| Straffpredikan. | Propheten Jeremia. | Cap. 3. | 455 |
fångenskap bortförda tio stammarna skulle Herrans ord genom propheten utgå att förkunna för dem Guds stora långmodighet och willighet att ännu frälsa dem, om de i fångenskapen wille omwända sig till Honom. Så söker han med sin nåd och med frälsningens budskap de själar, som äro bortförde i syndens fångenskap. Redan hade, då propheten talade dessa ord, omkring 90 år förflutit, sedan de tio stammarna bortfördes till Assyrien och Medien.
13. Allenast känn dina missgerningar, att du emot HERran din Gud syndat hafver, och hit och dit lupit till främmande gudar, under alla gröna träd, och hafwer icke lydt min röst, säger HERren.
14. Omwänder eder, I affälliga barn, säger HERren; ty jag will trolofwa eder mig, och will hemta eder, så att en skall föra en hel stad, och twå ett helt land, och jag skall låta eder komma till Zion.
15. Och skall gifwa eder herdar* efter mitt hierta, de eder föda skola med lärdom och wishet. *Jer. 23: 4. Hes. 34: 23. Eph. 4: 11.
Ett härligt evangelium, en hel salighetslära Iigger i dessa orden: Känn dina missgerningar! Dermed måste du börja genom den nåd, som Herren just med sin kallelse gifwer dig. Wänd dig om, du affälliga barn, du fångna själ, wänd dig åter till din Frälsare, så will Han åter upptaga dig till sin trolofwade, hemta dig utur fångenskapen, gifwa dig barnaskapets frihet och glädje och med sin rättfärdighets kläder pryda dig såsom en brud till det himmelska bröllopet! — Då församlingen will tillhöra Herran, så gifwer Han trogna herdar och lärare. Otrogna herdar är ett tecken till, att folket icke will höra och lyda Guds ord och icke bedja för sina lärare. — V. 14, grt.: Och jag will taga eder en af hwarje stad och twå af hwarje slägt.
16. Och det skall ske, när I wäxen till, och ären månge wordne i landet, så skall man, säger HERren, på den tiden icke mer tala om HERrans förbunds ark, och icke mer komma honom ihåg, eller deraf predika, eller besöka honom, eller något mer offra der.
Här, såwäl som på stora ställen i det Gamla Testamentet, blef uttryckligen förkunnadt, att den Levitiska gudstjensten och dess inrättning skulle upphöra, så snart dess betydelse gått i fullbordan i Christo.
17. Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem HERrans säte,* och alle hedningar skola församla sig dit, för HERrans namns skull i Jerusalem; och skola icke mer wandra efter sitt onda hjertas tankar. *Es. 2: 2, 3. Mich. 4: 1, 2.
Till det andeliga Jerusalem, till Christi kyrka skalle hedningarne samlas, så snart det gamla förbundet upphörde. Derföre säger apostelen till de Christna: I ären komne till Zions berg och till lefwandes Guds stad, det himmelska Jerusalem, — och till Nya Testamentets medlare Jesum, och till stänkelseblodet, som bättre talar än Abels blod, Ebr. 12: 22, 24. De, som äro inympade i winträdet, Christus, wandra icke mer efter sitt onda hjertas tankar.
18. På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och skola tillsammans komma nordan efter, in uti det land, som jag edra fäder till arfs gifwit hafwer.
19. Och jag säger dig till: O huru många barn will jag gifwa dig, och det goda landet, det sköna arfwet nemligen hedningarnes kärna; och jag säger dig till: Du skall på den tiden kalla mig Käre Fader, och icke wika ifrån mig.
Här beskrifwes de förstföddas omwändelse till Christum och huru de genom Honom skulle blifwa födde till Guds barn och med barnaskapets ande kalla Honom: Abba! käre Fader! En förebildlig uppfyllelse af denna prophetia skedde, då en del af folket återfördes utur den Babyloniska fångenskapen; en större fullbordan skedde, då ett stort antal Judar och hedningar omwändes till Christum i Apostlarnes tid, och en ändå större fullbordan är ännu att wänta, då Judar och hedningar skola i stora skaror samlas till Jesu kors, Rom. 11: 26, och alla folk tillbedja och tjena Honom.
20. Men Israels hus aktar mig intet, likasom en qwinna nu icke mer aktar sin bola, säger HERren.
21. Derföre skall man få höra en klagelig gråt och jemmer af Israels barn på högarna; derföre att de illa gjort, och HERran sin Gud förgätit hafwa.* *Jer. 2: 32.
Derföre att Herrans ropande till de affälliga war förgäfwes, förkunnas nu, hwilken gråt och jemmer skulle komma genom infallande fiender.
22. Så wänder nu om, I affällige barn,* så will jag hela eder af eder olydnad.
Si, wi komme till dig; ty du är HERren wår Gud. *Os. 14: 2.
23. Sannerligen, det är icke utan bedrägeri med de högar, och med alla berg; sannerligen, Israel hafwer ingen hjelp, utan allena af HERran wår Gud.* *Ps. 121: 1, 2.
_459.jpg&oldid=345812){kind=link}