| 372 | Christi folks lofsång. | Propheten Esaia. | Cap. 25, 26. |
rättfärdiggjorda menniskan; ty den der tror, han hafwer ewinnerligt lif; men den uppfylles ännu fullkomligare i de rättfärdigas uppståndelse. 1 Cor. 15: 54. Uppståndelsen är således redan i det Gamla Testamentet med klara ord förkunnad. Då du får uppstå med en förklarad kropp lika med Christi förklarade lekamen, så är det sista swepeklädet borttaget. Redan här aftorkas många tårar från Guds barns ögon, men då aftorkas alla. Uppb. 7: 17.
9. På den tiden skall man säga: Si, det är wår Gud, den wi förbide, och Han skall hjelpa oss; det är HERren, wi förbide Honom, att wi skole fröjda oss, och glade wara i Hans salighet.* *Ps. 33: 20, 21. Ps. 63: 8.
På den tiden skola folken hålla sig till Herran allena (sedan täckelset blifwit borttaget), de skola icke mera söka hjelp hos afgudar eller hos sig sjelfwe. Denna saliga fröjd i Herranom få de trogna ofta på det ljufligaste sätt förnimma.
10. Ty HERrans hand hwilar på detta berget;
Och Moab skall derunder förkrossad warda, såsom strå söndertröskadt warder, och såsom träck.
Moab är här en bild af alla fiender till Christi kyrka; de skola alla blifwa underkufwade. Ps. 2: 9. Moabs folk nämnes här särskilt, emedan det för Israels folk war farligare än alla andra fiendtliga folk; ty det anwände förförelsens wapen. 4 Mos. 25: 1, 3. Här åsyftas äfwen all falsk och förförisk lära.
11. Och Han skall uträcka sina händer midt ibland dem, såsom en simmande dem uträcker till att simma; och förnedra deras prål med sina händers arm;
En simmande utbreder sina armar så widt han kan, och då den Allsmäktige utbreder sina armar i folkhafwen på jorden, Hagg. 2: 7, 8, så sätter han dem alla i rörelse, så att de lära känna Hans allmakt, och de, som wilja, få då lära känna Hans nåds rikedomar.
12. Och skall nederböja edra murars höga fäste, förnedra och kasta dem i stoft på jorden.
Se cap. 2: 11–18.
26. Capitel.
Förmaning till tröst på Gud.På den tiden skall man sjunga en sådan wisa i Juda land: Wi hafwe en fast stad,* murar och wärn äro helsa.† *Ps. 87: 1. Ords. 18: 10. Matth. 16: 18. †Eph. 5: 23.
På den tid, sedan all syndig och werldslig höghet blifwit förnedrad, cap. 25: 2, 12, då skall Guds folk komma till en härlig upphöjelse och en ljuflig trygghet i det andeliga Zion. Här nämnas Zions murar såsom bild af Christi kyrkas mäktiga wärn och fasta bestånd i nya förbundets tid. Församlingen prisar då sin Herre och Konung med lof och tacksägelse för detta beskärm. Murar och wärn äro helsa, grt.: Han hafwer satt salighet till murar och wärn. I den saliga gemenskapen med Honom hafwa de trogna ett oöfwerwinnerlig beskydd. Så kallas Herren i lofsången: min klippa, min borg, min förlossare, Ps. 18: 3, se ock Es. 60: 18–22. Herren är sjelf en eldsmur omkring sina trogna, Zach. 2: 5, likasom Han genom eldstoden skyddade Israel emot Egyptierna.
2. Låter upp portarna, att det r ättfärdiga folket, som tro bewarar, må gå här in.
Dessa ord höra också till lofsången och äro ett uttryck af församlingens glädje öfwer de talrika själar, som då komma till tron på Evangelii ord, blifwa rättfärdiggjorde i Christo, få ingå i Hans rike liksom genom en äreport och emottagas med fröjd och kärlek. Se Ps. 118: 19, 20, 29.
3. Du håller allestädes frid* wid makt efter wisst löfte; ty man förlåter sig uppå dig. *Rom. 5: 1.
Grt.: Det är ett fast rådslut; du bewarar frid, frid; ty man förlåter sig uppå dig. De, som Christo tillhöra, förtrösta uppå Honom, och Hans rådslut står fast att bewara dem i dubbel frid: frid från syndens skuld och förbannelse och frid från yttre fiender.
4. Derföre förlåter eder uppå HERran ewinnerligen; ty HERren Gud är en klippa* ewinnerligen. *5 Mos. 32: 4. Ps. 18: 2, 3.
5. Och Han nederböjer dem, som i höjden bo; den höga staden förnedrar Han; ja, Han stöter honom neder till jorden, så att han ligger i stoftet.* *Es. 21: 9; cap. 25: 2. Jer. 51: 8. Uppb. 14: 8; cap. 18: 2.
6. Att han med fötter trampad warder; ja, med de fattigas fötter; de arme skola trampa deruppå.
Den höga staden, v. 5, är det gamla Babylon och all hög makt, som är fiendtlig emot Guds rike, således äfwen det stora Babylon. Uppb. 17. All sådan höghet skall förnedras. cap. 24: 21; men de fattige, de arme, som frälsas genom Evangelium, blifwa bewarade och stå såsom segerwinnare. Se Uppb. 19: 1, 2.
7. Men de rättfärdigas wäg är slät; de rättfärdigas stig gör du rätt.* *Ps. 119: 3. Ords. 16: 17.
Grt.: Den rättfärdiges wäg är rätt: den rättfärdiges stig afwäger du. De rättfärdiga hafwa Herrans ord till rättesnöre för sin wandel, och deras lefnadswäg afwäger Herren; Han liksom afwäger på wåg de skickelser, de skola genomgå, så att deras wälfärd blifwer mest befrämjad; Han afwäger så, att de icke få mer, än som är dem nyttigt, af medgång, frid och
_376.jpg&oldid=345617){kind=link}