| Straffpredikan. | Propheten Jeremia. | Cap. 1, 2. | 451 |
17. Så begjorda nu dina länder,* och statt upp, och predika för dem allt det jag bjuder dig; frukta dig icke för dem, likasom jag skulle afskräcka dig. *Luc. 12: 35. 1 Pet. 1: 13.
Att begjorda länderna är en bild af utrustning och förberedelse till embetets utöfning. Herrans tröst behöfwes till att nedslå all menniskofruktan hos dem, som skola förkunna Herrans ord. ”Men plägar förskräcka de rätta predikare under Guds namn, sägande: du är en kättare, du predikar emot Gud och den heliga kyrkan." L. — Likasom jag skulle afskräcka dig, d. ä. frukta icke, att jag skall låta dig blifwa till skam för deras ansigte.
18. Ty jag will i denna dag göra dig till en fast stad, till en jernpelare, och till en kopparmur* i hela landet, emot Juda konungar, emot hans förstar, emot hans prester, emot foIket i landet; *Jer. 15: 20.
19. Så att, om de än strida emot dig, skola de likwäl icke öfwerwinna dig; ty jag är när dig, säger HERren, att jag skall frälsa dig.
Fast stad, jernpelare och kopparmur äro liknelser, hwarmed tillkännagifwes, att inga krigshärar och ingen mensklig makt skulle kunna öfwerwinna och nedtysta propheten, under det Herren beskyddade honom. Det härliga löftet gäller också för alla trogna Evangelii predikare.
2. Capitel.
Juda affall, hårdhet.Och HERrans ord skedde till mig, och sade:
Här börjar ett tal af Herran, som räcker ända till slutet af 16 capitlet, hwarunder dock propheten stundom samtalar med Gud. Guds stora kärlek till folket ända ifrån Mose tid framhålles, och deremot folkets trolöshet och affall. Herren kallar och uppmanar till bättring, Han lofwar barmhertighet och förskoning, om de wilja omwända sig, men förkunnar oundwikliga straffdomar, om de förblifwa i sina synder.
2. Gack bort, och predika uppenbarligen i Jerusalem, och säg: Så säger HERren: Jag tänker uppå den wälgerning, som dig skedde i din ungdom, och den kärlek, som jag dig bewiste, då du war dägelig,* då du följde mig i öknen, uti det land, der man intet sår. *Hes. 16: 8.
3. Då Israel HERrans egen war, och Hans första frukt; den honom fräta wille, han måste få skuld, och olycka öfwer Honom komma, säger HERren.
Guds förbund med Israel framställes ofta under bilden af ett äktenskap, och denna liknelse är full af djupa betydelser. Genom ett äktenskap gör mannen sin brud delaktig af allt hwad han eger, han gör henne till en del af sig sjelf, genom henne skall icke blott hans hushållning föras, utan hans egen person öfwergå till mångfald och fortfarande bestånd. Den innerligaste kärlek och brinnande nitälskan äro också med denna liknelse uttryckta. Genom sitt folk will Gud föra sin nådeshushållning på jorden; genom Hans församling skall ett andeligt, ett ewigt slägte födas, en skara af Guds barn, som äro delaktige af Guds natur och få åkalla Gud med det ljufliga fadersnamnet. Likasom ingen kan ostraffad förolämpa en mäktig konungs utkorade brud, så kan ännu mindre någon fiende ostraffad försöka att skada Herans utwalda folk. V. 3 syftar på en annan liknelse. De första frukterna på ett ungt fruktträd äro för egaren dyrbara och genom lagen Herranom helgade.
4. Hörer HERrans ord, I af Jacobs hus, och alla slägter af Israels hus.
5. Detta säger HERren: Hwad hafwer edra fäder fattats uppå mig,* att de trädde ifrån mig, och föllo intill de onyttiga afgudar, der de dock intet förwärfde; *Es. 5: 4. Mich. 6: 3.
Der de dock intet förwärfde, grt.: och satte fåfäng förhoppning på dem, d. ä. bedrefwo afgudadyrkan, wordo fåfänglige såsom deras gudar.
6. Och tänkte icke ens: Hwar är HERren, den oss utur Egypti land förde, och ledde oss i öknen, uti en öde wildmark, uti en torr och mörk mark,* uti den mark, der ingen wistades, eller någon menniska bodde? *5 Mos. 8: 15.
7. Och jag hade eder in uti ett godt land, att I dess frukt och dess goda äta skullen; och då I der inkommen, orenaden I mitt land, och gjorden mitt arf till en styggelse.
8. Presterna tänkte icke: Hwar är HERren? Och de lärde aktade mig icke; och herdarna förde folket ifrån mig, och propheterna propheterade om Baal, och föllo intill de onyttiga afgudar.
9. Jag måste ju alltid träta med eder, och edra barnabarn, säger HERren.
Guds trätande med det olydiga folket bestod dels i bestraffningar, förmaningar och hotelser genom de propheter, Han sände, dels uti de tuktande straff, som Han tid efter annan lät öfwergå folket, och här förkunnas äfwen, att detta skulle fortfara intill barn och barnabarn.
10. Går bort till Chittims öar, och ser till, och sänder till Kedar och märker granneligen, och skåder till, om det går så der till;
_455.jpg&oldid=345800){kind=link}