| 466 | Straffpredikan. | Propheten Jeremia. | Cap. 8, 9. |
drycken eller dwalakalken beskrifwes utförligare Jer. 25: 15–29.
15. Ja, förlåter eder deruppå, att det skall ingen nöd hafwa, ändock intet godt förhanden är; och att I skolen helade warda, ändock icke annat än onda sår förhanden är.* *Jer. 14: 19.
De trösta sig till det yttersta med falska förhoppningar.
16. Man hörer allaredan ifrån Dan gny* af deras hästar, och deras hingstar skria, så att hela landet bäfwar derför; och de komma, och skola uppfräta landet med allt det deruti är, staden samt med alla dem, som deruti bo. *Jer. 4: 15.
Propheten ser i uppenbarelsens ljus de fiendtliga härarna och hörer deras gny.
17. Ty si, jag skall sända ormar och basilisker ibland eder, de icke beswurne* äro; de skola stinga eder, säger HERren. *Ps. 58: 5, 6.
De arga, bittra fienderna liknas wid ormar och basilisker. Om ormars beswärjning se Ps. 58: 6.
18. Så skall jag hugswala mig af min ångest och hjertans sorg.
Grt.: O, hwar finner jag hugswalelse i min ångest, i mitt hiertas sorg! Propheten utbrister i dessa brutna klagoljud af öm kärlek och deltager i deras ångest, öfwer hwilka denna nöd skulle komma; han bäfwar med de bäfwande, han sörjer med de sörjande och lider med de lidande.
19. Si, mitt folks dotter skall ropa ifrån fjerran land: Will nu HERren icke mer wara (Gud) i Zion? Eller skall det ingen konung mer hafwa? Ja, hwi hafwa de så förtörnat mig med sina beläten, och främmande fåfänga gudstjenst?
Här beskrifwer propheten, huru det fångna folket skulle klagande fråga i fjerran land, och huru Herren derpå swarar.
20. Skördetiden är framliden, sommaren är sin wäg; och oss är ingen hjelp kommen.
Dessa ord utgjorde ett wanligt ordspråk om felslagna förhoppningar, såsom då i en swår hungersnöd åter en sommar går förbi, utan att gifwa frukt till nödens stillande. Så skulle ock för det belägrade och sedan fångna folket det ena året efter det andra gå förbi, utan att den wäntade hjelpen komme.
21. Mig ömkar swårligen, att mitt folk så förderfwadt är; jag grämer mig och hafwer ganska ondt.
22. Är då nu ingen salfwa* i Gilead? Eller är der ingen läkare? Hwarföre är då mitt folks dotter icke helad? *Jer. 46: 11.
Folkets jemmerliga tillstånd jemföres med en slagen, som är betäckt med sår. Salfwan i Gilead, eller den såsom läkemedel för sår berömda balsam, som utflyter af balsambusken, hwilken ymnigt wäxer på Gileads berg, är en bild af den hjelp och de andeliga läkemedel, som folket behöfde. Samma liknelser brukas ofta för att beskrifwa en syndares tillstånd, hwilkens hjerta är förkrossadt och sargadt, och den helbregdagörande nåden, hwarmed den himmelske läkaren, såsom med en kostelig salfwa, helar syndasåren, rättfärdiggör och pånyttföder menniskan och gör henne till en frisk och lycklig medlem af helgamannasamfund. Mot synden och döden hjelper intet annat läkemedel än Christi rättfärdighet, Hans Andas nåd och Hans lekamen och blod. Skynda till Honom, du sargade och förkrossade hjerta! För dig är hos Honom läkedom i beredskap!
9. Capitel.
Juda laster straffas.Ack! det jag watten nog hade i mitt hufwud, och mina ögon wore en tårekälla, att jag natt och dag begråta måtte de slagna i mitt folk.* *Es. 22: 4. Jer. 4: 19; cap. 14: 17. Klagow. 1: 16; cap. 2: 18.
Så gick folkets tillkommande lidande den skådande propheten till hjertat. Se cap. 8: 18. Icke hårdhet och kärlekslöshet är det, då ordets rätte tjenare i Herrans namn uppriktigt framhålla den rättfärdige Gudens hotelser och de straff, som nödwändigt komma öfwer alla obotfärdiga; det är icke kärlekslöshet, utan trohet i embetet och deltagande, sörjande kärlek!
2. Ack, det jag ett herberge hade i öknen, så wille jag öfwergifwa mitt folk, och draga ifrån dem;
Ty de äro allesammans horkarlar, och en arg hop.
Under den djupa sorgen öfwer folkets förfall önskade propheten att wara skiljd ifrån dem; deras synder woro honom till pina.
3. De skjuta med sina tungor allesammans lögn, och ingen sanning, och fara allt med wåld i landet; och gå ifrån den ena ondskan till den andra, och akta mig intet, säger HERren.
4. Hwar och en tage sig wara för sin nästa, och tro icke heller sin broder; ty en broder undertrycker den andra, och en wän förråder den andra.* *Jer. 12: 6. Mich. 7: 5, 6. Matth. 10: 36.
5. En wän gäckar den andra, och talar icke ett sannt ord; de winlägga
_470.jpg&oldid=345843){kind=link}