| Jeremia räddad. | Propheten Jeremia. | Cap. 26, 27. | 497 |
der ingen mer inne bor? Och allt folket församlade sig i HERrans hus emot Jeremia.
10. Då nu Juda förstar det hörde, gingo de utur konungshuset upp i HERrans hus, och satte sig för HERrans nya port.
Se cap. 20: 2.
11. Och presterna, och propheterna talade inför förstarna och allt folket, och sade: Denne är döden wärd; ty han hafwer predikat emot denna staden,* såsom I med edra öron hört hafwen. *Ap.G. 6: 13.
propheten blef nu offentligen anklagad derföre, att hon förkunnade rikets undergång och stadens förstörelse. Se Ap.G. 6: 13, 14.
12. Men Jeremia sade till alla förstarna, och till allt folket: HERren hafwer sändt mig, att jag detta allt, som I hört hafwen, predika skulle emot detta huset, och emot denna staden.
13. Så bättrer nu edert wäsende och handel, och hörer HERrans eder Guds röst, så skall ock HERren låta sig ångra det onda, som Han emot eder talat hafwer.* *Jer. 7: 3.
14. Si, jag är i edra händer; I mågen göra med mig såsom eder godt och rätt tyckes.
15. Dock skolen I weta, att om I dräpen mig, så läggen I oskyldigt blod uppå eder sjelfwa, uppå denna staden och hans inbyggare; ty i sanningen hafwer HERren sändt mig till eder, att jag allt detta för edra öron tala skulle.
Propheten förswarar sig dermed, att det icke war hans eget, utan Herrans ord han hade förkunnat. Deras motstånd gällde Herran sjelf.
16. Då sade förstarne, och allt folket, till presterna och propheterna: Denne är icke saker till döds; ty han hafwer talat till oss i HERrans wår Guds namn.
Denna vers wisar, att presterna och propheterna woro Jeremia fiender, mot hwilka förstarne och folket förswarade honom. Detta bör man märka wäl! De affälliga presterna äro bittrare än den werldsliga öfwerheten.
17. Och någre af de äldsta i landet stodo upp, och talade till hela hopen af folket, och sade:
18. Uti Hiskia, Juda konungs tid, war en prophet benämnd Micha* af Moresa, han talade till allt Juda folk, och sade: Detta säger HERren Zebaoth: Sion skall upplöjd warda såsom en åker, och Jerusalem skall blifwa till en stenhop och (HERrans) hus berg till en mild skog; *Mich. 1: 1; cap. 3: 12.
Denna prophetia står i Micha 1: 1 och cap. 3: 12.
19. Likwäl lät Hiskia, Juda konung, och hela Juda icke fördenskull döda honom; ja, de fruktade heldre HERran, och bådo inför HERran; då ångrade ock HERren det onda, som Han emot dem talat hade; derföre göra wi ganska illa emot wåra själar.
20. War också en, den der propheterade i HERrans namn, Uria, Semaja son, af Kirjath Jearim, densamme propheterade emot denna staden, och emot detta landet, likasom Jeremia.
21. Men då konung Jojakim, och alla hans väldige och förstar, hans ord hörde, wille konungen låta döda honom. Och Uria förnam det, fruktade sig, och flydde, och for in uti Egypten;
22. Men konung Jojakim sände några män in uti Egypten, ElNathan, Achbors son, och andra med honom.
23. De förde honom utur Egypten, och hade honom in till konung Jojakim; han lät då dräpa honom med swärd, och lät begrafwa hans kropp snöpligen.
24. Alltså war Ahikams, Saphans* sons hand med Jeremia,† att han icke kom i folkets händer, att de hade mått dräpa honom. *2 Kon. 22: 12, 14; cap. 25: 22. †Jer. 39: 14.
Genom Ahikam räddades Jeremia lif, men han blef icke frikänd. Att konung Jojakim låtit döda den fromme propheten Uria, anförde Ahikam såsom warning, att ingen skulle wåga förgripa sig på Jeremia, ty det war ännu i friskt minne, hwilken bedröflig ända Jojakim hade fått. Det är klart, att Jeremia lif wid detta tillfälle war i stor fara.
27. Capitel.
Oket sändes till Juda.Uti Jojakims rikes begynnelse, Josia sons, Juda konungs, skedde detta ordet af HERran till Jeremia, och sade:
2. Detta säger HERren till mig: Gör dig ett ok och häng det på din hals,
Denna befallning från Herran fick Jeremia i begynnelsen af Jojakims regering och troligen redan då såsom prophetia förkunnad, men nu inför folket werkställd såsom en rätt klar bildlig
_501.jpg&oldid=345927){kind=link}