| Salomos Predikare. | Cap. 12. | 297 |
Guds återlösande nåd i enfödde Sonen blifwa frälst, komma till Gud och lefwa ewinnerligen, och dertill hörer nödwändigt omwändelse och tro. Efter döden framhafwes hwar och en för domen, de rättfärdige få wara när Herran, de obotfärdige blifwa förkastade ifrån Guds ansigte.
8. Allt är fåfänglighet, sade Predikaren; allt är fåfänglighet.* *Pred. 1: 2.
9. Densamme predikaren war icke allenast wis; utan han lärde ock folket god lärdom, och märkte, och utransakade, och sammansatte många ordspråk.* *1 Kon. 4: 31, 32.
10. Predikaren sökte, att han måtte finna tacknämliga ord, och skref rätt sanningens ord.
11. Denna de wisas ord äro spjut och naglar,* skrifna genom församlingens mästare, och gifna af en herde. *Es. 49: 2. Jer. 23: 29. Ebr. 4: 12.
Denna de wisas ord, grt.: de wisas ord. Den ene, den ende herden är Herren sjelf, se Ps. 23; af Honom är denna bok och de wisas ord i hela den Heliga Skrift ingifna. Församlingens mästare äro de heliga Guds män, som talat och skrifwit hafwa, rörde af den Heliga Anda.
12. Tag dig wara, min son, för andra flere: ty ingen ände är uppå att dikta böcker; och mycken predikan gör kroppen trött.
För andra flere, det är, för allt det, som är utom den Heliga Skrift. Wäl kunna allahanda menskliga skrifter wara nyttiga i werdsliga kunskaper och äfwen till förklaring och utläggning af den Heliga Skrift, men ingenting, som strider emot den Heliga Skrift, får antagas, utan måste förkastas, så framt menniskan will finna salighetens wäg. Woro redan på den tiden många böcker, så äro de nu otaliga, men blott Herrans ord kan wederqwicka själ och hjerta. Mycken predikan, grt.: mycket studerande af andra ting. är mödosamt och tröttande.
13. Låt oss höra hufwudsumman till all lärdom: Frukta Gud, och håll Hans bud: ty det hörer alla menniskor till.* *5 Mos. 6: 1, 2, 24.
14. Ty Gud skall hafwa fram alla gerningar för domen;* ja, ock de der fördolda äro, ehwad de äro goda eller onda. *Pred. 11: 9. 1 Cor. 4: 5. 2 Cor. 5: 10.
I dessa klara och härliga ord framlägger nu Predikaren hufwudsumman af all lärdom, som han gifwit: att frukta Gud och hålla Hans bud är den enda salighetswägen. Kunde någon hålla Guds lag, såsom menniskan kunde före syndafallet, så blefwe han derigenom salig. Rom. 10: 5. 3 Mos. 18: 5. Men som detta icke är möjligt, emedan wi äro födde med synd och således af naturen wredens barn, Eph. 2: 3, så war redan i Gamla Testamentet den enda salighetswägen, tron, så mycket uppenbarad, att den, som wille emottaga Guds nåd genom tron på qwinnones säd, som skulle söndertrampa ormens hufwud, blef derigenom rättfärdiggjord och frälst. 1 Mos. 15: 6. Ps. 51: 8, 9. Det hörer alla menniskor till, grt.: det är för menniskan allt, det är hela den lärdom hon behöfwer för att blifwa lycklig i tiden och salig i ewigheten. Ehuru icke läran om de dödas uppståndelse uppenbarades så tydligt i det Gamla, som i det Nya Testamentet, så äro likwäl den stora räkenskapsdagen och domen efter detta lifwet i denna bok på det tydligaste uppenbarade. Boken sammanfattar alla de hufwudsakliga otrostankar och twifwel, som den ifrån Gud affallna menniskan i fiendskapens tillstånd hyser, se Rom. 8: 7. Och dessa willfarelser, dessa fåfängliga tankar och syndiga twifwel beswaras, dels med förklaringar och tillrättawisningar, dels ock isynnerhet genom dessa slutord, som framskjuta öfwer menniskolifwets dunkelheter såsom en prålande ljungeld och utbreda öfwer det hela ett klart ljus.
I allt hwad du gör och på alla dina wägar haf detta ord för ögonen, att Gud skall hafwa fram alla dina gerningar för domen. Se 2 Cor. 5: 10.
_301.jpg&oldid=345414){kind=link}