| Salomos Höga Wisa. | Cap. 1. | 299 |
I det Nya Testamentet har Höga Wisans betydelse blifwit redan till en stor del förklarad och af Apostelen Johannes uttalad i de ord, som äro grunden till all salighet för skapade wäsen: Gud är kärleken, 1 Joh. 4; den förklaras särskilt af Guds Ande för hwarje trogen själ, som får erfara, och i den får erfara denna kärlek, och den blifwer fullkomligt förklarad en gång, då tron skall förwandlas till åskådande.
1. Capitel.
Brudens längtan efter Brudgummen.Salomos Höga Wisa.
2. Han kysse mig med sin muns kyssande:* ty dina bröst äro ljufligare än win:† *Ords. 24: 26. †Ps. 45: 3. Högaw. 4: 10. Es. 66: 11, 13. Zeph. 3: 9. 1 Pet. 2: 2, 3.
Bruden nämner icke här sin Brudgummes namn, ty Han behöfwer icke derigenom utmärkas framför andra, Han är hennes ett och allt. Den innerligaste förening med Honom utgör brudens hela längtan. Win är en i den Heliga Skrift wanlig bild af andlig wederqwickelse och är i det Gamla Testamentet äfwen en bildlig prophetia om det Nya. Wår Frälsares första underwerk bestod deruti, att Han förwandlade watten till win, såsom ett tecken, att Guds rike skulle uppenbaras i anda och kraft och att Han wille föda sin församling med dyrbara, himmelska håfwor. Bröst, grt.: kärleksbewisningar. All utgjutelse af Guds kärlek i trogna hjertan är för både själ och kropp en högre wederqwickelse än alla jordiska förmåner.
3. Att man må lukta din goda salfwa:* ditt namn† är en utgjuten salfwa: derföre hafwa pigorna** dig kär. *Ps. 23: 5. Ps. 45: 8. 2 Cor. 2: 14, [et]c. †Matth. 1: 21. Ap.G. 4: 12. **Uppb. 14: 4.
Christus betyder den andesmorda, och Han är till den menskliga naturen utrustad med den Helige Andes oändliga gåfwor, och då Han gör själen delaktig af dessa gåfwor, så blifwer hon delaktig af Hans namn, af Hans wäsende och af Hans natur. Eph. 5: 30. 2 Pet. 1: 4. 1 Joh. 2: 20, 27. Du trogna själ! du är en christen, du har namnet af din Brudgumme! Pigorna, grt.: jungfrurna, äro jungfruliga hjertan, som afsäga sig werlden och wilja tillhöra Christum. 2 Cor. 11: 2. Uppb. 14: 4. Från Christus utgå himmelska lifskrafter, som wederqwicka troende själar, såsom wällukten af en kostelig utgjuten salfwa. Joh. 12: 3.
4. Drag* mig efter dig, så löpe† wi: konungen** förde mig in uti sin kammare;†† wi fröjda oss, och äro glade öfwer dig; wi tänka uppå dina bröst mer än uppå win: de fromme älska dig. *Joh. 6: 44. †Ps. 119: 32. Phil. 3: 14. Ebr. 12: 1. **Ps. 2: 6. ††Joh. 14: 3.
Utan Christi dragande kan ingen själ komma till Honom. Bröst, se v. 2. Ju mera en själ [---] erfara af Christi outsägeliga kärlek, desto mera tänker hon på Honom, och blott så mycket kan hon tänka på Honom, som hon af Honom får erfara, ty hon har intet af sig sjelf. I Konungens kammare är den trogna själen, hwarje gång hon får erfara Hans högre nådebewisningar.
5. Jag är swart, men ganska täck,* I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter. *Ps. 45: 12, 14. Es. 61: 10.
Swart af synden är menniskan i sig sjelf, och liksom sorgklädde under syndasorgen och under mångahanda lidanden äro de trogna esomoftast, men de äro i tron täckeliga inför Gud, ty deras synder och deras eget wäsende äro öfwertäckta af Christi rättfärdighet och skönhet. Kedars hyddor eller Arabiens tält woro på den tiden, såsom nu, af swart hårwäf. Wid dessa liknar bruden sig sjelf, men sin täckhet wid Salomos tapeter; ty denna täckhet bestod just i den prydnad, som hon af Konungen sjelf hade undfått. Så är den pånyttfödda menniskan ett wäsende, som i sig förenar jordisk och himmelsk natur, jordisk swarthet i sitt eget wäsende, men himmelsk prydnad i Christo Jesu. Också är den dödliga kroppen af hwarje enskild medlem såsom ett swart Kedars tält.
Att bruden talar om sig såsom flera, v. 4, såsom ett antal af fromma med ordet wi, och såsom en mängd af ökeninnewånares tält, är ett uttryck af den inbördes kärlek och medwetande af förening och mångfald, som råder i de heligas samfund.
Jerusalems döttrar äro de menniskor, som blott till namnet höra till Guds församling, eller ock wäckta, sökande själar, som icke ännu hafwa någon brudkärlek till Herran.
6. Ser icke derefter, att jag så swart är: ty solen hafwer bränt* mig: min moders barn wredgas† emot mig: man hafwer satt mig till wingårdswakterska;** men min wingård, den jag hade, bewarade jag icke.†† *Joh. 15: 18, 19. †1 Thess. 3: 3, 4. 1 Pet. 4: 12. **Eph. 5: 26, 27. ††Es. 5: 12. 2 Tim. 1: 14.
Min moders barn: alltså icke barn af samma fader. Af naturen äro wi alle werldens barn, men blott de som födas på nytt äro Guds barn och rätta nådesyskon. I alla tider hafwa denna werldens barn welat göra Guds barn till trälar och emot dem ådagalagt sin wrede, såsom Cain mot Abel, Egypten mot Israel o. s. w., och ännu går det till på samma sätt i hwarje familj, som tillhörer denna werlden, så snart någon medlem af familjen blifwer allwarligt dragen af Christi kärlek. Under denna träldom och dessa lidanden är själen utsatt för werldens brännande inflytelse och blifwer liksom solbränd, såsom de,
_303.jpg&oldid=340969){kind=link}