| 356 | Emot Moab. | Propheten Esaia. | Cap. 14, 15. |
hafwer grundat Zion,* och der skola Hans folks elände hafwa tillflykt. *Ps. 87: 1, 2.
Då Philisteerlandet anfalles af Assyriens stora här, skola Philisteerna skicka bud till Judalandet för att fråga om faran äfwen sträckte sig dit och hwad skola dessa sändebud säga, då de komma tillbaka? De skola swara, att Herren har grundat Zion och att Judarne, fastän förswagade, hade tillflykt i Zion och woro trygge. Lycklig hwar och en, som under den Högstes beskärm bor och under den Allsmäktiges skugga blifwer!
15. Capitel.
Emot Moab.Detta är tungan öfwer Moab:* om natten kommer förstöring öfwer Ar i Moab, det är sin kos: om natten kommer förstöring öfwer Kir i Moab, det är sin kos. *Jer. 48: 1. Hes. 25: 8. Amos 2: 1. Zeph. 2: 8.
Moabiterna härstammade från Loth, Abrahams brorson, 1 Mos. 19: 36, 37; men redan deras stamfaders födelse är för dem ett betänkligt tecken. Då Israels folk tågade genom öknen bebodde Moabiterna landet öster om Döda hafwet, söder om staden Arnon. De blefwo icke anfallne af Israels folk, men de anföllo Israeliterna, då Israel på sitt tåg till Canaan kom nära deras gräns. De kallade då den falske propheten Bileam ifrån Mesopotamien att uttala en förbannelse öfwer Israel; men denna förbannelse blef förwandlad till wälsignelse, 4 Mos. 22 och 24. Men Moabiterna förförde Israels folk, efter Bileams råd, till otukt och afguderi. 4 Mos. 25: 1, 3. I Davids tid blef Moab underkufwad, Ps. 60: 10, och Bileams prophetia blef till en början uppfylld. 4 Mos. 24: 17. Men derefter gjorde de sig åter fria från Davids hus och utwidgade sitt herrawälde öster om Jordan mot norden ända till floden Jabbok. På detta utsträckta herrawälde syftar propheten här. Utom Bileams prophetia emot Moab propheterade äfwen Mose mot detta folk. 4 Mos. 21: 28, 30. Sednare prophetior finna wi i Zephania 2: 8—10. Jer. 48. Hes. 5: 8–11. Dan. 11: 41. På sistnämnde ställe är Moab en bild af sednare folkslag. Ar war hufwudstaden i Moabiternas land. 5 Mos. 2: 9. I denna stad bodde en christen biskop från det 4:de till det 6:te århundradet efter Christi födelse. År 1300 war Ar blott en liten by och så är det ännu. Kir war Moabiternas starkaste fästning på ett högt berg, och kallas Kir Hareseth Es. 16: 7, Kirhares Es. 16: 11, Kirheres Jer. 48: 31. Korsfararne gjorde det till en stark fästning.
2. De gå upp till Baith och Dibon till altaren, att de skola gråta och jemra sig öfwer Nebo och Medba i Moab: alla hufwuden äro rakade, allt skägg är afskuret.* *Jer. 48: 37. Hes. 7: 18.
Baith är sannolikt Beth-Diblathaim. Jer. 48: 22. Nebo och Medba woro floder med mera betydliga afgudatempel. Städerna föllo, och då war det ute med deras afgudar. Deröfwer jemrade sig folket wid de besegrade afgudarnes altaren. Hårets och skäggets afskärande war ett tecken till djup sorg.
3. På deras gator gå de omswepte i säckar; på deras tak och gator jemra de sig alle, och gå neder gråtande.
4. Hesbon och Eleale ropa så att man hörer det intill Jahaz; derföre jemra sig de wäpnade i Moab; ty deras fjät går illa.
Taken woro i Österlanden jemna, så att man kunde gå derpå. Att de jemrade sig på tak och gator wisar, att sorgen war allmän. Hesbon, Eleale och Jahaz woro städer, på hwilkas grushögar nu byar finnas.
5. Mitt hjerta ropar till Moab, deras flyktige fly ifrån den treåriga kon allt intill Zoar; ty de gå upp titt Luhith och gråta; och på den wägen till Horonaim upphäfwer sig ett jemmerrop.* *Jer. 48: 34, 36.
Till Zoar (1 Mos. 19: 22. 5 Mos. 34: 3.) flydde nu Moabiterna. Deras flyktige fly ifrån den treåriga kon, grt.: deras flyktige — den treåriga kon flyr. Moabs folk liknas wid en treårig ko, ett ungt djur, bestämdt att offras, som söker att fly undan. Djurets ålder syftar äfwen derpå, att denna prophetia öfwer Moab skulle uppfyllas inom tre års tid, se 1 Mos. 40: 12, 18. 1 Mos. 41: 29, 30. Luhith låg på en bergshöjd wid wägen emellan Ar och Zoar. Horonaim betyder twå hålor, en stad emellan Luhith och Zoar, se Jer. 48: 5.
6. Ty de watten i Nimrim torkas bort, så att höet förtorkas der, och gräset förwissnar, och wäxer ingen grön ört.
Nimrim är namnet på en ort, som hade ymnigt watten. I krigstider brukade man att igenfylla källor och brunnar, förstöra kanaler och afskära allt wattenförråd.
7. Ty de egodelar som de församlat, och det folk som de tillrustat hafwa, förer man öfwer pilträdbäcken.
Pilträdbäcken war sannolikt den lilla floden wid södra ändan af Döda hafwet, som då utgjorde gränsen emellan Moabs land och det steniga Arabien. I nöden flyktade Moab utomlands.
8. Ropet går omkring uti Moabs gränser; de gråta allt intill Eglaim, och gråta wid den brunnen Elim:
9. Ty de watten i Dimon äro fulla med blod; dertill will jag ännu låta mer komma öfwer Dimon, både öfwer dem som behållne äro i Moab lejonens, och öfwer dem igenlefda i landet.
_360.jpg&oldid=345570){kind=link}