. För hwem arbetar jag dock, och gör icke min själ godt? Det är ju ock fåfänglighet och ondt bekymmer. *Ords. 27: 20; cap. 30: 15. Pred. 5: 9. Es. 56: 11.
”För hwem arbetar jag dock och gör icke min själ godt?” Denna fråga, som äfwen det naturliga förståndet kunde göra, faller icke den menniskan i sinnet, som är förblindad af mammonskärleken och fången i dess tjenst.
9. Så är nu bättre twå än en:* ty de hafwa dock gagn af deras arbete. *1 Mos. 2: 18. Ords. 5: 19.
10. Faller en af dem, så hjelper hans stallbroder honom upp igen; we honom, som är allena; faller han, så är ingen annan för handen, som honom upphjelper.
11. Och när twå ligga tillhopa, wärma de sig: huru kan en ensam blifwa warm?
12. En kan warda öfwerwunnen, men twå kunna stå emot: ty ett trefalt rep går icke lätteligen sönder.
I motsats mot den kalla sjelfwiskheten, som beskrifwes, v. 8, framställas här några fördelar af gemenskap och wänskap menniskor emellan. Häruti ligger tillika för den tänkande betraktaren ett skäl att eftersinna och eftersträfwa lyckan af den rätta brödrakärleken i de trognas samfund. Delad smärta är blott half smärta, men delad fröjd är dubbel fröjd. Se Rom. 12: 15, 16.
13. Ett fattigt barn och wist är bättre* än en gammal konung, som en dåre är, och kan icke taga sig wara. *Pred. 2: 13.
14. En kommer utaf fängelse till konungawälde; och en, som i konungawälde född är, warder fattig.* *Ps. 113: 7, 8. Luc. 1: 52.
Äfwen dessa stora, ofta skakande och pinsamma omhwälfningar äro en källa till många twifwelsmål om det menskliga lifwets wärde och lycka för den, som icke kan se tingens sammanhang och werldens händelser i ett högre ljus. En dåraktig konung missbrukar sin stora makt, en annan kommer i hans ställe; af det ena och det andra måste många lida.
15. Och jag såg, att alla lefwande under solen wandrade med ett annat barn,* som i det andras stad uppkomma skulle. *2 Sam. 15: 13. 1 Kon. 1: 5.
Sannolikt syftar Salomo här närmast på det, som wederfarits hans fader, 2 Sam. 15: 1, 13; cap. 20: 1, 6, och äfwen honom sjelf, 1 Kon. 1: 5.
16. Och på folket, som för honom gick, war ingen ände; och de, som efter honom gingo, gladdes dock icke wid honom:* det är ju ock icke annat än fåfänglighet och jemmer. *2 Sam. 18: 14, 15. 1 Kon. 1: 49, 50.
17. Bewara din fot, när du går till Guds hus, och kom till att höra; det är bättre än de dårars offer:* ty de weta icke, hwad ondt de göra. *1 Sam. 15: 22. Ords. 15: 8; cap. 21: 27. Os. 6: 6.
Sedan predikaren i det föregående framställt det naturliga förståndets tankar om werlden och menniskolifwet, följa nu wigtiga förmaningar och warningar mot all willfarelse.
5. Capitel.
Rätt lycksalighets wäg.War icke för hastig* med din mun, och låt ditt hjerta icke hasta till att
_289.jpg&oldid=345378){kind=link}