| Botpredikan. | Propheten Jeremia. | Cap. 18, 19. | 483 |
17. Ty jag skall genom ett östanwäder* förskingra dem för deras fiender; jag skall wisa dem ryggen och icke anletet, då de förderfwas. *Es. 27: 8; cap. 29: 9.
Östanwädret war det Babyloniska kriget. Se Jer. 4: 11.
18. Men de sade: Kommer, och låter oss gå till råds emot Jeremia; ty presterna kunna icke fara wille i lagen,* och de gamlas råd icke fela, och propheterna kunna icke lära orätt; kommer, och låter oss slå honom ihjäl med tungan, och passa icke uppå hwad han säger. *Mal. 2: 7.
Judafolket förlitade sig på de affallna presterna och de falska propheterna och pröfwade icke desse falske lärare och den sanne propheten Jeremia efter Herrans ord, derföre föllo de i denna grofwa willfarelse. Pröfwer andarna, om de äro af Gudi!
19. HERre, akta uppå mig, och hör mina motståndares röst.
Ju mindre folket aktade på prophetens röst, desto nödwändigare war det, att Gud aktade på honom.
20. Är det rätt att man wedergäller ondt för godt? Ty de hafwa grafwit för min själ en grop; kom dock ihåg, huru jag för dig stått hafwer, så att jag talade deras bästa, och wände din grymhet ifrån dem.
Jeremia talar här om sin förbön för folket ingalunda såsom något förtjenstligt werk, utan anförer det blott såsom ett tecken, att han war Herrans prophet och af hjertat önskade folkets bästa.
21. Så straffa nu deras barn med hunger, och låt dem i swärd falla, att deras hustrur och enkor utan barn blifwa, och deras män ihjälslagne, och deras unga män i strid genom swärd drapne warda;* *Ps. 109: 10, [et]c.
22. Att ett rop utaf deras hus må hördt warda, huru du med hast hafwer låtit krigsfolk komma öfwer dem; ty de hafwa grafwit en grop till att fånga mig och lagt en snara för mina fötter.
23. Och efter du, HERre, wet alla deras anslag emot mig, att de wilja dräpa mig; så förlåt dem icke deras missgerning, och låt deras synder icke utstrukna warda för dig; låt dem störta inför dig, och handla med dem efter din wrede.
Denna bön är ingalunda ett uttryck af hämndlystnad, utan ett utrop: Så ske, Herre, din wilje! Propheten hade nemligen ofta försökt att bedja för folket. Herren hade förbjudit honom det, cap. 14: 11, och nu öfwerlemnar propheten de affälliga åt Herran allena. Det är således som om han wille taga tillbaka sin förbön och bedja om förlåtelse för densamma, då han såg, att Gud icke wille höra den. De obotfärdigas anslag emot propheten woro tecken, att de hatade Gud sjelf, emedan det war Guds ord han förkunnade. Icke för sin egen skull, utan för Herrans skull nämner han denna förföljelse. Så gör då, o Herre, med desso menniskor efter ditt goda behag, efter de icke wilja anamma ditt ord!
19. Capitel.
Juda liknas wid en kruka.Så sade HERren: Gack bort, och köp dig en lerkruka af krukomakaren, samt med några af de äldsta i folket, och de äldsta för presterna;
Detta capitel står i nära sammanhang med det föregående. Liknelsen, cap. 18: 1—6, framställes här från en annan sida genom en förnyad bildlig handling.
2. Och gack bort uti Hinnoms sons dal, som ligger för tegelporten, och predika der de ord, som jag säger dig;
3. Och säg: Hörer HERrans ord, I Juda konungar, och Jerusalems inbyggare; så säger HERren Zebaoth, Israels Gud: Si, jag will låta en sådan olycka komma öfwer detta rummet, att den det hörer, honom skall gälla i öronen;* *1 Sam. 3: 11. 2 Kon. 21: 12.
4. Derföre att de hafwa öfwergifwit mig, och gifwit detta rummet åt en främmande gud, och rökt deruti åt andra gudar, hwilka hwarken de, eller deras fäder, eller Juda konungar känt hafwa; och hafwa gjort detta rummet fullt med oskyldigt blod.
5. Ty de hafwa byggt höjder till Baal, till att uppbränna sina barn Baal till bränneoffer, hwilket jag dem hwarken bjudit eller derom talat hafwer, och ej heller någon tid uti mitt hjerta kommet är.* *5 Mos. 17: 3. Jer. 7: 31.
Hinnomsdalen war den plats, der Baals och Molochs dyrkan allramest utöfwades. Der träffades Juda konung, der träffades Juda förstar, der träffades Juda folk, i stället för att de hade bort församlas i Herrans gårdar, så att propheten hade kunnat tala till dem der. Hinnomsdalen war en bild af helwetet, Herrans tempel en bild af himmelen och himmelriket
_487.jpg&oldid=345886){kind=link}