Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 323.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
319
Hedniska folkens historia.

Öfwersigt af Syriens och Egyptens konungar från Alexander den store till dessa rikens eröfring af Romarne.

Syrien. Egypten.
Före Christi
födelse.
           Före Christi
födelse.
Seleukus Nicator 312. Ptolemæus Lagi 323.
Antiochus Sidetes 280. Ptolemæus Philadelphus 284.
Antiochus Theos 260. Ptolemæus Evergetes 246.
Seleukus Kallinikus 245.
Seleukus Keraunos 225.
Antiochus den store 223.
Ptolemæus Philopator 221.
Ptolemæus Epiphanes 204.
Seleukus Philopator 186.
Ptolemæus Philometer 180.
Antiochus Epiphanes 175.
Antiochus Eupator 164.
Demetrius Soter 162.
Alexander Balas 150.
Demetrius Nikator 145. Ptolemæus Physkon 145.
Antiochus Sidetes 140.
Demetrius Nikator (åter) 130.
Zebina 125.
Antiochus Grypus 123.
Ptolemæus Lathyrus 116.
Seleukus 96.
Philippus 92.
Tigranes 83.
Romarne 66. Ptolemæus Alexander 80.
Ptolemæus Auletes 65.
Cleopatra 51.
Romarne 31.

Maccabeerne.

I den stora nöden under Antiochus Epiphanes beredde Gud åt Judafolket ett räddningsmebel genom presten Mattathias och hans fem söner, som bodde i en stad, Modin, i Juda bergstrakt. Mattathias satte sig emot afguderiet, då en Jude i all fräckhet för hans ögon offrade åt afgudarne. En modig skara af likasinnade Judar församlade sig omkring Mattathias och gjorde den Syriska besättningen i landet stor skada. Efter fadrens död år 166 före Christi födelse lyckades det hans äldste son Judas Maccabi att i en kedja af förundranswärda segrar bortjaga Syrierna och att återställa den rena gudstjensten i Jerusalems tempel år 165 före Christi födelse. Till åminnelse deraf firades sedan kyrkwigningsfesten i Jerusalem årligen. Efter en tid kom Judas och hans folk i stort trångmål och han wände sig då till Romarne, bad om bistånd och ingick med dem ett förbund. De gåfwo honom löften, men ingen hjelp. Sedan dess syntes Guds wälsignelse wara wiken ifrån honom, han blef öfwerwunnen af Syrierna och stupade sjelf år 161. Han efterträddes af sin broder Jonathan, som wisade lika stort hjeltemod, och regerade i 17 år. Han blef mördad år 143, och den tredje brodren, Simon, efterträdde honom och intog äfwen Zionsborgen, som ännu innehades af Syrierna, år 141, så att nu war Judafolket fritt och sjelfständigt, och af tacksamhet förklarade de, att det furstliga och öfwerstepresterliga embetet, som Simon nu innehade, skulle wara ärftliga i hans slägt ”till dess Gud sände dem en rätt prophet.” Men äfwen Simon förlorade lifwet genom Syriska lönnmördare, efter 7 års regering, år 135. Hans son och efterträdare Johannes Hyrcanus eröfrade Samarien och Galileen och förstörde det Samaritanska templet på Garizim. Han underkufwade Edomeerna