| 430 | Straff- och tröstpredikan. | Propheten Esaia. | Cap. 57. |
gapa med munnen, och räcka ut tungan? Ären I icke öfwerträdelsens barn och en falsk säd?
5. I som så hete ären till afgudar under alla gröna träd, och slagten barn* wid bäckarna under bergen. *3 Mos. 18: 21. 2 Kon. 16: 3.
Trollkonebarn kallas medlemmarne af en affallen kyrka, se cap. 2: 6; cap. 8: 19, som genom afguderi eller otro wändt sig bort ifrån Herran. Sådan olydnad är en trolldomssynd och andeligt äktenskapsbrott. Sedan de fromma blifwit borttagna (v. 1), mot hwilken wiljen I nu wända eder med edra bespottelser (v. 4)? Denna smälek gäller Herran sjelf, och Han skall straffa eder både derför och för edert afguderi och all ogudaktighet. Att barn offrades åt afudarne war ett wanligt brott, och till afgudatjenstan hörde äfwen otuktslasten. Derpå syfta de orden: I som så hete ären till afgudar. Afguderiet är ännu af samma beskaffenhet ibland hedningarne, och helst hafwa de sina afgudahus wid floder, bäckar och berg, nu såsom fordom.
6. Ditt wäsende är med de släta stenar i bäcken, de äro din del, åt dem utgjuter du ditt dryckoffer, då du spisoffer offrar; skulle jag dertill lust hafwa?
Dina afgudar, som äro uthuggna stenbilder likasom släta stenar i bäcken, åt dem offrar du, dem wäljer du till din del i stället för att utwälja Herran och med Honom den bästa arfwedelen!
7. Du gör din säng på ett högt resigt berg, och går desslikes sjelf dit upp till att offra.
8. Och bak dörren och dörrträn sätter du din åminnelse; ty du wältar dig ifrån mig, och går upp, och utwidgar din säng, och förbinder dig med dem; du älskar deras säng, ehwar du ser dem.
Din säng, ditt afgudaaltare ditt otuktsläger med afgudarne, se Hes. 16: 25. I stället för att hafwa lagens minnesspråk på dina dörrposter, 5 Mos. 11: 20, har du afgudatecken och afgudar i ditt hus och wid din dörr.
9. Du far till konungen med olja, och hafwer mångahanda kryddor, och sänder dina budskap* långwäga, och är förnedrad allt intill helwetet. *2 Kon. 16: 7, 8, 10.
Här bestraffas folkets förbindelse med hedningarna och deras konung, likasom v. 7, 8 med deras gudar, och i allt detta låg för Guds folk en djup förnedring. Affall ifrån Herran är förnedring till helwetet.
10. Du mödade dig uti dina många wägar, och sade icke: Hwila dig något litet; utan efter du finner din hands lefwerne, warder du icke trött.
Alla egna wägar äro syndiga och förorsaka fruktlös möda. Efter du finner din hands lefwerne, d. ä.: så länge du kan röra din hand, så länge jag i min långmodighet låter dig lefwa, tröttnar du icke att tjena dina afgudar!
11. För hwem är du så bekymrad och fruktar dig? Efter du dock far med lögn, och kommer icke mig ihåg, och lägger det icke på hjertat; menar du, att jag skall allestädes tiga, att du så platt intet fruktar mig?
För hwem är du så bekymrad och fruktar dig? Du fruktar ju icke Herran och frågar ju icke efter Honom, utan far med lögn och skrymteri. Hwarföre will du deltaga i den sanna gudstjensten och offra åt Herran, då du likwäl offrar åt afgudar? Hwarföre wiljen I deltaga i gudstjensten och altarets sakrament, I som dock icke wiljen öfwergifwa synden?
12. Men jag skall uppenbara din rättfärdighet och dina werk, att de dig intet nyttiga wara skala.
Din rättfärdighet och dina werk betyder egenrättfärdighet och egna werk, hwarpå menniskan grundar ett falskt hopp om sin salighet. Denna rättfärdighet är såsom ett orent kläde!
13. Då du ropande warder, så låt ditt sällskap hjelpa dig; men wädret skall föra dem alla bort och fåfänglighet skall taga dem bort;
Men den som tröstar uppå mig,* han skall ärfwa landet, och besitta mitt helga berg; *Ps. 34: 9.
14. Och skall säga: Görer wäg, görer wäg, rödjer wägen; hafwer bort det, som hindrar af mitt folks wäg.* *Es. 62: 10.
Ditt sällskap, grt.: dina hopar, dina många afgudar och falska wänner, de kunna intet hjelpa, de blifwa sjelfwa bortförda af straffdomars stormwäder, af död och förgängelse; men de, som förtrösta uppå Herran, skola besitta riket och åtnjuta det andeliga Zions förmåner
15. Ty alltså säger den höge och högt besutne, den ewinnerligen bor, hwilkens namn är heligt: Jag, som bor i höjden, och i helgedomen, och när dem, som en förkrossad och ödmjuk anda hafwa, på det jag skall wederqwicka de ödmjukades anda, och hela de förkrossades hjerta.* *Ps. 34: 19. Es. 66: 2.
16. Jag will icke träta ewinnerligen, och icke wred wara i ewig tid; utan en ande skall blåsa ifrån mitt ansigte, och jag skall göra lif.* *Ps. 103: 9. Jer. 3: 12.
Ehuru Herren bor i höjden, i ett ljus der ingen tillkomma kan, så bor Han dock genom
_434.jpg&oldid=345757){kind=link}