| 400 | Prophetia om Evangelium. | Propheten Esaia. | Cap. 41. |
12. så att du skall fråga efter dem, och icke finna dem:* de män, som med dig kifwa, skola warda såsom intet, och de män, som emot dig strida, skola få en ända. *Ps. 37: 36.
13. Ty jag är HERren din Gud, den din högra hand stärker, och säger till dig: Frukta dig intet; jag hjelper dig.* *5 Mos. 31: 6. Jos. 1: 9.
14. Så frukta dig nu intet, du matk* Jacob, I fattiga hop† Israel; jag hjelper dig, säger HERren, och din förlossare, den Helige i Israel. *Job 25: 6. †Luc. 12: 32.
Du mask Jacob, du som är ett wanmäktigt och af hedningarna föraktadt och förtrampadt folk. Uttycket är en beskrifning om hela Guds församling i förnedringstillståndet och om Christi förnedring, hwilken är församlingens hufwud, se Ps. 22: 7.
15. Si, jag hafwer gjort dig till en ny skarp tröskwagn, den taggar hafwer, att du skall tröska berg, och sönderstöta dem, och göra högarna såsom stoft.
En tröskwagn förkrossar och söndersliter halm; men åt Christi kyrka lofwas en sådan seger, att den skall tröska och söndertröska berg och högar och göra dem till stoft. Det är åt församlingens Herre och hufwud denna seger är lofwad, se Ps. 2: 8, 9, och i Honom delas segren och segerglädjen af alla trogna. Berg och högar äro bilder af starka riken och höga makter. Segren blifwer twåfaldig, den sker genom Evangelii kraft och Hans muns swärd, se cap. 53: 11, 12. Uppb. 19: 15.
16. Du skall förströ dem, att wädret skall föra dem bort, och wäderflagor förskingra dem; men du skall wara glad i HERra, och berömma dig af Isrraels Heliga.
17. De elände och fattige söka watten, och der är intet; deras tunga borttorkas för törst; men jag HERren will höra dem; jag Israels Gud will icke öfwergifwa dem;
Såsom Israels folk i öknen plågades af törst, 2 Mos. 17: 1, så lider Christi kyrka i eländets tid ofta brist på lifwets watten: det är på många ställen liksom uttorkadt, så att de trogna lärare och utan yttre uppmuntran, se Amos 8: 9–13.
18. Utan jag will öppna wattufloder på höjderna, och källor midt på marken; jag will göra öknen till wattusjöar, och torra landet till wattukällor.*
I öknen fick det törstande folket watten från klippan, och så will Herren åt sitt folk på den andeliga ökenwandringen gifwa watten, stundom blott så mycket de behöfwa för att icke dö af törst, men stundom i rikligt öfwerflöd, se cap. 35: 6, 7.
19. Jag will gifwa i öknen cedern, furu, myrten och oljoträd; jag will gifwa på marken gran, bok och buxbom tillhopa.
20. På det man må se och känna, och förmärka och förstå tillsammans, att HERran hand hafwer detta gjort, och den Helige i Israel hafwer detta skapat.
De många olika träd, som nämnas i v. 19, afbilda församlingens fruktbara tillstånd och mäktiga tillwäxt wid dessa ymniga watten, v. 18. I stället för att likna en ödemark, skall himmelriket på jorden då blifwa en Herrans plantering, en fruktbärande örtagård, wattnad af ymniga nådeströmmar. Se cap. 35.
21. Så låter eder sak komma fram, säger HERren; bärer fram, der I uppå stån, säger konungen Jacob.
Här wänder sig Herrans tal till afgudarne och deras tillbedjare, v. 1, 6, 7. Afgudarne woro det, hwarpå de stodo, de woro deras stöd, deras hopp.
22. Låt dem träda fram, och förkunna oss, hwad tillkommande är; förkunner oss, och propheterer något framföre åt; låt oss akta deruppå med wårt hjerta, och märka, huru det härefter gå skall; eller låter oss dock höra, hwad tillkommande är.
23. Förkunner oss, hwad härefter komma skall, så wilja wi märka, att I ären gudar, görer antingen godt eller ondt, så wilja wi derom tala, och skåda tillsammans.
24. Si, I ären af intet,* och edert werk är ock intet, och den eder utwäljer är en styggelse. *1 Cor. 8: 4.
Afgudarne äro af intet, de äro såsom intet, de weta om intet, och deras tillbedjare äro okunniga både om werldens skapelse, om Guds werldsstyrelse, om de ting som komma skola, och om salighetens wäg, v. 22. Icke något enda hedningafolk har någonsin haft någon rätt kunskap om werldens ursprung, utan endast sagor och dikter. I det, som Herren gjort af begynnelsen och dagligen gör i sin styrelse, ligger tillika en lärdom om ändamålet med Hans werk och om det som tillkommande är, se 2 Pet. 3: 6, 7. Styggelse är allt det, som icke blott är öfwerträdelse af Guds bud, utan ock emot naturens ordning, så att det hos en renhjertad menniska måste wäcka förskräckelse och wämjelse. Huru wederstyggligt måste det då wara inför den helige Guden, hwilken ögon äro klarare än solen! Måtte detta ordet styggelse intränga, såsom en förskräckelsens pil ifrån den Allmäktige, i samwetet på någon af de förwillade menniskor, som hysa det falska och likgiltiga tänkesättet: ”hwar och en blifwer salig på sin tro!" Nej, säger Herre, sjelftagen tro och sjelfgjorda gudar äro
_404.jpg&oldid=345697){kind=link}