| Saherib drager emot Juda. | Propheten Esaia. | Cap. 36, 37. | 391 |
Juda och Jerusalem: För detta altaret skolen I tillbedja?
8. Nu wäl, tag det före med min herra, konungen i Assyrien, jag will så dig tu tusen hästar, låt se, om du kan när dig åstadkomma dem, som rida der uppå.
Att hålla stort rytteri war icke lofligt för Israels folk. De hade deröfer ingen öfning i ridkonsten. Derföre wågar den smädande RabSake lofwa dem hästar, om bland Judarna funnos män, som kunde rida derpå.
9. Huru will du då blifwa för en höfwitsman, den en af min herres ringaste tjenare är? Och du förlåter dig uppå Egypten, för wagnar och resenärers skull.
Se cap. 30: 1–16. Propheten hade warnat emot all förtröstan på Egyptens makt, och här måste äfwen RabSake, utan att weta det, stadfästa prophetens ord.
10. Dertil menar du, att jag utan HERran hit uppdragen är uti landet till att förderfwa det? Ja, HERren sade till mig: drag upp i detta land, och förderfwa det.* *2 Kon. 18: 25.
I helt annan mening, än RabSake tänkte, förhöll det sig i sanning så, att Herren hade sändt honom. Men RabSake tänkte icke hwad han talade, utan han wille bedraga och förstöra Herrans folk. Så styrer Herren stundom så förunderligt, att det, som de ogudaktige tala i sin fåwitsko eller i sin arghet och list, mot all deras förmodan, blifwer en wigtig sanning, t. ex. ormen, 1 Mos. 3: 5, 22. Caiphas, Joh. 11: 49–52.
11. Men Eliakim, och Sebna, och Joah sade till RabSake: Käre, tala med dina tjenare på Syriska, ty wi förstå det wäl; och tala icke på Judiska med oss för folkets öron, som på muren är.
12. Då sade RabSake: Menar du, att min herre hafwer sändt mig till din herre, eller till dig, att tala dessa orden; och icke mycket mera till de män, som på muren sitta, att de med eder skola äta sin egen träck, och dricka af sitt eget watten?
Således hade Assyrierna belägrat staden, afskurit all tillförsel af näringsmedel och äfwen förstört wattenledningarne, så att det arma folket war nära att förgås af hunger och törst.
13. Och RabSake stod och ropade högt på Judiska, och sade: hörer den stora konungens ord, konungens af Assyrien.
14. Så säger konungen: Låter icke Hiskia bedraga eder; ty han kan icke frälsa eder.
15. Och låter icke Hiskia förtrösta eder uppå HERran, att han säger: HERren skall hjelpa oss, och denne staden skall icke gifwa warda uti konungens hand af Assyrien.
16. Hörer Hiskia icke; ty så säger konungen af Assyrien: Görer mig till wiljes, och går till mig ut, så skolen I hwar och en äta af sitt winträd, och af sitt fikonträd, och dricka af sin brunn;* *2 Kon. 18: 31.
17. Till dess jag kommer, och hemtar eder uti ett land, sådant som edert land är; ett land der korn och win uti är; ett land der bröd och wingårdar uti äro.
18. Låter icke Hiskia bedraga eder, att han säger: Herren skall förlossa oss; hafwa ock hedningarnes gudar hwar friat sitt land ifrån konungens hand af Assyrien?* *Es. 10: 10.
19. Hwar äro de gudar i Hamath och Arphad? Hwar äro de de gudar i Sepharvaim? Hafwa de ock friat Samarien utur min hand.
Hamath och Arpad lågo i Assyrien, Sepharvaim låg i Mesopotamien.
20. Hwilken af alla dessa lands gudar hafwer hulpit sitt land utur min hand; att HERren skulle frälsa Jerusalem för min hand?
21. Men de tego stilla, och swarade honom intet; ty konungen hade bjudit och sagt: Swarer honom intet.
22. Då kommo Eliakim, Hiskia son, hofmästaren, och Sebna, skrifwaren, och Joah, Assaphs son, canceleren, med sönderrifna kläder, och gåfwo honom tillkänna RabSake ord.
37. Capitel.
Hiskia bön. Sanheribs fall.Då nu konung Hiskia detta hörde, ref han sina kläder sönder, och swepte en säck omkring sig, och gick in uti HERrans hus.* *2 Kon. 19: 1.
Konungen klädde sig i sorgkläder, en trång mantel af groft, hårdt tyg, då han ingick i Herrans hus.
2. Och sände Eliakim hofmästaren, och Sebna skrifwaren, med de äldsta presterna, omswepta med säckar till propheten Esaia, Amoz son;
3. Att e skulle säga till honom; Så
_395.jpg&oldid=345670){kind=link}