| 364 | Prophetia emot Babel. | Propheten Esaia. | Cap. 21. |
kommer det utur öknen, utur ett grufweligt land.
Öknen wid hafwet, grt.: Hafwets öken betyder här Babylonien. Floden Euphrat leddes omkring Babylon ut i otaliga kanaler för att wattna marken, som stundom sattes under watten, så att landet såg ut såsom haf. Detta brukas ännu på flera ställen i Österlanden. Men detta namn: öknen wid hafwet, är i sig sjelf en prophetia, som förkunnar, att detta land skulle blifwa ett öken, fastän det war så wattenrikt. Dessutom war det ofantliga Babylon och dess rike liksom ett haf af menniskor; men tillika en andlig öken, torr och ofruktbar; der fanns icke andeligt lif, det war icke någon andelig örtagård, wattnad af Herran sjelf, och det wille aldrig emottaga det lefwande wattnet genom Guds uppenbarade sanning. Derföre skulle detta mäktiga rike äfwen i yttre måtto ödeläggas. Stället, der Babylon låg, är nu en ödslig plats, betäckt af tegel och grus, och hela landet deromkring är dels en torr, dels en sumpig ödemark. Babylon ar har, såsom ofta i Skriften, en bild af all werldslig makt, som sätter sig emot Guds rike. Se Jer. 51: 36, 42, 43. Denna öken är således äfwen ett förebild af ett ännu större förödelse. Uppb. 17: 15 och cap. 18. Från söder komma stundom härjande hwirfwelwindar från Afrikas och Arabiens öknar, och sträcka sig ända till de Babyloniska slätterna i nordost. Den glödheta, giftiga winden, som kallas Samum, brukas här såsom en bild utaf den förstörande storm, som skulle komma öfwer Babylon. Denna storm war det Persiska rikets inbrytande krigshär. Såsom en hwirfwelwind stundom äfwen upplyfter hus och wänder dem omkring, så skulle denna och andra krigshärar slutligen ödelägga Babel.
2. Ty mig är betedd en hård syn: en föraktare kommer emot den andra, och en förstörare emot den andra; drag upp, Elam, belägg dem, Madai; jag skall göra en ända uppå allt hans suckande.
Grt.: Ty en hård syn har blifwit mig wisad. Föraktaren föraktar, förstöraren förstörer. Tåga fram, Elam, belägra dem, Madai, jag skall göra en ända på allt hans suckande. Här beskrifwes först Babylons konung, såsom den der i sitt öfwermod föraktade andra folk och förstörde andra länder. Men nu kallar Herren Elam och Madai, d. ä. Persien och Medien, att utgå mot Babylon och belägra det, och göra ett slut på det myckna suckandet och den stora jemmer, som han (Babylons konung) hade förorsakat så många andra, isynnerhet Israels folk.
3. Derföre äro mina länder fulla med wärk, och ångest hafwer begripit mig såsom en barnaföderska; jag kröker mig, när jag hörer det, och förskräckes, när jag ser deruppå.
4. Mitt hjerta bäfwar; grufwelse hafwer mig förskräckt; jag hafwer derföre uti den ljufwa natten ingen ro haft.* *Job 7: 3.
Propheten skådade så tydligt för ögonen denna jemmer i Babylon, som om den nu skedde för hans ögon och han sjelf wore med; hans hjerta swider af ömt medlidande med det arma folket, och han talar tillika i de förskräcktas och lidandes namn. Se cap. 16: 9—11. Han hade denna syn om natten, och hade derföre ingen ro: så blef sedan Babylon öfwerfallet och intaget om natten, då man der hoppades en ljuflig hwila. Detta skedde redan år 538 f. Chr. f., således omkring 170 år efter det denna prophetia förkunnades, (men en tid derefter gick åter ett annan dom öfwer Babylon) i Belsazars tid. Dan. 5: 30.
5. Ja, tillred ett bord, låt waka på wakten, äter, dricker; står upp, I förstar, smörjer skölden.
Här beskrifwer propheten noga, huru det i Babylon skulle tillgå på aftonen före den natt, då staden skulle intagas. Han ser, huru de utsätta wakter och bereda sina sköldar; men först nämnes deras bord, hwaraf man ser, att ätande och drickande utgjorde deras hufwudsak, fastän staden war belägrad och hotades af så stor fara.
6. Ty HERren säger till mig alltså: Gack bort och beställ en wäktare, den som tillser och tillsäger.
Under denna syn angående Babylon får propheten af Herran befallning att utställa en wäktare i ett wakttorn, att denne skulle tillse och säga till om fiendernas ankomst och rörelser. Detta skedde blott i synen. Propheten war ej i Babylon; men här föreställes han, såsom wore han i Babylon, såge borden tillredas, sköldarne smörjas och han sjelf utställande en wäktare.
7. Men han ser resenärer rida och fara med hästar, åsnor och kameler, och hafwer granneligen akt deruppå.
8. Och ett lejon ropade: HERre, jag står på wakten* allt jemt om dagen, och står i min wakt alla nätter. *Hab. 2: 1.
Denna wäktaren, v. 7, ser resenärer rida o. s. w., han ser den främmande krigshären framtåga mot staden, och såsom ett lejon med hög, rytande stämma, ropar wäktaren, att han står på sin wakt och omtalar hwad han ser.
9. Och si, der kommer en på en wagn, han swarar, och säger: Babel är fallet;* det är fallet, och alla dess gudars beläten äro slagne ned till marken. *Jer. 51: 8. Uppb. 14: 8; cap. 18: 2.
Grt.: Och si, der kommer rytteri, ryttare parwis! och han (wäktaren) utropar och säger: fallen, fallen är Babylon, och alla dess gudars beläten äro nedslagna till marken. Knappt har wäktaren tid att tillkännagifwa härens ankomst, så måste han utropa: fallen är Babylon. Härmed wisas, huru plötsligt staden skulle blifwa intagen.
10. O, min loge, der jag på tröskar; hwad jag af HERranom Zebaoth,
_368.jpg&oldid=345594){kind=link}