| Botpredikan. | Propheten Jeremia. | Cap. 4. | 457 |
redningars förderfware. Han war en bild af förderfwaren. 1 Pet. 5: 8.
8. Derföre drager säckar uppå; gråter* och jemrer eder: ty HERrans grymma wrede will icke ifrån oss återwända. *Jer. 6: 26.
9. På den tiden, säger HERren, skall konungens och förstarnas hjerta förfalla; presterna skola warda förfärade, och propheterna försträckte.
Otrogna prester och falska propheter äro i olyckans stund ännu mera förskräckte, än det arma folket, som de bedragit.
10. Men jag sade: Ack HERre, HERre, du hafwer det detta folk och Jerusalem fast mycket fela låtit, då de sade: Det skall wara frid när eder, ändock swärdet räcker allt intill själen.
Under det de falska propheterna sade: det skall wara frid när eder, war folkets syndamått redan så fullt, att swärdet war för dörren. En sådan förblindelse, att falska propheter ropa frid och att folket tror derpå, är äfwen en del af straffdomen i affallets sista tider. 2 Thess. 2: 11, 12.
11. På den tiden skall man säga till detta folket, och till Jerusalem: Ett torrt wäder kommer utöfwer bergen, såsom utur öknen, på den wägen till mitt folks dotter, icke till att kasta eller rensa:
Ett sådant torrt wäder eller brännande wind war icke tjenlig för åkerbrukaren att kasta och rensa sin säd, ty en sådan wind war stundom så stormande, att den icke blott bortförde agnarne utan äfwen säden, och stundom war den dödande för menniskor och kreatur, om de deraf så hastigt öfwerföllos, att de icke kunde förwara sig ifrån att inandas den giftiga luften, som en sådan wind medförde. Med denna giftiga wind från de brännande öknarna jemföres den krigsstorm, som skulle komma öfwer Judafolket för dess synders skull.
12. Ja, ett wäder kommer, som dem allt för starkt wara skall: så will jag då ock gå tid rätta med dem.
13. Si, han far bort åt såsom en sky; och hans wagnar äro såsom ett stormwäder; hans hästar äro snarare än örnar: we oss, wi måste förderfwade warda.
Krigets härar med hästar och wagnar kommo såsom åskmoln med storm. We oss m. m. är ett utrop af det olyckliga folket, som öfwerfalles af krigsstormen, och propheten hörer i andanom detta rop, som en gång skulle genljuda i landet.
14. Så twå* nu, Jerusalem, ditt hjerta ifrån ondskan, på det att dig må hulpet warda: huru länge skola de skadeliga läror när dig blifwa? *Es. 1: 15.
De skadliga läror woro afguderiets läror och alla willfarelser, som på den tiden woro gängse; men sådana skadliga läror äro i christenheten alla sådana tankar och inbillningar, som en menniska i sin salighetssak sätter i stället för Guds ord.
15. Ty af Dan kommer ett rop,* och ett ondt budskap ifrån Ephraims berg. *Jer. 8: 16.
Dans stam bodde ytterst i norr och Ephraims stamlott låg närmast intill Juda rike. Från bessa stammar kom således fienden framtågande och framför hären gick ett rop af förskräckelse.
16. Förkunner det ibland hedningarna: si, låter ryktet komma in till Jerusalem, att wäktare komma af fjerran land, och skola skria emot Juda städer.
Guds straffdomar öfwer Juda skulle äfwen på hedningarna hafwa en helsosam werkan, de skulle derigenom bättre lära känna och frukta den Helige i Israel, som så strängt bestraffade sitt folks synder. Ordet wäktare betyder här belägrare.
17. De skola belägga dem allt omkring, såsom wäktare på marken: ty de hafwa förtörnat mig, säger HERren.
18. Det hafwer du till lön för ditt wäsende och dina gerningar:* då skall ditt hjerta känna, huru stor din ondska är. *Ps. 107: 17. Es. 50: 1. Os. 13: 9.
19. O! huru är mig så ondt* i hjertat; mitt hjerta bultar i kroppen, och hafwer ingen ro: ty min själ hörer basunaljud och en slagtning: *Es. 22: 4. Jer. 9: 1.
20. Och ett mordskri öfwer det andra; ty hela landet warder förhärjadt: med hast warda mina hyddor och mina tjäll förstörda.
Ingalunda med någon skadeglädje, utan med innerligaste medlidande förkunnar propheten dessa straffdomar öfwer Israel, som Guds Ande wisade honom; det war, såsom om han sjelf warit närwarande på den tid, då det skulle gå i fullbordan; han led deraf i sin ömma själ samma bekymmer, samma förskräckelse, samma medlidande, som om han sjelf hade warit närwarande på den tid, då allt detta skulle ske. Ordets rätte tjenare måste nödwändigt förkunna icke blott Guds nådelöften till dem, som tro på Christum, utan äfwen Guds hotelser öfwer de obotfärdiga, men detta få de icke göra med hårdhet eller känslolös likgiltighet, utan med warm kärlek och djupt medlidande, liksom med ett swidande hjerta, v. 19.
21. Huru länge skall jag nu se banéren, och höra basunaljudet?
22. Men mitt folk är galet, och tror mig icke; galne äro de, och akta det icke; wise nog äro de till att göra det ondt är;* men att göra det godt är, wilja de icke lära. *Rom. 16: 19.
_461.jpg&oldid=345818){kind=link}