| 472 | Straff- och botpredikan. | Propheten Jeremia. | Cap. 12, 13. |
7. Derföre hafwer jag måst öfwergifwa mitt hus, och ska mitt arf, och gifwa min älskliga själ uti fiende hand.
Min älskliga själ, grt.: det som min själ älskar, nemligen hus, hem och fädernearf. Jeremia blef förföljd; Christus sjelf blef af sitt folk hatad och korsfäst.
8. Mitt arf är mig wordet såsom ett lejon i skogen, och ryter emot mig; derföre är jag det harmse worden.
9. Mitt arf är såsom en spräcklig fågel, om hwilken fåglarna församla sig: upp, och församler eder, alla djur på marken; kommer, och äter.
Har mitt folk blifwit en roffågel, som förföljer den oskyldiga dufwan (de trogna i landet), så skall det blifwa omgifwet af starkare roffåglar, ja, af stora wilddjur, af mäktiga fiender.
10. Många herdar hafwa förderfwat min wingård, och förtrampat min åker; de hafwa gjort min sköna åker till en öken; de hafwa gjort honom öde.
Dessa herdar, som förderfwat wingården, äro alla ogudaktiga ledare, alla falska prester och propheter, och sedan de fiendtliga härar, som utföra syndastraffets hotelser, såsom då herdar insläppa sina hjordar på ett wanmäktigt, besegradt folks åkrar och ängar, propheten ser olyckan, såsom om den redan wore skedd.
11. Jag ser allaredan, huru jemmerligen han förödd är: ja, hela landet är öde; men ingen will lägga det uppå hjertat.
12. Ty de förderfware komma öfwer alla högar i öknen, och, HERrans frätande swärd ifrån den ena landets ända intill den andra; och intet kött skall frid hafwa.
Herrans frätande swärd är fiendens swärd, som Herren begagnade. Intet kött, d. ä.: ingen menniska bland dem, som äro kött och icke wilja låta Herrans anda straffa sig. 1 Mos. 6: 3.
13. De så hwete, men tistel skola de uppskära; de göra sig omak nog, men de skola icke nyttja det; de skola icke glädjas af sin årswäxt,* för HERrans grymma wredes skull. *3 Mos. 26: 16. 5 Mos. 28: 38. Mich. 6: 15. Hagg. 1: 6.
14. Detta säger HERren emot alla mina onda grannar, som antasta den arfwedel, som jag åt mitt folk Israel utskiftat hafwer: Si, jag skall rycka dem utur deras land, och taga Juda hus midt ut ifrån dem.
Efter hotelserna öfwer det affälliga Judafolket komma här hotelser öfwer de obarmhertiga fienderna. Grannfolk, Moabiter och Ammoniter [et]c. anföllo Judafolket på samma gång som Babylonierna. Fröjda dig icke, du som begagnas till ett tuktande ris emot någon af Guds folk. Din stund kommer Snart!
15. Och när jag hafwer uttagit dem, skall jag åter förbarma mig öfwer dem och skall låta hwar och en komma till sin arfwedel, och till sitt land igen.
Uttagit dem, nemligen Israels folk, som åter skall förlossas. Se Hes. 36: 7–38.
16. Och det skall ske, om de lära af mitt folk, att de swärja wid mitt namn:* Så wisst som HERren lefwer; likasom de tillförene hafwa lärt mitt folk swärja wid Baal; så skola de uppbyggas ibland mitt folk. *Es. 19: 18.
Se Jer. 4: 2.
17. Men om de icke höra wilja, så skall jag det folket utrycka, och förgöra det, säger HERren.
Se Es. 60: 12. Zach. 14: 17, 18. Löftet i v. 15 syftar äfwen på hedniska folk, att hwart och ett folk, som will höra Herrans ord och genom hemsökelserna låter tukta sig till bättring, skall få en skön arfwedel.
13. Capitel.
Jeremia gördel, hot, klagan.Detta säger HERren till mig: Gack bort, och köp dig en linnegjording, och gjorda dina länder dermed; och gör honom icke wåt.
Förklaringen om denna förebildliga handlings betydelfe står i v. 9—11. Gördeln skulle icke göras wåt, på det ingen måtte tänka, att den blifwit förderfwad af röta.
2. Och jag köpte en gjording, efter HERrans befallning, och band honom kring ont mina länder.
3. Så skedde HERrans ord andra gången till mig, och sade:
4. Tag den gjordingen, som du köpt, och om dina länder bundit hafwer, och statt upp, och gack bort till Phrath, och göm honom der uti en stenklyfta.
I sådana stenklyftor är merändels i Osterlanden luften så torr, att det, som der förwaras, kan blifwa oförderfwadt i årtusenden.
5. Jag gick åstad och gömde honom inwid Phrath, som HERren mig bjudit hade.
6. Men en lång tid derefter sade HERren till mig: Statt upp och gack bort till Phrath, och tag den gjordingen igen, som jag jag dig der bortgömma.
7. Jag gick bort till Phrath, och grof honom upp, och tog gjordingen af det
_476.jpg&oldid=345860){kind=link}