| Judarnes blindhet och hårdhet. | Propheten Esaia. | Cap. 42, 43. | 403 |
ären wåra gudar, de skola tillbaka wända, och till skam warda.* *Ps. 97: 7. Es. 1: 29; cap. 44: 11; cap. 45: 16.
18. Hörer, I döfwe, och ser här till, I blinde, att I mågen se.
19. Ho är så blind som min tjenare? Och ho är så döf som mitt budskap, den jag sänder? Ho är så blind som den fullkomlige, och så blind såsom HERrans tjenare?
Israels folk war af Herrans kalladt att wara Hans tjenare och att förkunna Hans namn ibland hedningarna, se cap. 41: 8, 9. 5 Mos. 4: 6, 8. Såsom Messiæ folk skulle Israel tjena Herra; men de öfwergåfwo Honom, de blefwo blinda för Hans nåd och döfwa för Hans ord; de nedsjönko i afgudadyrkan och blefwo derigenom wärre än hedningarne. I Nya Testamentet är christenheten kallad att wara Herrans tjenare, men den har också nedsjunkit i otro och synd och är till större delen blid och dör för Guds rike och Hans ord. Men Herren kallar de fallna åter, se Uppb. 3: 18. ”Dessa äro de öfwersteprester och de, som bekläda embeten ibland folket, som andra ära skola. Men de äro de blindaste, såsom Christus betygar uti Evangelium om saltet, som mister sin sälta, Matth. 5: 13, och de lärde äro de förwände.” L. Den tjenaren, som här omtalas, kallas den fullkomlige, emedan fordom Israel och sedan christenheten blifwit kallade att i Herans förbund wara rättfärdige och fullkomlige i tron. På Guds tjenare i högsta mening, på Messsias sjelf kunna dessa ord tillämpas så, att Han blifwit och blifwer föraktad i sitt ord, se Ps. 38: 14, 15, och emedan den blinda werlden anser Hans rätte tillbedjare och sanningens lärare såsom blinda och dårar, Es. 30: 10. Joh. 8: 52, 53, och den predikan om korset såsom en galenskap. 1 Cor. 1: 21, 23.
20. Man predikar wäl mycket, men de hålla det icke; man säger dem nog, men de wilja icke höra det.* *Rom. 2: 21.
21. Likwäl will HERren dem godt, för sin rättfärdighets skull, och att Han skall göra sin lag härlig och stor.
För sin rättfärdighets skull i Christo och för sin äras skull will Herren dock icke öfwergifwa det folk, som öfwergifwit Honom.
22. Det är ett beröfwadt och skinnadt folk; de äro allesamman besnärde uti kulor, och bortgömde i fångahus; de äro wordne till rof, och ingen hjelpare är; beskinnade, och ingen är, som säger: Få dem igen.
Se Es. 61: 1. Få dem igen, d. ä. frälsa dem!
23. Hwilken är ibland eder, som aktar härtill; märker och hörer, hwad härefter kommer?
24. Ho hafwer öfwergifwit Jacob till sköfwels, och Israel åt röfware? Hafwer icke HERren gjort det? Emot hwilken wi syndat hafwa: och de wille icke wandra på Hans wägar, och lydde icke Hans lag.
25. Derföre hafwer Han utskuddat öfwer dem sin wredes grymhet, och en krigsmakt, och hafwer upptändt dem allt omkring; men de aktade det intet; Han fängde uppå dem, men de lade det icke uppå hjertat.
För affallets skull ifrån Herran, v. 20, förkunnas dessa straffdomar, på det de skola lära att gifwa akt på Herrans ord. Fängde, d. ä. upptände, nemligen krigets och olyckornas lågor.
43. Capitel.
I Gud och Chirstus all tröst.Och nu, säger HERren, den dig skapat* hafwer: Frukta dig intet; ty jag hafwer förlossat† dig; jag hafwer kallat dig wid ditt namn, du är min. *Eph. 2: 10. †Ps. 46: 6. Ps. 70: 6.
Församlingen af sanna trogna Israeliter tröstas af Herran sjelf, som fösäkrar, att Han är sin församlings Goel, Återlösare och Frälsare, som räddar utur all nöd. — Då Herren utwalde Abraham, så blef hans namn förändradt, och då Han utwalde Jacob, gaf Han honom namnet Israel. Då en menniska blifwer ett Guds barn, så får hon ett nytt namn inför Herran. Uppb. 2: 17.
2. Ty om du går igenom watten, will jag wara när dig, att strömmarna icke skola dränka dig; och om du går uti elden, skall du icke bränna dig, och lågan skall icke bita uppå dig.* *Job 5: 19. Ps. 23: 4. Ps. 66: 12.
3. Ty jag är HERren din Gud, den Helige i Israel, din Frälsare, jag hafwer gifwit Egypten, Ethiopien och Seba till försoning i din stad.
I faror och frestelser will Herren bewara och beskydda sitt folk, v. 2, och stora riken såsom Egypten, Ethiopien och Saba eller Meroe gaf Han till spillo åt den Persiska makten, liksom till en lösen derföre, att Cyrus frigaf Israels folk.
4. Efter du så dyr för mina ögon aktad är, måste du ock härlig wara; och jag hafwer dig kär; derföre gifwer jag menniskor uti din stad, och folk för din själ.
Andra folk blefwo förstörda, men Israel räddades af det Persiska riket. Israel war dyr och
_407.jpg&oldid=345703){kind=link}