| Prophetia om Christus. | Propheten Esaia. | Cap. 8, 9. | 343 |
(skall folket fråga). Om de icke säga såsom detta ordet, skall det (folket) icke hafwa morgonrodnaden.
De skola icke blifwa delaktige af rättfärdighetens och salighetens ljus, som efter dessa mörkrets och eländets tider genom Guds nåd skulle uppgå. Denna morgonrodnad war Immanuel sjelf. Hans namn Immanuel glänste då såsom en morgonrodnad i prophetiorna och i tidens fullbordan uppgick Han såsom rättfärdigbetens sol med salighet under sina wingar. Es. 58: 8. Hos. 6: 3. Mal. 4: 2. Luc. 1: 78. Detta morgonljus, som lyste i prophetiorna, blef fördoldt för dem, som icke trodde Herrans lag och wittnesbörd, utan spåmän och tecknatydare.
21. Utan skola gå omkring i landet slagne och hungrige:* men när de hunger lida, så skola de wrede warda, och banna sin konung och sin Gud, och se upp. *Ps. 59: 15.
Då dessa straffdomar kommo, förtwiflade de ogudaktiga; men de blefwo icke förödmjukade, utan förbittrade. Då den obotfärdige syndaren straffas, så will han icke ödmjuka sig och erkänna, att straffet är rättwist, utan förbittras öfwer Gud och öfwer mensklig regering och mensklig lag. Ännu förskräckligare beskrifwes en sådan förhärdelse, Uppb. 16: 9–11, de sönderbeto sina tungor för wärks skull och hädde Gud i himmelen för sin wärks och sina sårs skull och bättrade sig icke af sina gerningar.
22. De skola ock se neder på jorden, och icke finna annat än bedröfwelse och mörker:* ty de äro förmörkade i ångest, och gå wille i mörkret. *Es. 5: 30.
Hwarken i himmelen eller på jorden finna de obotfärdiga i straffdomarne och i sin förtwiflan någon tröst: Bedröfwelse, mörker och ångest uppfylla själen, och de drifwas ännu fortare till förderf och förtappelse; ty då menniskorna icke genom Herrans hemsökelser låta föra sig till förödmjukelse och bättring, så blifwa genom lidandet deras förhärdelse och fördömelse påskyndade.
9. Capitel.
Messiæ födelse, titlar, rike.Ty det warder wäl ett annat mörker, det dem bekymrar, än i förtiden war,* då det lätteligen tillgick i Sebulons land, och i Naphthalims land; och derefter swårare wardt wid hafswägen, på denna sidan Jordan, wid hedningarnas Galilea.† *2 Kon. 15: 29; cap. 17: 6. †Matth. 4: 14, 15.
Grt.: Men icke skall i mörkret qwarblifwa det land, som kommer i denna ångest. Först förnedrar han Sebulons och Naphtali land; men framdeles ärar han wägen wid hafwet, sidan af Jordan, hedningarnes Galilea. Dessa trakter, Sebulons och Naphtali länder och Galileen, såwäl som landet öster om sjön Genezareth och Jordan, blefwo efter denna prophetia mycket snart hemsökta af Assyriska härar, och en stor del af folken bortfördes i fångenskapen. Då blef detta land förnedradt. Man sedan uppfylldes prophetian om Immanuels ankomst, och Han ärade dessa trakter med sin wistelse der. Wår Frälsare tillbragte största delen af sin tid på jorden i Galileen och for ofta öfwer sjön Genezareth, som här kallas hafwet. Galileen kallades hedningarnes Galilea från äldre tid tillbaka; ty det gränsade intill hedningarnes land, och många hedningar qwarblefwo der, då Canaaniterna blefwo fördrifna af Israels folk. Se Dom. 4: 2.
2. Det folket, som i mörkret wandrar, ser ett sort ljus, och öfwer dem, som bo i mörka landet, skin det klarligen.* *Matth. 4: 16. Joh. 1: 9.
Här öfwergår prophetian ännu tydligare till ett bestämdt löfte om det stora ljusets uppgång i denna werldens mörker. Se Luc. 1: 78. Och Galilea, der eländets mörker war störst, fick först skåda detta ljus. I Cana i Galileen gjorde ock Jesus sitt första underwerk.
3. Du gör folket mycket, dermed gör du icke glädjen mycken;* men för dig warder man sig glädjande, såsom man glades i skördanden, såsom man glad är när man utskiftar byte.† *Matth. 10: 34, 35. †Ps. 68: 13.
På grundspråket finnas twenne ord, som betyda folk. Det ena är ett hedersord, som betyder Israels folk, det andra är ett ord, som betyder hedniska folk. Det sednare är det ord, som står i denna vers, och orden betyda, att Messias skulle göra det af Judarna föraktade folket stort och lyckligt; men glädjen blef icke stor för Judarna, emedan de förkastade Honom. Folket i Galileen war af Judarna i allmänhet föraktadt, men från Galileen woro wår Frälsares fleste lärjungar. Och då sedan Evangelium förkunnades, så woro de flesta, som trodde och ingingo i himmelriket, hedningar och främlingar. Men alla dessa fröjdade sig mer, än man fröjdar sig öfwer stort byte; ty se funno en oförgänglig arfwedel.
4. Ty du hafwer sönderbrutit deras bördas ok, och deras skuldrors ris, och deras plågares staf, likasom i Midians tid.* *Dom. 7: 22. Es. 10: 26.
I Egypten blef folket plågadt såsom arbetsdjur under ok och slaget med ris och staf. På åtskilliga tider woro de i fångenskap under åtskilliga folk, såsom det skedde på sju särskilda tider under domarenas styrelse, och slutligen blefwo de bundna och bortförda i fångenskap, drifna med ris och staf såsom boskapshjordar. Då folket sedan blef frigifwet ur fångenskapen, och då Herren derefter gaf dem seger öfwer många mäktiga fiender, så blefwo oket, riset och stafwen sönderbrutna, likasom då Herren gaf seger öfwer Midianiterna (se Dom. 7: 22, då Gideon
_347.jpg&oldid=345532){kind=link}