| 378 | Prophetia om Christus. | Propheten Esaia. | Cap. 28, 29. |
som hela werldens förenade makt förmådde göra motstånd med syndafloden.
18. Att edert förbund med döden skall löst warda, och edert förwetande med helwetet skall icke bestå; och när en flod går fram, skall hon förtrampa eder.
19. Så snart hon framgår, skall hon taga eder bort: kommer hon om morgonen, så sker det om morgonen; sammalunda, ehwad hon kommer dag eller natt; ty straffet allena lärer gifwa akt uppå orden.* *Ps. 119: 71. Jer. 31: 19. 1 Pet. 4: 12.
Den Assyriska krigshären liknas af propheten wid en öfwerswämmande flod. Se cap. 8: 7, 8. Genom detta straff skulle de lära att gifwa akt på Herrans ord; men idel förskräckelse är det att förnimma denna predikan! De drucknas bespottelser tystna då! v. 10, 13.
20. Ty sängen är för trång, så att intet öfwer är, och täcket så stackot, att man måste krympa sig derunder.
Den menskliga hjelp och tillflykt, hwarpå eder förhoppning hwilar, skall bewisa sig alldeles otillräcklig.
21. Ty HERren skall uppstå likasom på det berget Perazim,* och wredgas såsom uti Gibeons dal;† på det Han skall göra sitt werk wid ett annat sätt, och att Han sitt arbete göra skall wid ett annat sätt. *2 Sam. 5: 20. 1 Chrön. 14: 11. †Jos. 10: 10.
Sitt sätt wid ett annat sätt m. m., grt.: På det Han skall göra sitt werk, blifwer Hans werk främmande, på det Han må uträtta sitt arbete, blifwer Hans arbete förunderligt. — På det Han må befrämja sin barmhertighets afsigt för sitt nåderike, skall Han hemsöka detta folk med swåra, owäntade, underliga skickelser, likasom Han war sträng emot Philisteerna på berget Perazim, 2 Sam. 5: 20, och emot Canaans folk i Gibeons dal, Jos. 10: 12. Så är ordet om korset för Judarne en förargelse och för Grekerna en galenskap. 1 Cor. 1: 18–29.
22. Så lägger nu bort edert begabberi, på det edra band icke skola hårdare warda; ty jag hafwer hört en förderfwelse och afkortelse,* den af HERran HERran Zebaoth ske skall i all werlden. *Es. 10: 23. Rom. 9: 28.
Förderfwelse och afkortelse, grt.: undergång och fast beslut. Den hotade undergången war af Herran fast beslutad, så att den icke kunde ändras.
23. Fatter med öronen och hörer min röst; märker åt, och hörer mitt tal.
24. Plöjer eller träder, eller arbetar och en åkerman sin åker alltid till säd?
25. Är icke så? När han hafwer gjort honom jemn, så får han deruti ärter, och kastar kummin, och får hwete och bjugg, hwart och ett dit, som han det hafwa will, och hafra på sitt rum;
26. Alltså tuktar ock dem deras Gud med straff, och lärer dem.
27. Ty man tröskar icke ärter med slaga, och låter man ej heller wagnshjulet gå öfwer kummin; utan ärter slår man ut med en staf, och kummin med ett spö.
28. Man mal det till bröd, och man tröskar det icke alldeles till intet, när man med wagnshjul och hästar uttröskar det.
En klok åkerbrukare kan icke alltid göra ett och samma arbete och få enahanda säd, utan flera slag, allt efter som det bäst synes; så går Herren tillwäga med sin åker, som är werlden och isynnerhet församlingen, Matth. 13, allt eftersom Han ser, att det tjenar bäst till Hans rikes framgång. Han har planterat folken på jorden och i sin kyrka efter sin wishets ordning. Tröskningen är olika för olika sädesslag, och ändamålet är icke, att det, som uttröskas, skall förstöras, utan frånskiljas, förwaras och blifwa till nytta; så handlar Herren olika strängt med olika menniskor, allt efter som de behöfwa det, och wishet och barmhertighet ligga till grund för allt hwad Han gör. Hans ändamål både med skapelsen, återlösningen och hela werldsstyrelsen är att fullända och insamla alla, som kunna frälsas af jordens folk. Att tröska med wagnshjul och hästar brukas ännu i Österlanden. Tröskwagnar köras öfwer sädesslagen med hästar eller oxar. De olika sädeslagen i v. 25 böra tjena oss till en wigtig lärdom med afseende på olikheterna i Christi kyrka och skiljaktigheterna mallan werldens olika folkslag.
29. Detta sker ock af HERRan Zebaoth; ty Hans råd är underligt, och går det härliga igenom.
Herrans underliga råd är Hans wilja och råd om menniskans salighet i Christo Jesu. Detta kallas i Skriften Hans råd och är ett under öfwer alla under.
29. Capitel.
Ariel förstördt. Juda förstockadt.We Ariel, Ariel, du Davids lägers stad: I begån årstider, och hållen helga dagar.
Ariel betyder Guds altare, se Hes. 43: 15, 16. Det är ett namn, hwarmed här menas Jerusalem, der Herrans altare war. I begån årstider m. m. I läggen det ena året till det andra och firen högtiderna i deras omlopp, utan att besinna, huru nära Herrans hemsökelsedag är för dörren.
_382.jpg&oldid=340984){kind=link}