| 458 | Om de Babylonier. | Propheten Jeremia. | Cap. 4, 5. |
Den naturliga wisheten kan gå mycket långt i det onda eller äfwen i werldslig kunskap; men af sig sjelf har menniskan ingen wishet till det som andligen godt är, och det är hufwudsakligen i wiljan denna brist har sin orsak.
23. Jag såg uppå jorden, si, hon war tom och öde; och uppå himmelen, och han war mörk.* *Es. 5: 30; cap. 50: 3.
24. Jag såg uppå bergen, och si, de bäfwade, och alla högar darrade.
25. Jag såg, och si, der war ingen menniska; och alla foglar under himmelen woro bortflugne.
26. Jag såg, och si åkermarken war öde, och alla städer derinne woro nederbrutne af HERran, och af Hans grymma wrede.
27. Ty, så säger HERren: Hela landet skall öde warda; och jag skall platt intet skona.* *Jer. 5: 18.
28. Derföre skall jorden wara bedröfwad, och himmelen ofwantill sörjande; ty jag hafwer det sagt; jag hafwer beslutit det, och det skall icke ångra mig; jag will ock icke öfwegifwa det.
Så öfwerskådade propheten i andanom de stora olyckor, det mörker och elände, som skulle komma öfwer folket. — Då själen är inhöljd i bedröfwelsens mörker, så synes sjelfwa himmelen wara mörk, v. 23, och ofta är himmelen mörk i stora allmänna landsplågor. Äfwen den synliga himmelen står i oskiljaktigt sammanhang med jorden. — V. 27, grt.: men jag will icke alldeles utrota.
29. Alla städer skola fly för resenärers och skyttars rop, och löpa uti tjocka skogar, och krypa in uti stenklyftor: alla städer skola stå öde, så att der bor ingen uti.
30. Hwad will du göra, du förstörda? Om du än prydde dig med purpurkläde, och med gyllene klenodier, och färgade ditt ansigte, så pryder du dig dock fåfängt: ty de som nu hofwera för dig, de skola förakta dig; de skola gå efter ditt lif.
Jerusalems stad liknas här wid den ogudaktiga drottningen Isebel, som oaktadt sin höga makt och sin drottningsprydnad på ett förskräckligt sätt omkom i kriget. 2 Kon. 9: 30–37.
31. förty jag hörer ett rop såsom ens, den der föder; en ångest såsom ens, den der i första barnsnöd är; ett dottrens Zions rop, den der klagar och utslår händerna: Ack! we mig, jag måste nästan förgås för dråps skull.
För dråps skull, nemligen det grufliga: slagtande, som fienderna skulle utöfwa i den intagna staden. Detta war wedergällning för stadens blodskulder.
5. Capitel.
Alla onda; alla förmanas.Går omkring gatorna i Jerusalem och ser till, och förfarer; och söker på dess gator, om I någon finnen, som rätt gör, och frågar efter tron, så will jag wara honom nådelig.
Så sällsynte woro på den tiden i Jerusalem de, som frågade efter Herran! Men så stor är Guds barmhertighet, att så snart menniskan frågar efter tron på Herran och will komma till en sann tro, så will Herren wara den menniskan nådelig. Hemta tröst af detta ljufliga löfte, du som är i ångest för dina synders skull och gerna will blifwa frälst genom tron på Jesum allena, men fruktar, att du icke har en sann tro eller att Gud icke kan wara dig nådelig. Att du frågar efter tron är ett Herrans werk och ett tecken, att Han will wara dig nådelig. Men i detta tillstånd skall du icke stanna, utan så tillegna dig din Frälsares förtjenst och rättfärdighet, att du med förtröstan och wisshet kan åkalla Gud såsom Abba Fader. Då hjelper Herren dig äfwen i din yttre nöd. — Och då stora straffdomar öfwergå folk och länder, så blifwa somliga på ett förunderligt sätt af Herran bewarade och skonade. Se Hes. 9: 4, 6.
2. Och om de än sade: så sannt som HERren lefwer; så swärja de dock falskeligen.
Se cap. 4: 2.
3. HERre, dina ögon se efter tron: du slår dem, och de känna det icke;* du plågar dem, men de bättra sig icke: de hafwa ett ansigte hårdare än sten; och wilja icke omwända sig. *Es. 1: 5. Jer. 2: 30.
Herren ser till hjertat, Han ser efter tron och efter hjertats uppriktighet; men istället för tro fann Han hos detta folk blott stenhårda hjertan och fräcka ansigten. Med sådan klagan swarar propheten på Herrans uppmaning i v. 1. Se 1 Mos. 6: 3.
4. Men jag tänkte: Må ske, att den arma hopen är oförståndig; wet intet af HERrans wäg, och af sin Guds rätt:
Jag, nemligen propheten, som först sökte förgäfwes efter någon trogen bland det okunniga folket och nu wänder sig att söka bland de skriftlärda och folkets ledare.
5. Jag will gå till de wäldiga, och tala med dem; de måste ju weta af HERrans wäg, och sin Guds rätt: men desamme hade alla sönderbrutit oket, och sönderslitit banden.
_462.jpg&oldid=345821){kind=link}