Propheten Jeremia.
Emellan år 628 och 586 f. Chr. f.
Inledning.
Jeremia werksamhet och prophetiska bok kan delas i twå hufvudafdelningar, af hwilka den första räknas från hans kallelse i konung Josia tid intill Jerusalems förstöring genom Chaldeerna, och den andra ifrån den Babyloniska fångenskapens början till Jeremia död. Den första afdelningen af hans prophetiska werksamhet är den största, ty den omfattar ännu 18 år af konung Josia regeringstid, konung Joahas regering i tre månaders tid, konung Jojachims 11:åriga regering, konung Jojachins regering i tre månader och konung Zedekia regering i 11 år, som tillsammans utgör en tid af 40 år. Reformationen under konung Josia war icke genomgripande, så att den genomträngde hela folklifwet. Blott de största afgudarne utrotades, och äfwen dessa icke fullständigt. Både hos de regerande och hos folket fanns ännu en skadlig qwarlefwa, och den helsosamma förändringen inskränkte sig mera till den fromme konungens goda wilja. Hos folket fattades ännu uppriktighet och tro. Jer. 5: 1–5 o. s. w. De otrogna föraktade Herrans ord såsom ett tomt tal, cap. 5: 12, 13, och antalet af de fromma war ringa, cap. 6: 13. Propheten framträder nu efter sin kallelse, för att ställa affallets storhet och fara rätt tydligt för folkets ögon, cap. 2: 12, cap. 5: 30. Han påminner om Guds wälgerningar mot Judafolket och jemförer det med andra folk, hwilka dock icke ombytte sina gudar, cap. 2: 1–13; om affallets dubbla synd, cap. 2: 13; om brott och laster, cap. 2: 34, cap. 3: 2, cap. 5: 8; om afgudatjenstens uppenbara blodskulder och andra synder, cap. 3: 6–11. Han påminner derom, att alla föregående straff warit förgäfwes och att de närwarande hemsökelserna woro komna för affallets skall, cap. 2: 19, cap. 3: 3. Han uppmanar till uppriktig omwändelse, cap. 3: 12, 14, 22, cap. 4: 1, 3, 4. Han framställer den tröstliga utsigten, att Herren ännu will förbarma sig och icke fullborda sina hotelser, om folket wille omwända sig, men att de ofelbart skulle gå i fullbordan, om ingen bättring skedde. Se cap. 2: 18, 36. Dessa hotelser förkunna död, förödelse, träldom, cap. 4; ångest, förderf och förkastelse, cap. 6: 21, 30. Dock finnas äfwen i dessa prophetior ljufliga löften, syftande på det förenade Israels återförande till Zion såsom Herrans boning, cap. 3: 14–19.
Jeremia warningar och prophetior tillhörde olika tider och förhållanden, i hwilka han lefde. Han lefde i en ond och swår tid. Affallet och syndaförderfwet war stiget till sin höjd. Hans lågande nit om Guds ära och hans brinnande ömhet om sitt folks wälfärd war för hans själ likasom en helig eld, som förorsakade honom stort inre lidande. Hans hufwudsakliga förmaning är: O, Israel! omwänd dig till Herran! Men denna förmaning ådrog honom förföljelse och nöd, så att Jeremia utstod mera lidande än någon annan prophet. Ju mera werkan af konung Josia fromhet och werksamhet till folkets bättring förlorade sig, desto mindre wille folket höra Herrans ord och warningar af Jeremia mun. Och när Jeremia då i prophetians ljus måste hota med swåra straff och rikets undergång, så togo sig fienderna anledning att anse och behandla honom såsom folkuppwiglare och upprorsstiftare. I hög grad rörande är prophetens ömhet om de qwarblifne i folket; då de affälliga icke wille lyda hans ord, utan det hotade straffet kom, då landet ödelades, då staden och templet förstördes, och folket bortfördes i fångenskap till Babylon, med undantag af en ringa qwarlefwa, bland hwilka Jeremia lemnades qwar i landet, och då dessa qwarblifna twärtemot hans warningar flydde till Egypten, så följde han dem dit, för att der i en annan fångenskap wara deras herde och lärare, så länge hans lifstid räckte. Det är troligt, att Jeremia dog i Egypten.
Denne prophet är ett härligt exempel af en rättfärdighetens predikare, som hwarken af egennytta eller af menniskofruktan eller någon swårighet, som ligger i de bedröfligaste tidsförhållanden, låter afhålla sig ifrån att förkunna Herrans ord. Han wisar oss en lärare, som följer och sköter sin hjord i lif och död, äfwen då denna hjord mot Honom bewisar den allrayttersta fiendskap. Af Honom har således det christliga läroståndet särdeles mycket att lära. — Medan Jeremias under konung Zedekias och hans företrädares regering propheterade i Judalandet för Judarnes konungar och det folk, som ännu war qwar i landet, propheterade Hesekiel och Daniel ibland de Judar, som redan blifwit bortförda i fångenskap till Babylon.
_453.jpg&oldid=345794){kind=link}