| Löftespredikan. | Propheten Jeremia. | Cap. 16, 17. | 479 |
17. Ty mina ögon se uppå alla deras wägar,* att de icke skola kunna gömma sig för mig; och deras missgerning är för mina ögon ofördold. *Job 34: 21. Ords. 5: 21. Jer. 32: 19.
Dessa märkwärdiga ord innehålla både hotelse och löfte. Herren ser menniskans syndawäg, så att hon icke kan undgå Hans allwetande ögon och Hans dom, om hon dör i sina synder. Men dessa ord innebära ock, att Herren följer menniskan äfwen på hennes syndawäg med sin sökande nåd och will föra henne till bättring, tro och salighet. Menniskan kan icke undandraga sig från Guds förekommande nåd, utan måste erfara den, men hon kan stå den emot och draga sig undan, sedan hon erfarit den, och hwilken som sig undandrager, han skall icke behaga min själ, säger Herren. Ebr. 10: 38. Arbetar Guds nåd på ditt hjerta, tänk ingalunda, att dina synder äro så stora, eller att din natur är så förderfwad och dina syndaband så starka, att du icke kan hjelpas. Allt detta wet Herren nog, men Han will hjelpa dig ändå.
18. Men tillförene skall jag dubbelt* betala deras missgerning och synd; derföre att de hafwa orenat mitt land med deras afguderis lik och gjort mitt land fullt med sin styggelse. *Jer. 2: 7.
Början till hjelpen ifrån Herran är just den, att Han upplyser menniskan och tuktar henne till bättring, så att hon må lära känna sig sjelf och blifwa ångerfull och förkrossad. Afguderis lik syftar derpå, att barn blefwo offrade åt Moloch. Att Herren dubbelt betalar de affälligas missgerning och synd, syftar derpå, att ehuru Han sjelf föranstaltat syndaskuldens betalande genom försoningen i Christo Jesu, så störta sig dock många menniskor genom sin otro uti syndastraff och förderf. Straffet blifwer då dubbelt. De wilja sjelfwe icke undfly det, ehuru det blifwit lagdt på Försonaren. Han har lidit det och de otrogna få sjelfwa lida det i ewighet, och sålunda blifwer straffet dubbelt. Men äfwen de timliga straff, hwarigenom menniskan drages till bättring, blifwa på detta sätt dubbla; ty Medlaren har lidit allt, och hwad menniskan genom eget förwållande ändå måste genomgå sjelf, det blifwer en dubbeldel.
19. HERre, du är min starkhet och kraft, och min tillflykt uti nöden; hedningarne skola komma till dig af werldens ändar, och säga: Wåra fäder hafwa haft falska och fåfänga gudar, som icke hjelpa kunna.
Propheten skådar i andans ljus hedningarnes omwändelse till Herran och flyr i sin nöd till Honom, som äfwen är mäktig att hjelpa hedningafolken af alla werldens ändar till lif och salighet.
20. Huru kan en menniska göra dem till gudar, som inga gudar äro?* *Jer. 2: 11.
21. Derföre, si, nu will jag lära dem, och göra dem min hand och mitt wälde kunnigt, att de skola förnimma, att jag heter HERren.
Så talar här Herren till propheten och lofwar i sin barmhertighet, att äfwen Judafolket skall blifwa omwändt ifrån afgudarna.
17. Capitel.
Rätt förtröstan. Sabbathsbrott.Juda synd är med jernstyl och med skarp diamant skrifwen; och uti deras hjertas taflor grafwen, och uppå hornen af deras altare;
2. Att deras barn skola ihågkomma de samma altare och lundar, wid de gröna träd, på de höga berg.
Skrifkonsten war på den tiden annorlunda än nu. Men skref med jernstyl eller jernspets på palmblad eller i wax, eller på trätaflor, eller på stentaflor, eller blyplåtar, eller med diamant på ädelstenar. Hwad som war inristadt i bly eller sten eller med diamant graveradt i ädelsten, war en waraktig skrift, och wid en sådan waraktig skrift liknas här Guds hågkomst af de swåra synder Israel begått, hwarmed antydes, att fångenskapen och straffet skulle blifwa ganska långwariga. Wittnesbördet mot de affälliga war dubbelt, det war skrifwet på deras stenaltaren, rykande af blod, och det war skrifwet i deras samweten liksom med diamant.
3. Men jag skall gifwa dina höjder till sköfwels, både på berg och slätter, samt med dina håfwor, och alla dina egodelar, för syndernas skull, i alla dina gränser bedrifna.
4. Och du skall warda utdrifwen utur ditt arf, som jag dig gifwit hafwer, och jag skall göra dig till dina fienders träl, uti ett land, det du icke känner: ty I hafwen upptändt min wredes eld, den. ewinnerligen brinna skall.* *Jer. 15: 14.
Ordet ewinnerligen betyder här, afseende på det timliga straffet, en lång tid. Äfwen det timliga straffet är en werkan af Guds wredes eld. Men ordet ewinnerligen har äfwen betydelsen af oändlighet, ty då ingen bättring sker, blifwer straffet ewigt.
5. Detta säger HERren: Förbannad är den man, som förlåter sig uppå menniskor, och sätter kött sig till arm, och wiker med sitt hjerta ifrån HERran.
Förbannelsen ligger just uti afwikelsen från Herran. Att stå i trons förening med Honom är lif och salighet, att wara skiljd ifrån Honom är andelig död och det tillstånd, hwaruti menniskan kallas ett wredens barn. Ehwad det må wara, hwarwid hjertat fäster sig utom Gud, det
_483.jpg&oldid=322946){kind=link}