Öfwersigt af Syriens och Egyptens konungar från Alexander den store till dessa rikens eröfring af Romarne.
| Syrien. | Egypten. | |||
|---|---|---|---|---|
| Före Christi födelse. |
Före Christi födelse. | |||
| Seleukus Nicator | 312. | Ptolemæus Lagi | 323. | |
| Antiochus Sidetes | 280. | Ptolemæus Philadelphus | 284. | |
| Antiochus Theos | 260. | Ptolemæus Evergetes | 246. | |
| Seleukus Kallinikus | 245. | |||
| Seleukus Keraunos | 225. | |||
| Antiochus den store | 223. | |||
| Ptolemæus Philopator | 221. | |||
| Ptolemæus Epiphanes | 204. | |||
| Seleukus Philopator | 186. | |||
| Ptolemæus Philometer | 180. | |||
| Antiochus Epiphanes | 175. | |||
| Antiochus Eupator | 164. | |||
| Demetrius Soter | 162. | |||
| Alexander Balas | 150. | |||
| Demetrius Nikator | 145. | Ptolemæus Physkon | 145. | |
| Antiochus Sidetes | 140. | |||
| Demetrius Nikator (åter) | 130. | |||
| Zebina | 125. | |||
| Antiochus Grypus | 123. | |||
| Ptolemæus Lathyrus | 116. | |||
| Seleukus | 96. | |||
| Philippus | 92. | |||
| Tigranes | 83. | |||
| Romarne | 66. | Ptolemæus Alexander | 80. | |
| Ptolemæus Auletes | 65. | |||
| Cleopatra | 51. | |||
| Romarne | 31. | |||
Maccabeerne.
I den stora nöden under Antiochus Epiphanes beredde Gud åt Judafolket ett räddningsmebel genom presten Mattathias och hans fem söner, som bodde i en stad, Modin, i Juda bergstrakt. Mattathias satte sig emot afguderiet, då en Jude i all fräckhet för hans ögon offrade åt afgudarne. En modig skara af likasinnade Judar församlade sig omkring Mattathias och gjorde den Syriska besättningen i landet stor skada. Efter fadrens död år 166 före Christi födelse lyckades det hans äldste son Judas Maccabi att i en kedja af förundranswärda segrar bortjaga Syrierna och att återställa den rena gudstjensten i Jerusalems tempel år 165 före Christi födelse. Till åminnelse deraf firades sedan kyrkwigningsfesten i Jerusalem årligen. Efter en tid kom Judas och hans folk i stort trångmål och han wände sig då till Romarne, bad om bistånd och ingick med dem ett förbund. De gåfwo honom löften, men ingen hjelp. Sedan dess syntes Guds wälsignelse wara wiken ifrån honom, han blef öfwerwunnen af Syrierna och stupade sjelf år 161. Han efterträddes af sin broder Jonathan, som wisade lika stort hjeltemod, och regerade i 17 år. Han blef mördad år 143, och den tredje brodren, Simon, efterträdde honom och intog äfwen Zionsborgen, som ännu innehades af Syrierna, år 141, så att nu war Judafolket fritt och sjelfständigt, och af tacksamhet förklarade de, att det furstliga och öfwerstepresterliga embetet, som Simon nu innehade, skulle wara ärftliga i hans slägt ”till dess Gud sände dem en rätt prophet.” Men äfwen Simon förlorade lifwet genom Syriska lönnmördare, efter 7 års regering, år 135. Hans son och efterträdare Johannes Hyrcanus eröfrade Samarien och Galileen och förstörde det Samaritanska templet på Garizim. Han underkufwade Edomeerna
_323.jpg&oldid=345462){kind=link}