| 310 | Cap. 7, 8. | Salomos Höga Wisa. |
glans, af hwilken färg som helst, men den röda purpurn war den konungsliga färgen. Omkring församlingens hufwud är ljuset af morgonrodnaden, se Ps. 110: 3. De trogna äro ett konungsligt presterskap. 1 Pet. 2: 9.
6. Huru dägelig och huru ljuflig är du, kära, i wällust!
7. Din längd är lik wid ett palmträd;* och dina bröst† wid windrufwor. *Ps. 92: 13, 14. †Högaw. 4: 5.
8. Jag sade: Jag måste stiga upp i palmträdet,* och fatta† dess qwistar: låt dina bröst wara såsom drufwor på winträd, och lukten af din näsa såsom äpple; *Högaw. 2: 3. †Phil. 3: 12.
9. Och din hals såsom godt win,* det för min wän lätteligen ingår; och tala om gamla ärender.* *Högaw. 5: 1. †Luc. 24: 44. 1 Cor. 15: 3, 4.
Palmträdet (v. 7) är en bild af tålamod och fasthet. Detta träd wexer i den torra ödemarken och uppreser sig högt mot himmelen, omgifwet af tistel och låga törnebuskar. Så uppreser sig församlingen utur den torra jordens wildmark och sträfwar upp till himmelen, fastän den är omgifwen af syndens många följder, 1 Mos. 3: 18. Christus sjelf är winträdet, hwaraf kyrkans alla rätta medlemmar äro grenar, Joh. 15, och frukterna på dessa grenar äro windrufwor, nemligen Andans frukter, Gal. 5: 22, 23. Drufwan är företrädeswis en bild af Andans kraft, och äpplet mera för sin tukts skull en bild af andlig wishet, samwetsgrannhet och skarpsynthet, jfr Es. 11: 3, 4. Så är Herrans ord i församlingen en lifsens lukt till lifs för dem som tro. Här syftas äfwen på den andeliga fruktbarheten i församlingen såsom moder, Gal. 4: 27. Bröd och win äro liknelser, som påminna om andeliga gåfwor, om gammalt och nytt i nådens rike. 1 Mos. 14: 18. Matth. 26: 26–28.
10. Min wän är min, och han håller sig ock till mig.
11. Kom, min wän, och låt oss gå ut på marken, och wistas i landsbyarna:* *Es. 2: 3. Eph. 2: 12, 13.
12. Att wi måge bittida uppstå till wingårdarna, och få se om winträdet blomstras,* och hafwer fått knoppar; om de granatäpplen utgångne äro; der will jag gifwa dig mina bröst.† *Högaw. 6: 10. 1 Cor. 3: 6. †Ps. 138: 2.
13. Liljorna gifwa sin lukt, och för wår dörr allahanda ädla frukter;* min wän, jag hafwer bewarat† åt dig både nytt och gammalt.** *Matth. 13: 8. †2 Tim. 1: 14. **Matth. 13: 52.
Med v. 10 börjar åter brudens tal, som består uti bön om Brudgummens beständiga närwarelse. Han håller sig ock till mig, se Eph. 5: 30. Christus lofwade före sin himmelsfärd åt alla trogna: Si jag är när eder alla dagar intill werldens ända. Sedan Evangelium hade blifwit förkastadt af större delen af det Judiska folket, och Jerusalem skulle förstöras, så flydde de christna till Pella, öster om Jordan, och till andra ställen. Till dessa byar och ut i hela werlden gick församlingen med salighetens ord. Då uppstodo på många ställen Evangelii planteringar med allehanda ädla frukter. Dessa strödda planteringar fortfara ännu, i hwar och en af dem är Själabrudgummen sjelf närwarande, och nådens och uppenbarelsens skatter blifwa i kyrkan till Herrans ära bewarade. Liksom i förskingring i särskilda örtagårdar är nu Christi församling splittrad i många särskilda kyrkosamfund, men den skall åter förenas. Joh. 10: 16.
8. Capitel.
Brudens och Christi sista samtal.O att jag måtte finna* dig ute, min broder, du som min moders bröst† suger, och måtte få kyssa** dig; att ock ingen föraktade mig. *Es. 49: 6; cap. 65: 1. †Högaw. 4: 5. **Ps. 2: 12.
Emedan Christus är menniskones Son, så är Han också brudens broder, och detta är Han äfwen i afseende på församlingens födelse af Gud. Joh. 1: 13. Jac. 1: 18. Här syftar dock detta ord hufwudsakligen på den gemensamma modren Se cap. 3: 4. Såsom menniska närdes Jesus af kyrkans andeliga modersmjölk allt ifrån sin barndom, och war ett barn af det folk, som Herren hade utwalt till sin kyrka och församling, se Luc. 2: 40. Finnandet ute är ett uttryck af brudens längtan, att helt och hållet blifwa förenad med Christus och att wara skild ifrån werlden, för att ostörd få åtnjuta Hans gemenskap.
2. Jag wille taga dig, och hafwa dig uti min moders* hus, der du mig lära† skulle; der wille jag skänka dig kryddadt win, och must af mina granatäpplen. *Gal. 4: 26. †Es. 54: 13; cap. 55: 11.
Se cap. 3: 4. Win och must äro liknelser som betyda de andekrafter och den starka kärlek, hwilka af Gud sjelf i själen werkas, och denna dryck önskar själen att gifwa åt sin Brudgumme.
3. Hans wenstra hand ligger under mitt hufwud; och hans högra hand omfamnar mig.
4. Jag beswär eder, Jerusalems döttrar, att I icke uppwäcken min kära, eller omaken henne, till dess henne sjelf lyster.
Se cap. 2: 6, 7. Dessa ord antyda åter en
_314.jpg&oldid=345438){kind=link}