| Salomos Predikare. | Cap. 9, 10. | 293 |
far,† är hwarken gerning, konst, förnuft eller wishet.** *Jer. 48: 10. †Job 17: 13. **Ps. 6: 6. Ps. 115: 17. Es. 38: 18.
Friliga, d. ä. efter förmåga, willigt.
Så werka nu i fröjd och i trons frimodighet, medan dagen är, ty natten kommer, då ingen kan werka; i grafwens natt kan du intet uträtta, ehuru skicklig och klok du än i detta lifwet är. Joh. 9: 4. Då själen skiljes från kroppen upphör werksamheten.
11. Jag wände mig, och såg, huru det tillgår under solen, att det icke hjelper till att löpa, att man är snar; till strid hjelper icke att man är stark; till bergning hjelper icke, att en är snäll;* till rikedom hjelper icke, wara klok; att en hafwer ynnest hjelper icke, att han sin tjenst wäl kan: utan det står allt till tiden och lyckan. *Ps. 127: 1.
Tiden och lyckan stå uti Guds hand. Uttrycken i denna wishetsbok äro ofta så walda, att de kunna läggas i munnen på andeligen blinda och andeligen wisa. De andeligen blinda se uti tidens lopp och händelser blott ett blindt öde och tala om tid och lycka, om öde och missöde, men icke om Guds försyn. Ett sådant öde war de gamle hedningarnes högste gud, och så är det nu för många döpta hedningar. Den, som är andeligen seende, wet, att han ingenting kan uträtta i egen kraft, men att Gud will, att man skall bedja, tänka och arbeta och wänta framgång af Honom, som har makt öfwer tiden och lyckan.
12. Ock wet menniskan icke sin tid: utan såsom fiskarna warda fångne med en skadelig krok, och såsom fåglarna warda fångne med snaran, så warda ock menniskorna bortryckte i ond tid, när han hasteligen kommer öfwer dem.* *Job 34: 20. Marc. 13: 33, 35. Luc. 12: 20.
Hwarken de fromma eller de oomwända weta sin framtid, men Guds barn förtrösta på sin himmelske Faders styrelse och låta bereda sig till sin ändalykt genom wishetens ord. De säkre och obotfärdige deremot blifwa oförwarandes bortryckte i sina synder.
13. Jag hafwer ock sett denna wisheten under solen, den mig stor syntes:
14. Att en liten stad war, och föga folk derinne; och kom en mäktig konung, och belade honom och byggde stort bålwerk deromkring:
15. Och derinne wardt funnen en fattig, wis man, den med sin wishet kunde hjelpa staden; och ingen menniska tänkte på densamma fattiga mannen.
16. Då sade jag: Wishet är ju bättre än starkhet;* likwäl wardt den fattiges wishet föraktad, och hans ord wordo icke hörda. *Ords. 21: 22. Pred. 7: 20.
17. Detta wåller, de wisas ord gälla mer när de stilla, än herrarnes rop när de dårar.
Ehuru ingen wishet, som blifwit en menniska gifwen, kan förwissa henne om framgång i allt hwad hon företager, v. 11, eller sätta någon i stånd att weta sin dödsdag, v. 12, så kan den dock uträtta stora ting, icke blott till winnande af ewig salighet, utan äfwen i timliga angelägenheter, v. 13, 18. Fastän den fattiges wishet merändels föraktas, v. 16, så gäller den dock för de stilla, d. ä. för dem, som med stilla uppmärksamhet akta uppå Guds ord och Hans skickelser.
18. Ty wishet är bättre än harnesk: men en endaste skalk förderfwar mycket godt.
Wisheten kan uträtta mycket godt, äfwen då den blott finnes hos en enda eller några få; men också kan ondskan hos en enda skalk åstadkomma ganska mycket ondt.
10. Capitel.
Öfwerhet och undersåter.Onda flugor förderfwa god salfwa: derföre är dårskap stundom bättre än wishet och ära.
Grt.: Döda flugor göra en Apothekares salfwa stinkande och jäsande; (så ock) litet dårskap (förderfwar) den som har stor wishet och ära. Små fel kunna stundom omintetgöra kraften och wärdet af stora förtjenster och goda egenskaper.
2. Ty den wises hjerta är på hans högra hand; men den galnes hjerta är på hans wenstra.
Hos den, som är wis, intager hjertat äreplatsen, nemligen den högra sidan, såsom upplyst af Guds ord; men dårens hjerta är på wenstra sidan, d. ä. hjertat är ännu i sin syndiga, naturliga beskaffenhet, och det har icke herrawäldet öfwer hela menniskan genom tron på Guds ord. Den wise will wandra i Herrans ljus, men dåren wandrar efter sina egna tankar.
3. Och ändå att den galne sjelf galen är i sina anslag, håller han likwäl alla för galna.
4. Derföre om en wäldig mans trug hafwer framgång emot din wilja, så gif dig icke öfwer: ty undraga stillar mycket ondt.* *Ords. 19: 11.
5. Det är ännu en usel ting, som jag såg under solen, nemligen oförstånd, det ibland de wäldiga* allmänneligt är. *Job 34: 30.
6. Att en dåre sitter i stor wärdighet; och de rike sitta neder.
_297.jpg&oldid=345402){kind=link}