| Förmaning till omwändelse. | Propheten Esaia. | Cap. 55. | 427 |
mjölken är Guds ord, och winet är kraften af Christi blod till själens frälsning och salighet.
2. Hwi läggen I ut penningar, der intet bröd är; och edert arbete, deraf I intet mätte warden? Hörer mig, och äter det godt är, så skall eder själ fet warda det wällust.* *Matth. 5: 6.
På mångfaldiga sätt lägger menniskan ut penningar, der intet bröd är, och sitt arbete, der det är förgäfwes. Somliga bygga på naturliga goda egenskaper, yttre oskuld och medborgerliga dygder; andra bygga på lagisk samwetsgrannhet; andra åter på eget bättringsarbete, ånger, böner, tårar, allmosor, goda föresatser o. s. w., allt förgäfwes. Ingenting hjelper, utan de nådegåfwor, som här bjudas utan penningar och för intet!
3. Böjer edra öron hit, och kommer till mig; hörer, så får eder själ lefwa; ty jag will göra med eder ett ewigt förbund, nemligen Davids wissa nåder.* *2 Sam. 7: 13. 1 Kon. 8: 25. Ps. 89: 29. Ap. G. 13: 34.
Här kallar Herren, såsom på så många ställen i sitt ord, alla hungriga och törstiga, alla arbetande och betungade, Matth. 11: 28, och lofwar dem den nåd, Han tillsagt hafwer genom sitt ewiga förbund, de wisa nåder (oswikliga nådegåfwor, som åt David utlofwades. 2 Sam. 7: 13. 1 Kon. 8: 25. Ps. 89: 29. Ap. G. 13: 34.
4. Si, jag hafwer satt Honom till ett wittne i folket, till en Förste och Lärare för folken.* *Uppb. 1: 5.
Så wittnar Fadren om sin Son, om Messias, som åt David blef utlofwad. Messias är sjelf både det högsta wittnet om Guds rådslut till syndares frälsning, och han är sjelf den Öfwersteprest, som försonar, och den Förste och Lärare, som regerar och underwisar sitt folk. I Christi lidande och försoningsdöd ligger det högsta wittnesbördet både om Guds kärlek och Hans rättfärdighet. Här äro alltså i denna vers Christi Öfwerstepresterliga, Konungsliga och Prophetiska embeten förenade.
5. Si, du skall kalla hedningar, dem du icke känner; och hedningar, som icke känna dig, skola löpa till dig, för HERrans din Guds skull, den Heliges i Israel, den dig prisar.
Si, du, o Messias, skall kalla hedningar, som du förut icke känt, såsom ditt folk. Matth. 28: 19. De, som förut icke kännt dig, skola löpa till dig, derföre att jag din Gud och Fader, den helige i Israel, prisar dig, i det jag werkar under genom dig, förklarar mitt namn för menniskorna genom dig, uppwäcker dig ifrån de döda, upphöjer dig på min högra hand och upprättar ditt rike i werlden. Dan. 7: 14.
6. Söker HERran, medan man kan finna honom, åkaller Honom, medan Han när är.
Så länge nåden tillbjudes i Christo, är Herren när, och man kan finna Honom! Wäl dig, om du nu söker och åkallar Honom, ty den som beder han får, den som söker han finner, och honom, som klappar, warder upplåtet.
7. Den ogudaktige öfwergifwe sin wäg, och syndaren sina tankar, och omwände sig till HERran, så förbarmar Han sig öfwer honom; och till wår Gud: ty när Honom är mycken förlåtelse.* *Ps. 130: 7.
Här förehålles bättringsordningen för dem, som wilja lyda uppmaningen i v. 6. De skola öfwergifwa syndens wäg, wända sig ifrån sina egna tankar, både syndiga uppsåt och egenrättfärdighetens föresatser, och omwända sig till Christum med bön om förlåtelse för både werksynd och arfsynd och om förlossning från alla syndaband. Han will förlåta, ehuru stor syndaskulden än må wara. Dröj icke, utan kom! du betungade själ! Jer. 31: 34.
8. Ty mina tankar äro icke edra tankar, och edra wägar äro icke mina wägar, säger HERren.
9. Utan så mycket himmelen är högre än jorden, så äro ock mina wägar högre än edra wägar, och mina tankar än edra tankar.
Dessa härliga sanningar hafwa en flerfaldig djup betydelse. Efter menniskans egna naturliga tankar är ingen salighetswäg möjlig. Gud will ej och kan ej saliggöra på det sätt, den naturliga menniskan tänker. 1 Cor. 2: 14. Guds tankar äro således häruti helt annorlunda än den oomwända menniskans tankar. Men Guds tankar äro också wida högre, än den wäckta och öfwer sina synder förskräckta menniskans tankar, som tycker, att hennes synder äro för stora för att kunna förlåtas och hennes hjerta för ondt för att kunna göras till ett Guds tempel. När Herran är mycken förlåtelse! Om synderna än äro blodröda, så blifwa de dock snöhwita, då menniskan flyr till Förbarmaren. Cap. 1: 18. Om det onda hjertat wore än så fastbundet i syndens och satans wåld, så kan Christus befria och rena det. Han förmår göra utöfwer allt hwad wi begära och tänka kunna. Både i allmaktens och nådens rike äro Guds tankar outransakeliga.
10. Ty likasom regnet och snön faller af himmelen, och kommer icke åter dit igen, utan fuktar jorden och gör henne fruktsam och bärande, så att hon gtfwer säd till att så, och bröd till att äta;
11. Alltså skall ock ordet wara, som utaf min mun går;* det skall icke åter komma till mig fåfängt; utan göra
_431.jpg&oldid=345751){kind=link}