| 362 | Prophetia emot Egypten. | Propheten Esaia. | Cap. 19. |
beklaga sig; och de, som nät utkasta i wattnet, skola bedröfwade warda.
9. De skola afgå med skam, som goda garn göra, och nät binda.
10. Och de som fiskkistor hafwa, med alla dem, som dammar för lön göra, skola ångse warda.
Då wattnen uttorkade, så blefwo äfwen fiskarena rådlöse.
11. De förstar i Zoan äro dårar, Pharaos wise rådgifware äro i deras råd galne wordne; hwi sägen I dock om Pharao: Jag är wise mäns barn, och är af gamla konungar kommen?
Qwarlemningar af staden Zoan eller Tanis finnas ännu öster om en utgrening of Nilfloden, några timmars wäg från sjön Tennesis, som nu kallas Menzaleh. Om Pharao, grt: för Pharao. Hwi berömmen I eder inför Pharao af eder klokhet, I blifwen alle rådlöse och stån såsom dårar, då nöden kommer.
12. Hwar äro då nu dine wise? Låt dem förkunna och underwisa dig, hwad HERren Zebaoth öfwer Egypten beslutit hafwer.
13. Men de förstar i Zoan äro wordne till dårar; de förstar i Noph äro bedragne; de förföra samt med Egypten hörnstenen för slägten.
Noph eller Moph, Hos. 9: 6, war en berömd stad i Egypten, Jer. 44: 1, hwaraf ännu stora qwarlemningar finnas på westra Nilstranden, omkring 3⁄4:dels mil söder om det gamla Cairo, wid en by som kallas Monjath Rahineh. Grt.: Stammarnes hörnstenar förföra Egypten, d. ä.: de öfwerste och äldste af slägterna samt presterne och konungens rådgifware, som skulle wara folkets stöd, förförde det till afguderi.
14. Ty HERren hafwer utgjutit en willoanda ibland dem, att de skola förföra Egypten uti allt det de göra, såsom en drucken raglar, då han spyr.
Då Herren har beslutat ett folks förderf för dess synders skull, så förblindar han landets styresmän, så att de, genom det ena dåraktiga företaget efter det andra och genom galna försök att hjelpa, allt mera bereda och påskynda den kommande straffdomen.
15. Och Egypten skall ingen hafwa, den der för hufwud eller stjert, bål eller gren är.* *Es. 9: 14.
Då Herren, till straff öfwer folket, borttager de styrandes förstånd, så förswinner all samfundsanda, all trohet, lydnad och ordning, så att hwar och en tänker blott på sig sjelf; ingen kan styra och ingen will lyda.
16. På den tiden skall Egypten wara såsom qwinnor, och frukta sig och förskräckas, då HERren Zebaoth weftar handen öfwer dem.
Herrans weftande med handen är ett bildlig uttryck, likasom Hans hands uträckande, Es. 5: 25, till att straffa.
17. Och Egypten skall frukta sig för Juda land, så att den der tänker uppå, han skall förskräckas öfwer HERrans Zebaoths råd, som Han öfwer det beslutit hafwer.
Sannolikt menas här den straffdom från Herran, som gick öfwer Judarna, då de emot Herrans råd flydde till Egypten, och som äfwen drabbade Egyptierna tillika med dessa flyktingar och för deras skull. Jer. 42: 16–22; cap. 43: 8—13; cap. 44: 12—14 och v. 26—30.
18. Uti den tiden skola fem städer uti Egypti land tala efter Canaans mål, och swärja wid HERran* Zebaoth; en af dem skall heta Irheres. *5 Mos. 10: 20. Jer. 12: 16.
Efter dessa straffdomar och på en sednare tid skola Egyptens förnämsta städer omwändas till tron på Israels Gud. Deras inwånare woro till en stor del inflyttade Judar. Genom dem lärde Egyptierne känna Israels Gud, började att dyrka honom och lärde Canaans tungomål. Jrheres betyder Solstaden, On eller Heliopolis, der skulle de först börja att tillbedja den sanne Guden. 1 Mos. 41: 45.
19. På den samma tiden skall HERran Zebaoths altare wara midt uti Egypti land, och en HERrans wårdsten i gränsen;
20. Den ett tecken och wittne wara skall HERranom Zebaoth uti Egypti land; ty de skola ropa till HERran för sina plågares skull, och Han skall sända dem en Frälsare och mästare, som dem hjelpa skall.
21. Ty HERren skall af de Egyptier känd warda; och de Egyptier* skola känna HERran på den tiden; och skola tjena Honom med offer och spisoffer, och skola göra HERranom löfte, och hålla det. *Ps. 68: 32. Es. 45: 14.
Uti staden Irheres eller On uppbyggde den judiske öfwerstepresten Onias, under den Egyptiske konungen Ptolomeus Philometer, år 180 f. Chr. f., ett tempel, som liknade templet i Jerusalem, och upprättade derwid ett Herrans altare. Wårdstenen betecknar en offentlig minneswård till tecken, att Egypten anropat Israels Gud om hjelp och undfått denna hjelp, v. 20, likasom Samuel efter seger öfwer fienderna uppreste till Herrans ära en minneswård, den han kallade hjelpostenen. 1 Sam. 7: 12. Den Frälsare och Mästare, som menas v. 20, syftade i
_366.jpg&oldid=345588){kind=link}