| Emot skrymteri. | Propheten Jeremia. | Cap. 7. | 463 |
10. Sedan kommen I då, och gån framför mig i detta hus, det efter mitt namn nämndt är, och sägen: Det hafwer ingen nöd med oss, medan wi sådan styggelse göra.
11. Hållen I då detta hus,* som efter mitt namn nämndt är, för en mördarekula?† Si, jag ser det wäl, säger HERren. *Es. 56: 7. †Matth. 21: 13. Marc. 11: 17. Luc. 19: 46.
Sådana försök att tjena Gud och afgudarna på samma gång, sådana försök att tjena Gudi och mammon, att wara wänner med både Christus och Belial, äro äfwen i christenheten wanliga. På detta sätt blifwer Herrans tempel en mördaregrop, hjertat, som är skapadt att wara Hans boning, blifwer då en röfwarekula.
12. Går Bort till mitt rum i Silo,* der mitt namn tillförene bott hafwer, och ser till hwad jag der gjort hafwer, för mitt folks Israels ondskas skull. *Jos. 18: 1. 1 Sam. 4: 4, 11. Ps. 78: 60.
13. Efter I nu alle sådane stycken bedrifwen, säger HERren, och jag eder tidt och ofta predika låter, och I wiljen icke höra det; jag ropar, och I wiljen intet swara:* *2 Kon. 17: 13, 14. Ords. 1: 24, 25. Es. 65: 12; cap. 66: 4. Jer. 18: 11, 12; cap. 25: 4; cap. 26: 5.
14. Så will jag sammalunda göra med det hus, som efter mitt namn nämndt är, der I eder uppå förlåten, och med det rum, som jag edra fäder gifwit hafwer, likasom jag med Silo gjort hafwer:* *2 Chrön. 7: 16. Ps. 132: 13. Jer. 26: 6.
15. Och skall kasta eder bort ifrån mitt ansigte, likasom jag bortkastat hafwer alla edra bröder, all Ephraims säd.
Då Herren icke längre hade ett lefwande tempel i Israels folk, så war äfwen det yttre templet utan wärde och betydelse. Så har Herren äfwen i christenheten låtit förödelsen på somliga ställen öfwergå församlingen, så att ordets predikan, sann gudstjenst och sanningens kunskap upphört, såsom i församlingarne i Mindre Asien o. s. w.
16. Och skall du icke bedja för detta folk, ej heller någon klagan eller bön förebära, eller lägga dig ut för dem inför mig; ty Jag will icke höra dig.* *Jer. 11: 14; cap. 14: 11.
Det är en märkwärdig erfarenhet bland sanna trogna, att då de wilja bedja för någon menniska, som är långt kommen i synden, så hindrar Guds ande i somliga fall denna förbön, och de kunna icke bedja. Detsamma gäller äfwen om förbön för hela folk och samhällen, öfwer hwilka straffdomar äro bestämda i Guds rådslut. Då Herren icke will och kan gifwa bönhörelse, så hindras förbönen, bönens ande gifwer dertill ingen kraft, ingen driftighet, ingen trosfrimodighet; utan det går med bönen, såfom då watten utgjutes öfwer ett liten eld, som håller på att tändas. Dock skola alla trogna alltid bjuda till att bedja för sin nästa och i all synnerhet för anhörige, för kyrka och fädernesland. — Så outsägligt stor är Guds kärlek till sina trogna, att Han icke låter dem bedja förgäfwes; sådan makt nedlägger Hans Anda i bönen, att det är såsom om Hans ömma fadershjerta icke kunde uthärda att lemna sina barns böner ouppfyllda; derföre låter Han dem icke bedja, då Han förutser, att den, de bedja för, icke will låta hjelpa sig och då det är emot Hans wishet och rättfärdighet att bönhöra. Derföre märker en erfaren bedjare snart, antingen bönen och förbönen af Herran hindras eller om Han will bönhöra. Detta gäller dock blott med afseende på bön om särskilda ting och i särskilda fall. I afseende på själens frälsning gäller deremot, att man skall alltid bedja och aldrig förtröttas. Se Luc. 18: 1–8.
17. Ty ser du icke hwad de göra i Juda städer, och på gatorna i Jerusalem?
18. Barnen hemta weden, och fäderna göra upp elden; och qwinnorna göra degen, att de skola baka himmelens drottning kakor, och gifwa främmande gudar drickoffer, på det de skola förtörna mig;* *Jer. 44: 17–19.
19. Men de skola icke göra mig der ondt med, säger HERren; utan sig sjelfwa, och skola till skam warda.
Gamla och unga, män och qwinnor woro lika delaktiga i synden. Himmelens drottning war månen, som dyrkades såsom gudinna, och ett slags kakor, som föreställde förmälning mellan sol, och måne, offrades wid nymånadshögtiden. Äfwen dessa bruk woro förenade med ett otuktigt lefwerne, och redan i barndomen och ungdomen inwigdes de arma menniskorna i dessa syndastyggelser.
20. Derföre säger HERren, HERren: Si, min wrede och min grymhet är utgjuten öfwer detta rum, Både öfwer folk och fä, öfwer träd på marken, och öfwer frukten på jorden, och skall brinna, så att ingen skall kunna fläcka det.
Såsom ingen kunde fläcka Sodomselden, 1 Mos. 19: 24, så kunde ingen motstå de straffdomar, hwarmed Herren här hotar detta land.
21. Detta säger HERren Zebaoth, Israels Gud: Görer eder bränneoffer och andra offer tillhopa, och äter kött.
Ehuru mycket I offren och äten kött i edra offermåltider, så skall det dock icke hjelpa eder.
22. Ty på den dagen, då jag förde edra fäder utur Egypti land, hafwer
_467.jpg&oldid=345835){kind=link}