Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 401.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
Warning för afgudar. Propheten Esaia. Cap. 40. 397

och i Honom blifwer denna uppenbarelse ännu större, när Han kommer i sitt majestät och då allt kött, alla folk måste se Hans härlighet, antingen de wilja eler icke. Phil. 2: 1013. Uppb. 6: 15–17.

6. En röst säger: Predika. Och han sade: Hwad skall jag predika? Allt kött är hö, och all dess godhet är såsom ett blomster i marken.* *Job 14: 2. Ps. 90: 5, 6. Ps. 103: 15. 1 Pet. 1: 24. Jac. 1: 10, 11.

Så hörer propheten i andanom Guds befallning till Johannes v. 3. Luc. 3: 2, och han, (nemligen Johannes) frågar: hwad skall jag predika? Derpå swarar Guds Ande: Predika, att allt kött är hö m. m., på det allt det höga i werlden måtte förödmjuka sig, besinna sin dödlighet, sin syndfullhet och omwända sig till Honom, som är allt kötts andas Gud. Det högsta och bästa, som den natuliga menniskan är och förmår, är blott såsom hö och strå.

7. Höet torkas bort, blomstret förwissnar; ty HERrans Ande blåser derin; ja, folket är höet.

Så snart i Österlanden den glödheta winden, som kallas Samum, blåser öfwer ett förut grönt och blomstrande fält, så förswinna och förtorka straxt både gräs och blommor, och så snart Herren lät en fläkt af sin wredes glöd gå öfwer de stolta fiendtliga folken, öfwer Egyptier, Assyrier, Babylonier, så förtorkade de, såsom Sanheribs stora krigshär, och deras riken blefwo torra ödemarker. Och så blifwa alla menniskor, de högsta såwäl som de ringaste, till stoft igen, så snart Herren låter en dödsfläkt gå öfwer dem.

8. Höet trokas bort, blomstret förwissnar: men wår Guds ord blifwer ewinnerligen.* *Ps. 119: 89. Matth. 24: 35. Joh. 12: 34.

blott Gud och Hans ord blifwer ewinnerligen. Häruti ligger det löfte, att det, som födes af Herrans ord, också skall blifwa ewinnerliga. De pånyttfödda menniskorna äro födda af sanningens ord, derföre hafwa de en ewinnerlig lifskraft. Den, som icke will förgås såsom gräs på marken, utan lefwa ewinnerligen, måste födas genom Herrans ord, se 1 Pet. 1: 25. Jac. 1: 18.

9. Zion, du som predikar, stig upp på ett högt berg; Jerusalem, du som predikar, häf upp din röst med makt; häf upp, och frukta dig icke; säg Juda städer: Si der är eder Gud.

Af Zion och Jerusalem skulle först utgå Evangelii budskap, och detta gick i fullbordan i Apostlarnes tid, Matth. 10: 6, 7. Ap.G. 1: 8, och skall ännu ytterligare fullbodas, Es. 66: 19. Till Christus, werldens frälsare, skola dessa predikare hänwisa Juda städer och werldens folk, sägande: si der är eder Gud, Gud uppenbar worden i köttet, Guds lamm som borttagen werldens synder! Den som tror på Honom skall icke förgås utan få ewinnerligt lif. De andre förgås! v. 7.

10. Ty si, HERren, HERren kommer wäldeligen, och Hans arm skall warda rådande: si, Hans arbete och Hans gerning skall icke wara utan frukt.* *Es. 62: 11. Uppb. 22: 12.

Genom evagelii kraft kommer Herren wäldeligen med sin nåd till syndare och samlar in i himmelriket alla, som wilja frälste warda. Öfwer dem blifwer Han rådande med nådens arm och Hans försoningsarbete bär härliga frukter, cap. 53: 11, 12. Men öfwer dem, som icke wilja emottaga nåden, kommer Han wäldeligen med den sönderkrossande jernspiran, Ps. 2: 9.

11. Han skall föda sin hjord såsom en herde;* Han skall församla lammen i sin famn, och bära dem i sitt sköte, och fodra de lammdigra. *Ps. 23: 112. Hes. 34: 1123; cap. 37: 24. Mich. 7: 14. Joh. 10: 11.

Denna prophetia om Messias, såsom den gode Herden, har Han sjelf förklarat i Joh. 10. De lammdigra äro alla, som äro kallade att föda och uppföda själar för himmelriket, och det kan äfwen syfta på de särskilda församlingarne i Christi kyrka. Det är ett obeskrifligt ljufligt löfte, att den gode Herden samlar lammen i sin famn och bär dem i sitt sköte! Alla Guds barn bäras på Hans starka, Hans trofasta, Hans kärleksfulla armar!

12. Ho mäter wattnet med handen? Och fattar himmelen med sin spann, och griper jorden med tre fingrars mått, och wäger bergen med en wigt, och högarne med en wåg?

Se Ords. 30: 4. Herren allena är den wise och allsmäktige, som har himmel och jord, berg och haf i sina händer, och huru förskräckligt dåraktigt är det då, när arma dödliga menniskor, med inbillad kraft, och falsk wishet, wåga att stå emot Hans rike och förkasta Hans ord! v. 4–8.

13. Ho underwisar HERrans Anda; och hwad rådgifware lärer Honom?* *Jer. 23: 18. Rom. 11: 34. 1 Cor. 2: 16.

14. Hwem frågar Han om råd, den Honom förstånd gifwer, och lärer Honom rättens wäg, och lärer Honom klokhet, och wisar Honom förståndets wäg?

15. Si, hedningarna äro aktade såsom en droppe, den uti ämbaret blifwer, och såsom ett grand, det i wågskålen bliwer: si, öarne äro såsom ett litet stoft.* *Ps. 62: 10.

Alla menniskor äro för Honom och emot Honom aktade såsom ett litet stoft; men i sin oändliga kärlek har Han beslutat att af menniskor upprätta ett ewigt rike.