| Christi triumph öfwer djefwulen. | Propheten Esaia. | Cap. 27. | 375 |
liksom i v. 1: än en tid, nemligen: hwarje tid, då dessa fiendtliga makter äro mest werksamma för att utrota och öfwerwäldiga Guds rike; då skall Herren också wattna och upplifwa sin wingård, så att man der skall kunna sjunga om Hans rikes framgång. I denna wingård alstras bästa win, emedan det beredes af Honom sjelf, hwilkens första underwerk war att förwandla watten i win. Winet såsom frukt af denna wingård betyder anden och kraften i församlingen. Men såsom winsaften i drufwan beredes af Skaparen genom dagg och folken och naturens kraft, så är det också Herren sjelf, som gör sin wingård fruktbärande. Icke blott sjelfwa trons lif, utan hwarje trons frukt, som är kärlek och goda gerningar, werkas af Honom.
3. Jag HERren bewarar honom, och wattnar* honom i tid, att man icke skall mista hans löf;† jag skall bewara honom dag och natt.** *Matth. 21: 33. Joh. 15: 1. †Mal. 3: 11. **Ps. 121: 4.
4. Gud är icke wred på mig. Ack att jag strida måtte med tistel och törne,* så wille jag till dem, och uppbränna† dem alla tillsammans. *Högaw. 2: 2. †Matth. 13: 40.
I v. 3 lofwar Herren att wattna och bewara sin wingård, och i v. 4 talar wingården, nemligen församlingen, Gud är icke wred på mig, grt.: Jag har ingen wrede. Den är utan wrede, men, uppfylld af heligt nit om Guds ära och i helig wrede mot Christi fiender, säger den: Ack! att jag kunde rätt strida mot dessa törnen och tistlar och utrota dem! Törne och tistel äro det argaste ogräs; ogräset skall en gång skiljas ifrån hwetet och sammanbindas i knippor till att förbrännas. Tjenarena fråga, om de skola upprycka ogräset. Matth. 13: 28–40.
5. Han skall hålla mig wid makt, och skaffa mig frid; frid skall Han ändå skaffa mig.* *Ps. 147: 12–14. Es. 43: 1, 2.
6. Det warder ännu likwäl dertill kommande, att Jacob skall rota sig,* och Israel skall grönskas och blomstras, så att de skola uppfylla jordens krets med frukt. *Hes. 20: 40. Amos 9: 11.
7. Warder han dock icke slagen, såsom hans fiender slå honom, och warder icke dräpen, såsom hans fiender honom dräpa:
8. Utan med mått* dömer du dem, och låter dem lös, sedan du dem bedröfwat hafwer med ditt hårda wäder, som är med östanwäder.† *Jer. 30: 11; cap. 46: 28. †Jer. 18: 17.
9. Derföre skall derigenom Jacobs synd återwända: och det är nyttan deraf, att hans synd borttagen warder; då han gör alla altarens stenar såsom sönderstötta stenar till aska, att inga lundar eller beläten nu mer blifwa.
I v. 4, 5 införer propheten församlingen talande; men ifrån v. 6 till capitlets slut är det propheten som talar. v. 7, grt: Månne Han (Herren) hafwer slagit honom (Jacob), såsom Han slagit dem, som honom slagit? Månne han (Jacob) är dräpen, såsom hans dräpare äro dräpne? Fienderna wille dräpa, de wille helt och hållet utrota Guds folk; men detta tillstadde icke Herren, utan sedan Hans folk hade blifwit af fienderna tuktadt med östanwädret, krigsstormen ifrån Babylon, så skulle Jacobs synd återwända, skulden borttagas och afguderiet upphöra. Då Judarne återwände från Babylon, så woro de helt och hållet afwända ifrån groft afguderi, som förut war deras begärligaste synd; de sönderslogo alla qwarlemningar af afgudars altaren i Judalandet, söndergrufade höjdernas qwarlefwor och alla beläten.
10. Ty den fasta staden måste ensam warda, de sköna hus bortkastade och öfwergifne blifwa, såsom en öken; så att kalfwar skola der gå i bet, och wistas der, och afbita der qwistarna.
Den fasta staden betyder här Babylon, som skulle förstöras, på det Judarne måtte få återwända, v. 9.
11. Hans qwistar skola brista sönder för torrhet; så att qwistar skola komma och göra der eld med; ty det är ett oförståndigt folk; derföre warder ej heller förbarmande sig öfwer dem, den dem gjort hafwer,* och den dem skapat hafwer, skall icke wara dem nådelig. *5 Mos. 32: 6, 18.
12. På den tiden skall HERren kasta ifrån stranden af elfwen, allt intill Egypti elf; och I, Israels barn, skolen församlade warda, den ene efter den andra.
Med elfwen menas här floden Euphrat. Ifrån Euphrat ända till Egypti elf eller Nilströmmen skall Herren kasta sitt folk, såsom man kastar säd med kasteskofwel, för att skilja agnarne från kornet. Genom denna kastning och skiljning församlade Herren från Babylonien och Egypten sådana Judar, som af kärlek till HERrans lag, till den gamla gudstjensten och fäderneslandet, åstundade att åter blifwa förenade till ett folk under Herrans beskydd. Matth. 3: 12.
13. På den tiden skall man blåsa med en stor basun, så skola komma de förtappade uti Assurs land, och de fördrifna uti Egypti land, och skola tillbedja HERran på det helga berget i Jerusalem.* *1 Kon. 8: 41, 42. Es. 56: 7.
_379.jpg&oldid=345626){kind=link}