| Hiskia lifstid förlänges. | Propheten Esaia. | Cap. 38, 39. | 395 |
alla mina ben såsom ett lejon; ty du lyktar dagen för mig, förr än aftonen kommer.
14. Jag lät såsom en trana och en swala, och kurlade såsom en dufwa:* mina ögon wille mig brista: HERre jag lider nöd, lisa mig. *Es. 59: 11.
I denna och de fyra föregående verserna innehållas Hiskia dödstankar. Wid tranans, swalans och dufwans klagande ljud liknar han sin dödssuckan. De orden: lisa mig, lyda på grundspråket: blif min borgesman, min medlare. Och detta ord hade på den tiden samma betydelse, som då de trogna nu säga: för Christi skull. Det war Han, som på många sätt i det Gamla Testamentet förebildades såsom den utlofwade himmelske löftesmannen. Se Job 33: 21–24.
15. O, huru will jag (gladeligen) tala, efter Han mig tillsagt hafwer, och gör det ock; derföre will jag i alla mina lifsdagar tacka för denna min själs bedröfwelse.
Det ordet tacka innebär på grundspråket tillika att wandra i stilla innerlig ödmjukhet.
16. HERre, deraf lefwer man, och min andas lif står alltsamman, derutinnan; ty du lät mig somna, och gjorde mig lefwande.
Deraf, nemligen deraf att Herren tillsagt hafwer och gör det ock, v. 15. Menniskan lefwer äfwen lekamligen af det ord, som går af Guds mun. Genom ett ord af Herran fick Hiskia dödbudskapet och genom ett ord blef hans lif räddadt. Det andeliga lifwet står i ännu högre samband med Herrans werk.
17. Si, om tröst war mig stor ängslan; men du lät dig wårda om min själ ganska hjertligen,* att hon icke förderfwas skulle; ty du kastade alla mina synder bakom dig.† *Ps. 94: 19. †Mich. 7: 19.
Med dessa ord aflägger Hiskia en syndabekännelse och uttalar, att han wäl med sina synder hade förtjent döden, men att Herren af nåd räddade hans själ, förlängde hans nådatid och gaf honom syndernas förlåtelse. Att Gud kastar en menniskans synder bakom sig eller kastar dem i hafwets djup, Mich. 7: 19, äro uttryck, som beteckna, att Herren aldig mera will ihågkomma eller tänka på den minniskans synder, se cap. 1: 18.
18. Ty helwetet lofwar dig icke; så prisar dig icke heller döden,* och de, som uti gropen fara, wänta icke efter din sanning. *Ps. 6: 6. Ps. 30: 10. Ps. 88: 11, 12. Ps. 115: 17.
Helwetet och döden, dödboningen och de döda kunna icke prisa dig, och de, som nedfara i grafwen, kunna icke tänka på eller wänta efter din sanning, se Ps. 30: 10. Ps. 88: 11, 13. Hiskia will med dessa ord säga, att han önskade lefwa längre för att längre få lofwa och tjena Gud ibland de lefwande, v. 19, 20. Detta önskade äfwen Paulus. Phil. 1: 21–24.
19. Utan allena de, som lefwa lofwa dig, såsom ock jag nu gör: fadren skall lära barnen din sanning.
Efter döden kan ingen lofwa Herran med både ande, själ och kropp, se 1 Cor. 6: 20. Så länge kroppen hwilar i grafwen kan den icke deltaga i Guds lof. Hiskia uttalar här också sin glädje öfwer hoppet om arfwingar, att Davids stam måtte bibehållas, till Guds pris, och Hans löftes sanning stadfästas och förkunnas. 2 Sam. 7: 11–25.
20. HERre, help mig, så wilja wi sjunga mina wisor, så länge wi lefwa, uti HERrans hus.
Bland Hiskia wisor war isynnheret förestående lofsång.}
21. Och Esaia bad, att man skulle taga ett plåster af fikon, och lägga uppå hans böld, att han måtte helbregda warda.
Esaia bad, grt.: Esaia hade sagt m. m. Här och i följande vers återtages berättelsen om konungens tillfrisknande, och huru det tillgick. Orden stå i sammanhang med v. 4–8.
22. Men Hiskia sade: Hwilket ett tecken är detta, att jag upp till HERrans hus gå skall?
39. Capitel.
Hiskia äregirighet, straff.På den tiden sände Merodach Baladan, Baladans son, konungen i Babel, bref och skänker till Hiskia; ty han hade hört, att han hade warit sjuk, och war helbregda worden igen.* *2 Kon. 20: 12. 2 Chrön. 32: 31.
Om detta capitels innehåll, se 2 Kon. 20: 12–19.
2. Då fröjdadde sig Hiskia, och wiste dem fataburen, silfwer och guld, speceri, kostelig salfwa, och ala sina tyghus, och all den skatt, som han hade: ingenting war, som Hiskia dem icke wiste, i sitt hus och i sitt wåld.
3. Då kom propheten Esaia till konungen Hiskia, och sade till honom: Hwad säga desse männerna, och hwadan komma de till dig? Hiskia sade: De komma fjerran efter till mig, nemligen ifrån Babel.
_399.jpg&oldid=345682){kind=link}