| Om Christi förnedring. | Propheten Esaia. | Cap. 53. | 423 |
53. Capitel.
Christi förnedring och upphöjelse.Men ho tror wår predikan,* och hwem warder HERrans arm uppenbarad? *Joh. 12: 38. Rom. 10: 16.
Här införas ord af de wäktare, som blifwit förordnade att wara Evangelii budbärare, cap. 52: 8; propheten talar i sitt och i deras namn. De klaga öfwer den otro, hwarmed de flesta stöta ifrån sig läran om den korsfäste Christus. Se Rom. 10: 16. 1 Cor. 1: 23. Herrans arm betyder här nådens arm, som är uträckt i Christo till syndares frälsning.
2. Ty Han rinner upp för Honom såsom en widja,* och såsom en rot utur torr jord; Han hafwer ingen skapnad† eller dägelighet: wi sågo honom, men der war ingen den skapnad, som oss kunde behaga. *Es. 11: 1. †cap. 52: 14.
Messias uppwäxer inför Guds ansigte under Guds underbara omsorg, cap. 52: 13. Luc. 2: 52, såsom en ringa telning, cap. 4: 2. Es. 11: 1, såsom från den i jorden qwarblifna roten af en afhuggen stam, d. ä.: af Davids hus, som syntes wara nästan utrotadt; och af en ringa moder, som härstammade från en konungaslägt, men war i fattiga omständigheter. Judarna wäntade att Messias skulle uppträda med konungslig prakt och underbar werldslig segerglans; men då allt detta saknades, så förargade de sig. Propheten skådar i andanom detta och innesluter sig sjelf ibland deras antal, som han förutsåg skulle sålunda förarga sig, likasom Daniel, då han bad för sitt folk, inneslöt sig sjelf i den syndabekännelse han aflade. Dan. 9: 5, 8, 9, 16, 20. De wisste af Ps. 45: 3, att Messias skulle blifwa den dägeligaste af menniskors barn, och kunde derföre icke känna igen Honom i Hans förnedringstillstånd. Se Luc. 17: 20. Det är den omwända församlingen, som här aflägger denna bekännelse, efter att först hafwa föraktat Honom och sedan lärt känna Honom, såsom Evangelium säger: Wi sågo Hans härlighet såsom enda Sonens härlighet af Fadren, full med nåd och sanning, Joh. 1: 14. Församlingen talar ända till slutet af v. 6.
3. Han war den aldraföraktadaste och wanwördaste, full med wärk och frankhet: Han war så föraktad, att man gömde bort ansigtet för Honom, derföre aktade wi Honom intet.* *Ps. 22: 7, 8. Marc. 9: 12.
Herrans tjenare Job, som war rättfärdig och from, men blef utsatt för obegripliga lidanden genom Guds underbara tillstädjelse, och misskänd af sina egna wänner, war en lärorik förebild af den lidande, föraktade och misskände Messias, och af Jobs lidande anwänder propheten många drag för att beskrifwa Messiæ förnedringstillstånd. Se Job 2: 7. Job blef föraktad af sina wänner, Christus föraktades af sitt eget folk, Joh. 7: 48, och genomgick alla lidanden och pröfningar (Ebr. 2: 18; cap. 4: 15; cap. 5: 8) såsom en, för hwilken man bortgömmer ansigtet, cap. 49: 7. Ps. 31: 12. Den otrogna werlden föraktar Honom nu, likasom de otrogna Judarne korsfäste Honom såsom en missgerningsman och ristade sina hufwuden emot Honom.
4. Sannerligen Han bar wår krankhet, och lade uppå sig wår sweda;* men wi höllo Honom för den? som plågad och af Gudi slagen och pint war. *Matth. 8: 17.
I sin otro höllo Judarne Honom för en ”ogerningsman”, som för sina egna synders skull blef af Gud öfwerlemnad att korsfästas och dödas, till ett rättmätigt straff för Hans synder, såsom om Han warit en bedragare och hädare, i det Han bekände sig wara Guds Son. Se Matth. 26: 64, 66; cap. 27: 40, 43. Joh. 18: 30. Många i christenheten missförstå Hans lidande på annat sätt, ty de göra Honom till en syndatjenare. Men alla, som lära känna Honom såsom syndares Frälsare, bekänna med fröjdefull tacksägelse: Sannerligen, Han bar wår krankhet och lade uppå sig wår sweda; Han utstod lidendet för att göra oss helbregda, Han tog uppå sig syndens skuld och straff för att åt oss förwärfwa förlåtelse och rättfärdighet, lif och salighet.
5. Men Han är sargad för wåra missgerningars skull, och slagen för wåra synders skull: näpsten ligger uppå Honom, på det att wi skulle frid hafwa, och genom Hans sår äro wi helade:* *Rom. 4: 25. 1 Cor. 15: 3. 1 Pet. 2: 24.
Här är en utförlig förklaring af de orden: Han bar wår krankhet och lade uppå sig wår sweda. För wåra missgerningars och synders skull har Han blifwit i själen sargad och slagen i Örtagården och sedan törnekrönt och hudflängd, korsfäst och dödad, på det wi måtte få förlåtelse och frid med Gud, se 2 Cor. 5: 21. Col. 1: 20. Eph. 2: 16, och blifwa andeligen helbregdagjorde. Han har betalt wår syndaskuld, säger det andeliga Israel, Han har förwärfwat himmel och salighet och den Helige Andes gåfwor åt de affällige, och dessa gåfwor och Hans lekamen och blod, för oss utgifwen och utgjutet till syndernas förlåtelse, äro läkedom för själen och ewighetskrafter äfwen för wår dödliga lekamen.
6. Wi gingo alla uti willfarelse såsom får;* hwar och en såg uppå sin wäg: men HERren kastade allas wåra synder uppå Honom. *Zach. 10: 2. 1 Pet. 2: 25.
Utan Christus är menniskosjälen såsom ett får utan herde, wilseförd i denna werldens öken, ett rof för lejon och drakar, för alla andeliga fiender. Han är den gode Herden, som gaf sitt lif för fåren. Och wår Herde har Han blifwit just derigenom, att Han gaf sitt lif och bar allas
_427.jpg&oldid=345743){kind=link}