| 462 | Straffpredikan. | Propheten Jeremia. | Cap. 6, 7. |
23. De der båge och spets föra: det är grufligt, och utan barmhertighet: de fräsa såsom ett stormande haf, och rida på hästar, rustade såsom krigsfolk emot dig, du dotter Sion.
24. När wi få höra af dem, så stola oss wåra händer nedfalla: oss warder ångest och we, likasom en i barnsnöd.* *Jer. 4: 31; cap. 49: 24; cap. 50: 43.
25. Ingen gånge ut på marken, och ingen ut uppå wägarna: ty det är allestädes osäkert för fiendens swärd.
26. O du mitt folks dotter, drag en säck uppå, och lägg dig i aska; haf sorg* likasom för enda sonen, och beklaga dig likasom de der högeligen bedröfwade äro: ty förderfwaren kommer öfwer oss hasteligen.† *Jer. 4: 8; †cap. 25: 36.
Propheten är i andanom försatt ibland de belägrade, hwilkas förskräckelse och nöd han beskrifwer.
27. Jag hafwer satt dig till en smältare* i mitt folk, det så hårdt är; att du deras wäsende förfara och bepröfwa skall. *Jer. 1: 18; cap. 15: 20.
28. De äro allesamman affällige, wandrande förrädeligen: de äro allesamman förderfwadt koppar och jern.* *Hes. 22: 18.
29. Blåsbälgen är förbränd, blyet förswinner; smältningen är förgäfwes: ty det onda är icke ifrånskildt.
30. Derföre heta de ock ett förkastadt silfwer:* ty HERren hafwer förkastat dem. *Es. 1: 22.
Folket liknas wid förderfwadt jern och koppar, som äro oädla metaller, hwilka icke kunna uthärda stark eld, utan att förderfwas och förswinna. Herrans ord och domar äro elden, cap. 4: 4, och propheten, som förkunnar ordet, är smältaren. Detta folk hade warit ett utwaldt silfwer, som nu war förwandladt till slagg och förkastadt. Blyet, som skulle begagnas till smältning och rening, war förgäfwes, likasom blåsbälgen, nemligen alla de medel, som smältaren anwände, förfelade sin werkan. Elden åstadkom full förstörelse i stället för att rena dessa metaller. Efter foIket icke wille höra Guds ord och renas af nådens eld, så blef just genom detta motstånd synden förökad och olyckan påskyndad genom prophetens werksamhet. Ordet och sakramenterna, nådewerkningar och nåderörelser, straff och wälgerningar af Herran bidraga till att göra menniskan wärre, än hon är, om hon icke genom dessa medel låter den Helige Ande werka till hennes bättring.
7. Capitel.
Falsk förtröstans straff.Detta är det ord, som skedde till Jeremia af HERran, som sade:
Här börjar en ny afdelning af Jeremia prophetior, som fortgår till slutet af 10:de capitlet; men de uppenbarelser, som här äro uppskrifna, blefwo icke gifna på en gång, utan på olika tider.
2. Gack och statt i porten åt HERrans hus, och predika der detta ordet, och säg: Hörer HERrans ord, alle af Juda, I som gån genom denna porten till att tillbedja HERran.
3. Så säger HERren zebaoth, Israels Gud: Bättrer edert lefwerne, om wäsende,* så will jag bo när eder i detta rum.† *Jer. 18: 11; cap. 26: 13. †2 Chrön. 7: 20.
Då folket icke wille omwända sig, så skulle straffdomarne gå i fullbordan, dock wille Herren wara med sina trogna äfwen i fångenskapen. Men om Israel wille omwända sig, så skulle det så qwarblifwa i landet, och Herren wille i sitt tempel bo ibland dem med sin härlighet och med sin nåd. Will du upplåta för Christus, så will Han bo i ditt hjerta; men då måste afgudarne utkastas. 2 Cor. 6: 15–18.
4. Förlåter eder icke uppå lögn, sägande: Här är HERrans tempel, här är HERrans tempel, här är HERrans tempel:
5. Utan Bättrer edert lefwerne, och wäsende, att I gören hwar annan rätt;
6. Och görer främlingen, den faderlöse och enkan intet öfwerwåld; och utgjuter intet oskyldigt blod i detta rum, och följer icke andra gudar efter, till eder egen skada:
7. Så will jag ewinnerligen bo när eder i detta rum, i landet, som jag edra fäder gifwit hafwer.
8. Men nu förlåten I eder på lögn, den intet nyttig är.
Judarne förlitade sig på sitt tempel, utan trons lif, och denna tillit war en lögn. Då de christna lita på sin christendom, utan sann tro, så säger Herren äfwen till dem: Förlåter eder icke uppå lögn — utan bättrer edert lefwerne och wäsende! Icke blott lefwernet, utan också wäsendet måste bättras, själens och hjertats wäsende måste af Guds Ande undergå en genomgripande förändring, en ny födelse. I det hjerta, som så förändras, will Herren bo.
9. Dertill ären I tjufwar, mördare, horkarlar, och menedare; och röken inför Baal, och följen främmande gudar efter, dem I icke kännen.
_466.jpg&oldid=345832){kind=link}