| Prophetia om Christi rike. | Propheten Esaia. | Cap. 25. | 371 |
under;* dina gamla anslag äro trofaste och sannfärdige.† *2 Mos. 15: 1, [et]c. †Ps. 89: 3.
Denna och de fyra följande verserna innehålla en prophetisk lofsång, som den frälsta församlingen skall sjunga efter förlossningen ifrån sina fiender. Lofsången syftar på befrielsen utur den Babyloniska fångenskapen och isynnerhet på befrielsen från fångenskapen under det stora Babylon. Uppb. 18.
2. Ty du gör staden till en stenhop, den fasta staden, att han uti en hop ligger; de främmandes palats, så att det icke mer en stad är, och aldrig mer uppbyggd warder.* *Es. 26: 5.
Det gamla Babylon har för längesedan blifwit en stenhop, och det nuwarande Babylon skall också en gång förstöras.
3. Derföre ärar dig ett mäktigt folk; De wäldiga hedningars städer frukta dig.
4. Ty du är den fattiges starkhet; den armes starkhet i bedröfwelsen, en tillflykt för owäder, en skygd för hetta, Då de tyranner rasa såsom en storm emot en wägg.
Sedan Herren bewisat sig såsom sitt folks mäktiga beskydd, blef Hans namn prisadt af många hedningar, både efter Israels utgång utur Egypten och efter befrielsen från den Babyloniska fångenskapen; men ännu mera skall hans namn förhärligas efter Christi kyrkas stora seger. Ps. 97. Zach. 9: 14–16. Se Es. 4: 5, 6.
5. Du ödmjukar de främmandes storm, såsom en hetta i torrt rum, så att hettan skall förderfwa de tyranners winqwistar; och skyarne gifwa ändock skugga.
Så att m. m. Grt.: Såsom hettan genom molnens skugga, så dämpas tyrannernas fröjdesång. Såsom solhettan dämpas af moln, så skall Herren genom ett mäktigt beskydd öfwer sitt folk dämpa fiendernas glädjesång, såsom Han ock genom molnstoden dämpade Egyptiernas wrede.
6. Och HERren Zebaoth skall göra till allt folk* ett fett gästabud† på detta berget; ett gästabud af klart win, af fett, af märg, af win, der ingen drägg uti är. *Matth. 8: 11. Luc. 13: 29. †Matth. 14: 16; cap. 22: 2.
Under bildliga uttryck af djup betydelse beskrifwas här den sista tidens stora hemligheter i Guds rike. Detta berget, eller Zions berg, står såsom en bild af Christi kyrka. Det feta gästabudet af klart win och märg, är en bild af de rikliga andans gåfwor och wälsignelser, som i Christi kyrka äro beredda för alla Guds barn, och isynnerhet betecknas härmed den ännu ymnigare nåden och wälsignelsen, som skall komma öfwer Christi församling i dess segertid på jorden. Herren Zebaoth bereder sjelf en fröjdefest för alla folk, likasom åt de sjuttio äldste i Israel, efter förbundets stiftande, 2 Mos. 24: 11, och åt alla Israels stammar, genom Salomo, efter templets inwigning. 1 Kon. 8: 63–66. Men redan Salomo bad, att alla folk på jorden måtte lära känna, att Herren är Gud. Denna bön innefattar, att de hungriga bland folken skulle få tillfälle att deltaga i denna andliga måltid, och Messias sjelf hade genom David förkunnat, att Guds rättfärdighet och salighetens wäg skulle blifwa kungjord i all werlden. Se Ps. 22: 27–30. Det är denna måltid, till hwilken den himmelska wisheten, genom Salomo, inbjuder de fåkunnige, d. ä. alla, som wilja lära af Herran, och icke i sin sjelfklokhet förkasta Hans ord. Ords. 9: 1–6. Jesu lekamen och blod äro i Nya Testamentet under bröd och win en himmelsk näring för själ och hjerta. Joh. 6: 53, 56. Den himmelska Konungen låter, genom sitt ord, inbjuda gäster till den stora nattwarden i himmelen. Således har denna prophetia en dubbel fullbordan, först här i nådens och sedan der i härlighetens rike.
7. Och Han skall på detta berget bortlägga swepeklädet, der alla folk med beswepta äro; och täckeklädet, der alla hedningar med betäckte äro.
Swepeklädet och täckeklädet betyda syndens och otrons blindhet, som hindra själen ifrån att andeligen skåda Herrans ansigte. Det är samma täckelse, som ännu hänger för Judarnes hjerta. 2 Cor. 3: 15. Men detta täckelse måste genom Evangelii ögonsalfwa borttagas, blindheten måste upphöra, och folken skola få öppnade ögon att i tron skåda Herrans härlighet. Det war ett bruk i forntiden, att förbrytare måste betäckas, för att icke kunna se konungens ansigte, Esth. 7: 8, och att de, som kände djup bedröfwelse och blygsel, höljde sig. 2 Sam. 15: 30. Jer. 14: 3. Så är synden, så länge menniskan lefwer i säkerhet, ett täckelse för hennes ögon. Sedan, i syndaångern, wågar hon icke upplyfta sina ögon till himmelen, men i rättfärdiggörelsen blifwer täckelset borttaget och menniskan får i tron se Guds härlighet i Jesu Christi ansigte. Se Ap. G. 26: 17, 18. Uppb. 3: 18. Ännu fullständigare fullbordas denna prophetia i härlighetens rike, då hwarje täckelse, förgänglighetens och dödens täckelse, skall borttagas och allting blifwa ljus.
8. Ty döden skall platt uppsluken* warda; och HERren HERren skall aftwå tårarna† af alla ansigten, och skall borttaga sitt folks försmädelse i alla land; ty HERren hafwer det sagt. *1 Cor. 15: 54. †Uppb. 7: 17; cap. 21: 4.
Såsom solens ljus liksom uppslukar eller omintetgör nattens mörker, så uppslukas synden och döden af rättfärdighetens sol, som är Christus. Platt, grt.: i segerglans, d. ä. med ewigt ljus och öfwerswinnelig lifskraft. Denna prophetia är redan fullbordad genom Christi uppståndelse och till en början fullbordad för den
_375.jpg&oldid=345614){kind=link}