| Sjuttio års fängelse. | Propheten Jeremia. | Cap. 24, 25. | 493 |
5 Mos. 26: 2. De rättfärdiga äro förstlingar inför Gud. — En del af folket hade nu blifwit bortfördt i fångenskap.
3. Och HERren sade till mig: Jeremia, hwad ser du? Jag sade: Fikon; de goda fikonen äro ganska goda, och de onda äro fast onda, så att man icke kan äta dem, så onda äro de.
4. Så skedde HERrans ord till mig, och sade:
5. Detta säger HERren Israels Gud: Likasom dessa fikonen äro goda, alltså skall jag nådeligen upptaga de fångar af Juda, hwilka jag hafwer låtit hädan fara in uti de Chaldeers land:
6. Och skall nådeligen se till dem, och skall låta dem komma hit i landet igen, och skall uppbygga dem, och icke nederslå; jag skall plantera dem, och icke upprycka:
7. Och skall gifwa dem hjerta till att känna mig, att jag är HERren, och de skola wara mitt folk, och jag will wara beras Gud: ty de skola af allt hjerta wända sig till mig.* *5 Mos. 30: 6. Jer. 30: 22; cap. 31: 33: cap. 32: 38, 39. Hes. 11: 19; cap. 36: 26. Ebr. 8: 10.
Bland de bortförda woro många fromma och sörjande själar, som grämde sig öfwer ogudaktigheten i Israel, och somlige woro förförde, men icke så genomträngda af förderfwet, utan hade blifwit indragna i eländet genom falska lärare och ledare. Utan twifwel waknade mångas samwete i den stora nöden, så att de började längta efter Herran och Hans ord och den sanna gudstjensten, då de nu bland hedningarne måste sakna allt detta. Öfwer dessa fromma eller längtande själar lofwar Herren att åter förbarma sig, att återföra dem och att gifwa dem nytt hjerta och nytt sinne. Till en början blef denna prophetia uppfylld redan derigenom, att Han i Babylon lät förkunna dem sanningen genom Hesekiel och Daniel, samt andra trogna lärare, och sedermera blef den uppfylld, då en del af folket återfördes från Babylon till Judalandet, och ett fromt sinne wäcktes hos många genom propheterna Haggai och Zacharia m. fl. Fullständigare uppfylldes den, då många samlades till Christi kyrka såsom ett andeligt Israel. Detta återförande utur fångenskapen och församlande till Christum fortfar ännu, men den härligaste fullbordan förestår. Rom. 11.
8. Men lika som de onda fikon så onda äro, att man dem icke äta kan,* säger HERren: alltså will jag bortgifwa Zedekia Juda konung, samt med hans förstar, och hwad qwar blifwet är i Jerusalem; de som äro qwar blifne i detta landet, och de som uti Egypti land bo.† *Jer. 29: 17. †2 Kon. 25: 35. Jer. 43: 5.
9. Jag skall foga dem olycka till, och icke låta dem blifwa uti något rike på jorden, så att de skola komma till skam, till ett ordspråk, till en fabel, och till bannor, i alla rum, dit jag dem bortdrifwande warder.* *5 Mos. 28: 35, 37. 1 Kon. 9: 7. 2 Chrön. 7: 20. Jer. 25: 18.
10. Och skall sända swärd, hunger och pestilentie ibland dem, till dess de skola förgås* af landet, som jag dem och deras fäder gifwit hafwer. *Jer. 29: 18.
Pharao Necho, konungen af Egypten, hade dit bortfört Juda konung Joahas. Många Judar woro förut bosatte i Egypten; många flydde dit, för att rädda sig undan det Babyloniska kriget, men Herren förkunnar öfwer alla ogudaktiga, att, hwarthän de än flydde eller bortfördes, så skulle förakt och elände, plågor och undergång följa dem i spåren. Denna prophetia träffade äfwen de Judar, som sedan twärtemot prophetens warning flydde till Egypten. Se cap. 43: 4—7.
25. Capitel.
Sjuttio års fängelse.Detta är det ord, som till Jeremia skedde öfwer allt Juda folk, uti fjerde året Jojakims, Josia folks, Juda konungs, hwilket det första året är NebucadNezars konungens i Babel:
Denna prophetia hade således blifwit förkunnad åtta år förr, än den som står i föregående capitel, men den upptages här, för att i så mycket klarare sammanhang framställa, huru tydligt Gud genom propheten under de mörka tiderna underwist och warnat sitt folk och framlagt det, som skulle öfwergå både Juda rike och andra folk och länder.
2. Hwilket ock propheten Jeremia talade till allt Juda folk, och till alla Jerusalems inbyggare, och sade:
3. HERrans ord är skedt till mig, ifrån trettonde året Josia, Amons sons, Juda konungs, allt intill denna dag, och jag hafwer det nu i tre och tjugu år med flit predikat för eder; men I hafwen icke welat höra det.
Josia regerade ifrån det trettonde året, som här nämnes, ännu 18—19 år, 2 Kon. 22: 1, Joahas blott 3 månader, 2 Kon. 23: 31, och i 4:de året af Jojakims regering talade Jeremia detta.
4. Så hafwer ock HERren sändt till eder alla sina tjenare propheterna
_497.jpg&oldid=345915){kind=link}