| Salomos Höga Wisa. | Cap. 4. | 305 |
Om brösten (v. 5) se Joh. 7: 38. Med dessa ord förkunnar brudgummen, hwar Hans brud skulle så möta Honom, nemligen wid Myrrhamsberget och rökelsehögen. Myrrham är bedröfwelsens bitterhet, och rökelsen är trons bön. Ånger och tro, lidande, försakelse, tålamod, undergifwenhet och tacksam kärlek för allt, hwad Herren gör, kunna kallas blommor, som wäxa på Myrrhamsberget och rökelsehögen. Der, bland dessa ädla plantor, är själabrudgummen att finna. Myrrhamsberget är Golgatha, rökelsehögen är Gethsemane, der får själen möta sin Frälsare.
7. Du är med allone dägelig, min kära, och ingen fläck är på dig.* *Eph. 5: 27.
I hela denna beskrifning om brudens skönhet finnes icke någon sådan skönhet antydd, som är brudens egen, utan allt är af Herran gifwet, och Han hafwer sjelf helgat, renat och tillredt henne sådan, som hon är. Apostelen förklarar för oss allt detta, då han säger, att Christus älskade församlingen och hafwer utgifwit sig sjelf för henne, på det Han henne helga skulle och hafwer gjort henne ren i wattnets bad genom ordet: på det Han skulle beställa sig sjelf en församling, den härlig är, den ingen fläck eller skrynka hafwer, eller annat sådant, utan att hon skulle wara helig och ostraffelig. Eph. 5: 25–27.
8. Kom, min brud, ifrån Libanon, kom ifrån Libanon; gack in, träd hit ifrån Amana kulle, ifrån Senir och Hermons kulle, ifrån lejonens boning, ifrån de leoparders berg.
Libanon, Amana, Hermon och Senir woro alla namn på berg, mer eller mindre sköna och höga. Dessa berg kunna jemföras med det naturliga sinnets alla höjder, såsom stolthet, egenrättfärdighet o. s. w. Från alla dessa höjder måste själen nedstiga; ifrån lejonens boning och leopardernas berg, ifrån djefwulens, syndens och werldens gemenskap, från hwarje osäker och syndig belägenhet måste menniskan skilja sig, om hon will möta den himmelske brudgummen. Hon måste då gå till Myrrhamsberget och rökelsehögen, till Golgata och Gethsemane, der Christus för oss led bitter pina och död, och der Han offrade bön och åkallan med starkt rop och tårar, för att återlösa och förwärfwa den syndiga menniskan och bereda sig den församling, som är bestämd till Hans brud.
9. Du hafwer tagit mig hjertat* bort, min syster, kära brud,† med ett ditt öga, och med en din halskedja. *Jer. 31: 20. †Os. 2: 19.
Med ett ditt öga och med en din halskedja betyder, att med en enda blick af tron och med det enda band, som är Herrans gåfwa, rättfärdighetens prydnad, tecknet till det fasta förbundet med Honom, är Brudgummens hjerta wid bruden fästadt. Så stor är Hans kärlek, att Hans hjerta är genom allt detta liksom bundet eller borttaget. Sålunda låter den mäktige Segerhjelten öfwerwinna sig af en swag menniska, Han låter hålla sig med den kraft, Han sjelf gifwer; Han låter binda sig med de band, som äro Hans egen gåfwa. Se 1 Mos. 32: 25–30.
10. Huru dägeliga äro dina bröst, min syster, kära brud: dina bröst äro lustigare än win, och din salfwas lukt öfwergår alla örter.
Om salfwans wällukt, se cap. 1: 12.
11. Dina läppar, min brud, äro såsom en drypande* honungskaka;† honung och mjölk är under din tunga, och dina kläders lukt är såsom lukt af Libanon. *Os. 14: 6, 7. †Ps. 19: 11.
Christi församling har Hans ord på sina läppar, och detta ord är sötare än honung och honungskaka. Ps. 19: 11. Honung och mjölk har hon under sin tunga och föder sig deraf. Den himmelska sanningen och nådens gåfwor liknas ofta i Skriften wid honung och mjölk, se Es. 55: 1. 1 Pet. 2: 2. Och då själen talar med Herran i Hans egna ord och löften, så är det för Honom wälbehagligt.
12. Min syster, kära brud, du är en tillsluten örtagård;* en tillsluten källa,† en förseglad brunn; *Ps. 1: 3. Ps. 92: 13. †Joh. 4: 14.
13. Din frukt* är såsom en lustgård af granatäpple med ädla frukter, cyper med nardus; *Joh. 15: 5. Phil. 1: 11. 2 Pet. 1: 5.
14. Nardus med saffran, calmus och kanel med allahanda Libanons träd; mirrham och aloes med alla bästa örter;
15. Såsom en örtagårds brunn, såsom en brunn af lefwande watten, det af Libanon flyter.
Bruden är en tillsluten örtagård, i hwilken fienderna icke kunna inkomma, se 1 Joh. 5: 18, der wexa rättfärdighetens träd och andans frukter. Den är en tillsluten källa, hwarifrån lefwande wattuströmmar flyta, men af dessa strömmar kan ingen fiende dricka, Joh. 7: 38, 39; den är en förseglad brunn, den har Guds insegel; men derifrån flyter lefwande watten för att wattna hela örtagården; hwarje träd, hwarje ört, hwarje planta i denna örtagård, alla tankar, ord, åthäfwor eller gerningar måste wara wattnade af denna ström, nemligen af den Heliga Andas nåd, för att kunna behaga den himmelske Brudgummen. De örter och frukter, som här omtalas, syfta alla på trons, på rättfärdighetens och kärlekens frukter i Christi kyrka och församling, de äro planterade af Herran sjelf, och det är Han, som gifwer wexten; bruden är blott sjelfwa örtagården, i hwilken de äro planterade. Alla dessa örter kunna äfwen i
anseende till namn och beskaffenhet hafwa särskilt
_309.jpg&oldid=345423){kind=link}