| Prophetia om Christus. | Propheten Esaia. | Cap. 28. | 377 |
tillstånd. De bespotta Guds bud såsom för swåra för många, de låta Honom wänta förgäfwes på deras lydnad.
11. Nu wäl, Han skall en gång med spottsliga läppar, och med ett annat tungomål* tala till detta folket. *1 Cor. 14: 21.
Icke genom sina propheter, utan med fiendtliga härars spottsliga läppar och hårda tungomål wille Herren slutligen tala till detta folk. De, som icke wilja höra Herrans ord i Lagen och Evangelium, till dem talar Han omsider på helt annat sätt. Hungersnöd, krig, sjukdomar, död och fördömelse äro också ord från den Allsmäktige. Öfwer Juda och Israel uppfylldes denna prophetia genom Assyrierna och Babylonierna. Men icke blott prophetens ord fyntes dåraktiga för detta folk, utan då Evangelium på Pingstdagen förkunnades i rik öfwerströmmande andekraft, så sade de förblindade i folket, att det war ett tal, förorsakadt af berusning: desse äro fulle med sött win. Ap.G. 2: 13.
12. För hwilket nu detta predikadt warder: Så hafwer man ro; så wederqwicker man de trötta, så warder man stilla; och wilja dock icke höra denna predikan.
Så skall det ske med det folk, för hwilket nu detta predikades: så hafwer man ro! genom Herrans ord får man ro och frid; så låter då de trötta, som I hafwen fört bort ifrån Herran, dock nu ändtligen blifwa wederqwickta och föras till rätta, ty så warder man stilla, så blifwer man frälst! Men nej, denna predikan wilja de icke höra.
13. Derföre skall dem ock HERrans ord alltså warda: Bjud, bjud, bjud, bjud: Bida, bida, bida, bida; här litet, der litet; att de skola gå bort, och falla tillbaka, förkrossas, besnärde och fångne warda.
Derföre att det otrogna folket icke wille höra Herrans ord, skulle ordet blifwa för dem obegripligt såsom en druckens stammande och såsom en galenskap, 1 Cor. 2: 14, och derigenom att det blef för dem så mörkt och obegripligt, störtade de sig uti det förskräckliga förderfwet. Deras eget tal blef deras dom, v. 10.
14. Så hörer nu HERrans ord, I bespottare, som rådande ären öfwer detta folk, som i Jerusalem är.
15. Ty I sägen: Wi hafwa gjort ett förbund med döden, och förweta oss med helwetet: när en flod kommer, skall hon icke drabba på oss; ty wi hafwa gjort oss en falsk tillflykt, och gjort oss en bedräglig skärm.
De gjorde sig så säkra, att de trodde sig kunna trotsa döden och helwetet, såsom om de med dem hade gjort förbund och aftal. Ty wi hafwa gjort m. m. grt.: wi hafwa gjort lögnen till wår tillflykt och skrymteri till wårt beskärm. De trodde, att de genom sin lögnaktighet och falskhet skulle kunna få underhandla med de fiendtliga makterna, att de kunde få wara i orubbadt lugn; men på ett ännu dåraktigare sätt bjuda många menniskor till att med en wiss yttre ärbarhet och med skrymteri bedraga både sig sjelfwa och sina medmenniskor och, om möjligt wore, äfwen Gud sjelf.
16. Derföre säger HERren HERren alltså: Si, jag lägger i Zion en grundsten, en pröfwosten, en kostelig hörnsten,* den wäl grundad är: den der tror, han skall icke förskräckas.† *Ps. 118: 22. Matth. 21: 42. Ap.G. 4: 11. Rom. 9: 33. Eph. 2: 20. 1 Pet. 2: 6. †Rom. 10: 11.
Eftersom styresmän och lärare, som skulle wara folkets ledare, öfwergåfwo Herran och wanskötte och missledde folket, så lofwar Herren här sjelf att sörja för de trötta, som längtade efter hjelp; Han utlofwar på nytt den kosteliga hörnsten, som förut war förkunnad. Härmed menas Messias, som är det andeliga Zions hörnsten och grundwal. Denna prophetia anföres i Nya Testamentet såsom uppfylld i Christo, se Rom. 9: 33 och cap. 10: 11. Matth. 21: 42. Denna grundsten är en pröfwosten; ty genom Honom warda hjertans tankar uppenbarade. Luc. 2: 35. Han är kostelig eller utwald till menniskoslägtets medlare, i hwilken Fadren hafwer ett godt behag, Han är så fast grundad i Guds ewiga rådslut och i Gudomens sköte, att han aldrig kan rubbas. Hans kyrka är grundad på denna hörnsten och helwetes portar kunna aldrig blifwa henne öfwermäktiga. De som försöka att undanrödja denna sten såsom en stötesten, de stöta sig sjelfwa derpå och förgås. Den, som tror på Honom, skall icke förskräckas för döden och helwetet, och kommer icke på skam. Den närmaste fullbordan af denna prophetia för de trogna i Israel på den tiden war den fromme konungen Hiskias, som war en förebild af Christus. Han utrotade afguderiet, så widt hans makt sträckte sig, och förstörde kopparormen, hwilken Israeliterna dyrkade såsom en afgud. Till en början skulle just detta löfte om Messias wara den hörnsten, wid hwilken folket genom tron skulle hålla sig fast I Hans ord och löften hafwa wi Honom sjelf.
17. Och jag skall göra domen till ett rättesnöre, och rättfärdigheten till en wigt; så skall haglet drifwa den falska tillflykten bort, och watten skola föra skärmen bort:
Domen betyder här lagen, såsom domen och rättesnöret uti alla mål. Dom och rättfärdighet, lag och rätt äro rättesnöret och wågen för allt i Messiæ rike, Han sjelf och Hans rättfärdighet utgöra detta rikes grundwal. Haglet och wattnet betyda de tuktande och straffande hemsökelser, hwarmed Herren straffar och utrotar det onda. Detta är Herrans swar på de säkras trotsiga fräckhet, v. 15. De tro sig kunna trotsa floden, men de kunna det likaså litet,
_381.jpg&oldid=345632){kind=link}