| 294 | Cap. 10, 11. | Salomos Predikare. |
Rike bet. här: Ädla menniskor med furstligt sinne, v. 7.
7. Jag såg tjenare på hästar; och förstar gå till fots såsom tjenare.
Ofta blifwa owärdiga menniskor upphöjda till makt och ära, och de, som hafwa ett fromt och ädelt sinne, måste wandra sin wäg i ringhet. Men den ewige Konungen styrer sjelf så, att Hans heliga ändamål winnas.
8. Men den en grop gräfwer, han skall sjelf falla deruti;* och den en gård rifwer, honom skall stinga en orm. *Ps. 7: 16. Ords. 11: 27; cap. 26: 27. Es. 59: 4.
Den som rifwer en gård, d. ä. den, som på något sätt skadar sin nästa, blifwer sjelf skadad och straffad, han får styng i samwetet af syndens orm.
9. Den der stenar bortwältar, han skall hafwa der möda med: den som wed klyfwer, han warder sargad deraf.
”Det är mödosamt göra ett nytt regemente, derför att folket är genwördigt.” L. Äfwen till grofwa arbeten är icke blotta kraften tillräcklig, utan förstånd och klokhet äro nödiga.
10. Då ett jern slött warder, och mister skarpheten, så måste man med möda hwässa det igen: alltså följer ock wisdom efter flit.
Grt.: Då ett jern slött warder och man icke skärper eggen, måste man anwända mer kraft; men det, som gifwer förmånen att göra en sak rätt, är wishet. Med ett förslöadt werktyg är det swårt att arbeta, äfwen om arbetet sker med mycket förökade krafter. Wishet och förstånd är liksom eggen uti alla göromål; utan klokhet och skicklighet hjelpa icke de största krafter.
11. En lackare är icke bättre än en orm,* som obeswuren stinger: *Ps. 52: 4.
Före tjusningen, eller då den upphör, stinga retade ormar, se Ps. 52: 4, och med en sådan giftig tand stinger baktalaren de menniskor, som icke behaga honom.
12. De ord, som gå af en wis mans mun, äro täckeliga;* men en dåres läppar uppswälja honom. *Ords. 10: 11, 20; cap. 12: 18; cap. 15: 24.
13. Begynnelse på hans ord är dårskap; och änden är skadelig galenskap.
14. En dåre hafwer många ord: ty menniskan wet icke, hwad warit hafwer; och ho will säga henne, hwad efter henne komma skall?* *Pred. 8: 7.
15. De dårars arbete warder dem swårt, efter man icke wet gå in i staden.
Grt.: De dårars arbete gör dem trötta, emedan de icke weta att gå till staden, d. ä. emedan de icke weta den banade wägen till wishetens boning. I staden Jerusalem war Herrans tempel, der förelästes lagen, der war wishetens thron. Genom den sanna wisheten och i Herrans kraft blifwer det arbete lätt, som den rätta kallelsen i lifwet medförer.
16. Se dig, land, hwilkets konung barn är;* och hwilkets förstar bittida äta.† *Es. 3: 4; †cap. 5: 11.
17. Wäl är dig, land, hwilkets konung ädel är; och hwilkets förstar äta i rättan tid, till styrka, och icke till wällust.
18. Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försumliga händers skull warder huset drypande.
Detta sker i hela samhällsbyggnaden, så wäl som i enskilda hus, då byggnaden icke rätt underhålles. Med bjelkar och tak menas de fasta delar och det wärn, som äro wäsendtliga till husets bestånd och beskydd. I staten menas härmed konungen och hans styresmän, samt fasta lagar och ordningar.
19. Det wåller, att de bereda bröd till wällust, och winet måste glädja de lefwande; och penningen måste dem allt uträtta.
20. Banna icke konungen* i ditt hjerta, och banna icke den rike i din sängkammare: ty fåglarna under himmelen föra din röst, och de der wingar hafwa, säga det efter.† *2 Mos. 22: 28. Rom. 13: 2. †Jer. 23: 24.
Med denna liknelse will wisheten lära oss, huru nödwändig en rätt försigtighet är uti all ting och isynnerhet i omdömet om medmenniskor, och ju mäktigare de äro, som förtalas, desto snarare blifwer det för dem bekant. Men isynnerhet syftar detta på det oomwända hjertats tankar emot den himmelske konungen. Den Allwetande ser och känner allt detta, och englarne, som utföra Hans befallningar i Hans rike, äro wittnen dertill. Inför den högste Konungen äro de mest förborgade synder uppenbara.
11. Capitel.
Gifmildhet, wishet, ängslighet.Låt ditt bröd fara öfwer watten,* så warder du det finnandes i längden.† *Luc. 14: 13, 14. †Ords. 19: 17.
Såsom en köpman skickar sin gods öfwer watten och land, för att i sinom tid återfå det med winning, så uppmanas här den, som tror på Guds styrelse, att igenom wälgerningar och ett wisligt anwändande af de timliga egodelarne sända dem öfwer tidens haf in i ewigheten, ty de komma då tillbaka med rik winning. Men de blifwa också qwar i oförgängligheten, de blifwa liksom förwandlade till oförgängliga skatter, och i himmelen är således den säkraste bank att insätta, hwad man eger; ty der kan det aldrig gå förloradt.
_298.jpg&oldid=345405){kind=link}