| Salomos Höga Wisa. | Cap. 3. | 303 |
längtande brudkärlekens bön om Brudgummens snara ankomst. Anden och bruden säga: kom! och den det hörer, han säge: kom! och Brudgummen swarar: Ja, jag kommer snart Amen.
3. Capitel.
Christus, brudens beskydd.Jag sökte* om natten i min säng den min själ kär hade: jag sökte, men jag fann honom intet.† *Ps. 6: 7. Ps. 77: 3. †Es. 49: 14.
Här antydes, under bibehållandet af det brudliga förhållandets liknelse, själens längtan efter den himmelske brudgummen, som isynnerhet under de sista hwilotimmarne starkast yttrar sig, då det timliga lifwets pligter och göromål lemna rådrum till djup eftertanke och innerlig betraktelse. Se Ps. 77: 3. Stundom synes det så, som om Herren icke wille hålla sitt löfte: den som söker, han finner; men då löftet sålunda fördröjes, så sker det för att pröfwa och öfwa själens tro, kärlek och tålamod; Herren är dock närwarande, fastän Hans närwarelse är fördold.
2. Jag will stå upp, och gå omkring i staden, på gator och gränder, och söka den min själ kär hafwer: jag sökte, men jag fann honom icke.
3. Mig funno wäktarena,* som kring om i staden gå: hafwen I icke sett den min själ kär hafwer? *Hes. 3: 17. Ebr. 13: 17.
4. Då jag kom litet fram om dem, så fann jag den min själ kär hafwer:* jag håller honom, och will icke öfwergifwa honom, till dess jag hafwer honom in uti min moders† hus,** uti min moders kammare. *Es. 38: 17. †Gal. 4: 26. **Uppb. 21: 10.
Wäktarena eller herdarne i församlingen, som tillfrågas, kunna blott i allmänhet, då de äro trogna, gifwa råd, hemtade af Guds ord och af det högre lifwets erfarenheter, men i en själs innerligaste förhållande till Herran kunna de icke wara till råd eller hjelp; ingen får träda emellan, utan Herren will stå uti omedelbar förening med den trogna själen. Det är derföre ett stort fel, om lärare eller andra wilja inblanda sig uti någon annans innersta lifs angelägenheter eller göra sig till herre öfwer andra på trons wägnar; och det är äfwen ett misstag, hwarigenom stor skada sker, då man fäster sig för mycket wid en menniska, så att hjertat derigenom drages bort från Herran sjelf.
Brudens moder är kyrkan, såsom en Herrans stiftelse, af hwilken och i hwilken de andeliga barnen, den utkorade brudförsamlingen födes. I kyrkans hus, i modrens kammare önskar bruden, att alla måtte rätt känna brudgummen och blifwa förenade med dem, som saliga warda.
5. Jag beswär eder, I Jerusalems döttrar, wid rår och hindar på marken, att I icke uppwäcken min kära, eller omaken henne, tilldess henne sjelf lyster.
Efter sökandet och ett nytt möte inträder åter en stilla hwilotid, såsom cap. 2: 7.
6. Ho är denna, som uppgår utur öknen såsom en rök* af mirrham, rökelse† och allahanda apothekares pulfwer? *Ps. 141: 2. †Uppb. 5: 8.
Såsom Guds folk wandrade genom öknen till Canaans land, så är Guds församling ännu. stadd på en ökenwandring, och på denna wandring uppstiger röken af dess rökwerk, och det är såsom om hwarje trogen själ uppstege med till himlen i detta rökwerk på det sätt, att då röken af deras rökwerk uppstiger, hafwa de sin umgängelse i himmelen, och det är Herren sjelf, som dagligen gifwer dem detta rökwerk och den eld, hwaruti det brinner. Se Uppb. 8: 3, 4. Det är ett chor, som här talar om bruden och sedan om Brudgummen. v. 7–11.
7. Si, omkring Salomos säng stå sextio starke* utaf de starka i Israel: *Ps. 91: 11. Ps. 103: 20.
8. Alla hålla de swärd, och äro behändige till strids: hwardera hafwer sitt swärd wid sin sida för fruktans skull, om natten.
Salomo war en förebild af Christus, och såsom han war omgifwen af en rustad lifwakt af kraftiga hjeltar, så är den himmelske Konungens thron icke blott i himmelen omgifwen af Hans Englar, de starke hjeltar, som uträtta Hans befallningar; utan Hans Englahärar hålla också wakt omkring Hans brud, som är församlingen här på jorden, så att inga fiender kunna skada dem, som Christo tillhöra, så framt de icke sjelfwe wilja gå ut till fienderna och öfwergifwa, trons fasta borg.
9. Konung Salomo lät göra sig ett sängrum af Libanons träd:
Sängrum, grt.: bärstol, hwarpå bruden bäres. Sådan är brudgummens wård om sin brud. Se ock Ebr. 1: 14.
10. Dess stoder woro af silfwer; täckelsen af guld, sätet af purpur, botten deruti war lusteligen lagd för Jerusalems döttrars skull.
Den konungsliga prakt, som här omtalas, är en liknelse, som framställer den himmelske Fridfurstens nåd och Hans härlighets rikedomar, hwilka Han åt bruden förwärfwat och beredt. Här på jorden är det kyrkans inrättningar, som så beskrifwas, det är i kyrkan konungen har gemenskap med församlingen, men då Lammets bröllop på ett högre sätt skall firas, Uppb. 19: 7, så blifwer denna härlighet mångfaldigt förökad, och slutligen är den konungsliga brudkammaren
_307.jpg&oldid=345417){kind=link}