| 478 | Straffpredikan. | Propheten Jeremia. | Cap. 16. |
4. De Skola dö af krankheter, och hwarken begråtne eller begrafne* warda; utan skola till träck warda på marken; dertill skola de ock genom swärd och hunger förgås,† och deras kroppar skola åt fåglar under himmelen, och åt djur på marken till spis warda.** *Jer. 25: 33; †cap. 15: 2; **cap. 7: 33; cap. 34: 20.
Det är ganska wanligt i krigstider, att swåra farsoter utbryta.
5. Ty så säger HERren: Du skall icke gå till begängelse, och skall ej heller någorstäds gå till begråtning, eller medlidande öfwer dem hafwa; ty jag hafwer tagit min frid ifrån detta folk, säger HERren, samt med min nåd och barmhertighet;
6. Att både stora och små skola dö i detta land; och icke begrafne, eller begråtne warda, och ingen skall rifwa sig eller raka sitt hår öfwer dem.* *3 Mos. 19: 28. 5 Mos. 14: 1.
Att Herren tagit sin nåd och barmhertighet ifrån detta folk, betyder, att Herren icke längre wille gifwa den timliga friden eller frälsa dem från det timliga straffet, men icke hade Han så borttagit sin nåd och barmhertighet, att ju icke de, som wille göra bättring, kunde blifwa salige. Emedan folket war förfallet i afguderi, så utöfwades äfwen det i Herrans lag förbjudna hedniska bruket att rista eller sönderrifwa armarna och afraka håret till tecken af sorg öfwer de döda.
7. Och man skall ej heller utskifta bröd i den begråtning, till att hugswala* dem öfwer liket; och ej heller gifwa dem dricka af tröstbägaren† öfwer fader och moder. *Hes. 24: 17, 22. †Es. 24: 7.
Detta syftar på ett bruk, att man till de dödas efterlefwande skickade mat och dryck såsom tecken till medlidande och att man wille trösta dem. Hes. 24: 17, 22. Detta bruk skulle icke kunna iakttagas i den stora nöden.
8. Derföre skall du icke gå in uti något dryckohus, tid att sitta när dem; eller till att äta, eller till att dricka.
Dryckohus, d. ä. gästabudshus, grafölshus o. s. w. Genom frånwaro från sådana samqwäm skulle propheten liksom afmåla den allmänna bedröfwelsen, som han förkunnade.
9. Ty så säger HERren Zebaoth, Israels Gud: Si, jag skall borttaga af detta rum för edra ögon, och medan I än lefwen, fröjds och glädjes röst, brudgummes och bruds röst.* *Jer. 7: 34. Hes. 26: 13.
10. Och när du allt detta till detta folket sagt hafwer, och de säga till dig: Hwi talar HERren öfwer oss all denna stora olyckan? Hwilken är den missgerning eller synd, der wi med emot HERran wår Gud syndat hafwa?* *Jer. 5: 19; cap. 13: 22.
11. Så skall du säga dem: Derföre att edra fäder, säger HERren, hafwa öfwergifwit mig, och följt andra gudar, tjent dem, och tillbedit dem; men mig hafwa de förlåtit, och icke hållit min lag;
12. Och I ännu wärre gören än edra fäder;* ty si, hwar och en lefwer efter sitat onda hjertas tycke, på det han icke skall lyda mig. *Jer. 7: 26.
13. Derföre skall jag drifwa eder utur detta landet, in uti ett land, der hwarken I eller edra fäder af weten;* der skalen I tjena andra gudar, dag och natt; och der skall jag ingen nåd bewisa eder. *5 Mos. 4: 27; cap. 28: 64.
I fångenskapen fick folket dag och natt tillfälle till den afgudadyrkan, hwartill det i Judalandet wisade så mycken lust. Ofta styrer Gud så, att en menniska blifwer straffad och plågad just med den sak, hwarmed hon mest försyndar sig. I fångenskapen wille Herren icke bewisa detta folk den nåd att hjelpa dem emot fienderna, men wäl kunde alla de menniskor få nåd till salighet, som der ångrade sina synder och med tron omfattade den utlofwade Messias.
14. Derföre si, den tiden kommer, säger HERren, att man icke mer skall säga:* Så sannt som HERren lefwer, som Israels barn utur Egypti land fört hafwer; *Jer. 23: 7, 8.
15. Utan: Så sannt som HERren lefwer, som Israels barn fört hafwer utur nordlanden, och utur all land, dit Han dem utdrifwit hafwer; ty jag skall låta dem igen komma uti det land, som jag deras fäder gifwit hafwer.
Förlossningen ifrån Babylon skulle blifwa ett större under än förlossningen från Egypten.
16. Si, jag skall utsända många fiskare, säger HERren, de skola fiska dem; och derefter skall jag utsända många jägare, de skola fånga dem på alla berg, på alla högar, och i alla stenklyftor.
De mäktiga fienderna liknas wid fiskare och jägare. Af dessa fiender blef folket fångadt och bortfördt i hård och långwarig fångenskap. Men Christi Apostlar och Evangelii lärare utsändas såsom menniskofiskare både till Judar och hedningar, och de werka i christenheten till att samla med Evangelii not och inbringa i Christi rike alla, som wilja frälste warda.
_482.jpg&oldid=345873){kind=link}