| 422 | Om Christus. | Propheten Esaia. | Cap. 52. |
På Zions berg, i staden, i wakttornen på murarne stodo wäktare, och propheten hörer i andanom desse säga: o huru ljufliga o. s. w. Budbärare komma nemligen öfwer bergen till Jerusalem med det budskap, att himmelriket är kommet hardt när. Salighetens första sändebud sändes af Jesus sjelf, de förkunnade salighet för Jerusalems stad, de gingo widare ut och predikade detta ljufliga budskap för hela den fallna werlden. Och alla ordets tjenare i Christi kyrka skola förkunna detta budskap, och deras fötter uppstiga på de höjder, der de kunna höras wida omkring, gör det fångna, förstörda Zion, för det af synden ödelagda menniskohjertat förkunnas, att Herren är konung, Han sjelf will regera derinne och fiendens makt är krossad. 1 Joh. 3: 8.
8. Dina wäktare ropa högt med deras röst, och fröjdas tillhopa: ty man skall se med ögonen, när HERren omwänder Zion.
Zions wäktare äro Guds församlings herdar och lärare, som förkunna ordet och waka öfwer själarna. Dessa wäktare skola både waka och wäcka, och då stora wäckelser ske i Guds församling, så blifwer sanna wäktares glädje så mycket större.
9. Fröjde och glädje sig tillsammans Jerusalems öde: ty HERren hafwer tröstat sitt folk, och förlossat Jerusalem.
I Jerusalem blef glädje, då folket återkom från Babylon och började uppbygga det ödelagda templet. I Christi kyrka skall blifwa stor glädje och fröjd, då ljuset och sanningen och Herrans arm skingrar syndens mörker och öfwerwinner de starka fienderna!
10. HERren hafwer uppenbarat sin helga arm för alla hedningars ögon, så att alla werldens ändar skola se wår Guds salighet.* *Ps. 98: 2. Luc. 3: 6.
Denna prophetia wisar oss uttryckligen, att Herren här talar om sin kyrkas härliga seger öfwer werlden och öfwer alla hedniska folk. Propheten skådar Herrans heliga arm såsom redan uppenbarad; ty han skådade Guds rikes framgång öfwer hela jorden.
11. Wiker, wiker, drager ut dädan, och kommer wid intet orent; går ut ifrån dem*, rener eder, I som HERrans tyg bären. *2 Cor. 6: 17. Uppb. 18: 4.
Då befrielsestunden war kommen, så hade folket i prophetiorna uppmaning att fly ifrån Babel, så fort de kunde. Se cap. 48: 20. Jer. 50: 8. Presterna och Leviterna skulle alltid wakta sig, att de heliga ting, som de hade i sin wård, icke måtte blifwa förorenade. Detta gällde alltid och särskilt, då de återwände från Babel. Esra 9: 1. I andelig mening gäller denna förmaning i Christi kyrka i alla tider. Går ut ifrån dem och skiljens ifrån dem, säger Herren, och kommer icke wid det orent är, 2 Cor. 6: 17. Och uttryckligen säger Bibelns sista prophetiska bok, att ännu förestår ett sådant mäktigt wäckelserop att gå ut ifrån Babel, och att det stora Babylon, som ännu finnes, skall förstöras, och Christi kyrka befrias. Uppb. 18: 4.
12. Ty I skolen icke draga ut med hast*, eller wandra med flykt: ty HERren skall draga för eder†, och Israels Gud skall församla eder. *2 Mos. 12: 33. †cap. 13: 21.
Israel måste fordom draga utur Egypten med hast och fruktan, 2 Mos. 12: 33, men hwarken utgången från Babel, Esra 1: 5, 6, eller apostlarnes utgång från de otrogne Judarne skedde hastigt eller med räddhåga, Ap.G. 13: 46, utan med lugn och med trygg öfwerläggning. Den slora befrielse, som ännu förestår, blifwer icke en flykt utan ett segertåg.
13. Si, min tjenare skall wisligen regera, och) skall upphöjd och ganska högt uppsatt warda,* *Joh. 3: 14. Ap.G. 2: 33.
Så talar åter Fadren om Messias såsom sin tjenare, som med sin regering i wishet och rättfärdighet skall upprätta Guds rike bland menniskorna och förhärliga Fadrens namn. Evangelii innehåll är en uppenbarelse af Guds högsta wishet, såwäl som af Hans rättfärdighet och ewiga kärlek. Genom lidandet gick wägen till denna konungsliga upphöjelse.
14. Så att månge skola förarga sig öfwer dig, efter Hans skapnad är ledare än andra menniskors*, och Hans anseende än menniskors barns. *Ps. 22: 7. Es. 53: 2, 3.
15. Men alltså skall Han bestänka många hedningar, att ock konungar skola hålla sin mun för Honom: ty dem som intet deraf förkunnadt är, de skola se det med lust, och de som intet deraf hört hafwa, de skola finna det.* *Es. 65: 1. Rom. 15: 21.
Fadren wänder sig först med talet till Sonen i det ordet: dig, och sedan till alla dem, som höra. Hwad som är sagdt om Hans skapnad och anseende syftar på förnedringstillståndet, då Han blef kindpustad, bespottad, törnekrönt hudflängd och korsfäst. Detta war nödwändigt, på det Han sjelf skulle wara försoningsoffret och med sitt eget heliga offerblod, såsom Öfwersteprest, bestänka alla, som framgå till nådastolen, såwäl Judar som hedningar. Han blef föraktad och korsfäst såsom oren och öfwermåttan syndig; men Han gör otaliga rena genom stänkelse med sitt heliga offerblod! Se Ebr. 9: 13, 14, 21, 22; cap. 10: 22. 1 Pet. 1: 2. 3 Mos. 4: 6, 17. Alla Hans motståndare, äfwen de mäktigaste, skola för Honom förstummas. Uppb. 6: 15. Under det de fleste af Judafolket förkastade Evangelium, blef det förkunnadt för många hedningar, som hörde det med lust, och med fröjd upplyfte sina ögon till werldens ljus.
_426.jpg&oldid=345741){kind=link}