| Jeremia bref till Babel. | Propheten Jeremia. | Cap. 29. | 501 |
eder, och skall uppwäcka mitt nådeliga ord öfwer eder, att jag skall låta eder komma till detta rum igen.* *2 Chrön. 36: 22. Esra 1: 1. Jer. 25: 12; cap. 27: 22. Dan. 9: 2.
Detta är det klara och härliga löfte, som folket sin till tröst under fångenskapen, se cap. 25: 12, hwarpå Daniel grundade sin innerliga förbön, då denna tidrymd nalkades sitt slut. Ordet uppwäcka är ett bildligt uttryck, såsom om prophetians ord wore förborgadt såsom sädeskornet i jorden, till dess det wäckes och göres werksamt genom Guds kraft.
11. Ty jag wet wäl hwad tankar jag hafwer om eder, säger HERren, nemligen fridens tankar, och icke bedröfwelsens, att jag skall gifwa eder den ända, som I wänten efter.
Krigets plågor, olyckorna och fångenskapen sändes af Herran icke för att utrota folket, utan för att tukta det till bättring.
12. Och I skolen åkalla mig, och gå och bedja mig, och jag skall höra eder.
13. I skolen söka mig, och finna mig; ty om I mig af allt hjerta söken;
14. Så skall jag låta mig finna af eder, säger HERren; och jag skall wända edert fängelse,* och församla eder utur allt folk, och utaf alla rum, dit jag eder utdrifwit hafwer, säger HERren; och skall låta eder åter komma till detta rum igen, dädan jag eder hafwer bortföra låtit. *3 Mos. 26: 42. 5 Mos. 30: 1–3. Ps. 106: 45.
Dessa widt omfattande löften innebära både befrielse ifrån den yttre fångenskapen och hufwudsakligen befrielse ifrån syndens och satans wåld, ifrån den andeliga fångenskapen. Den bättre delen af folket skulle från Babylon återföras till Canaans land. Men prophetians hufwudsumma är, att de, som wilja frälste warda bland alla jordens folk, blifwa genom nåden förda till Herran.
15. Ty I menen, att HERren hafwer uppwäckt eder propheter i Babel.
Här talar Jeremia om de falska propheter, som lögnaktigt tröstade folket med egen inbillning, att fångenskapen snart skulle taga slut.
16. Ty detta säger HERren om konungen, som på Davids stol sitter, och om allt foIket, som i denna staden bor, nemligen om edra bröder, Som med eder uti fängelset icke utdragne äro;
Denne konung war Zedekia.
17. Ja, så säger HERren Zebaoth: Si, jag skall sända ibland dem swärd, hunger och pestilentie, och skall så ställa mig med dem likasom med de onda fikon, dem man wämjat wid att äta;* *Jer. 24: 8, 10.
18. Och skall förfölja dem med swärd, hunger och pestilentie, och skall icke låta dem blifwa uti något rike på jorden, så att de skola warda till bannor, till under, till hån och spott ibland allt folk, dit jag dem utdrifwande warder.
19. Derföre att de icke hafwa hört mina ord, säger HERren, dem jag städse med mina tjenare propheterna till eder sändt hafwer; men I willen icke höra, säger HERren.* *Jer. 25: 4; cap. 32: 3.
20. Men I alle, som fångne bortförde ären, dem jag hafwer ifrån Jerusalem till Babel draga låtit, hörer HERrans ord:
21. Detta säger HERren Zebaoth, Israels Gud, emot Achab, Kolaja son, och emot Zedekia, Maaseja son, hwilka eder lögn spå i mitt namn: Si, jag skall gifwa dem uti NebucadNezars händer, konungens i Babel, han skall låta slå dem för edra ögon;
22. Så att man skall göra bannor af dem ibland alla fångar af Juda, som i Babel äro, och säga: HERren göre dig likasom Zedekia och Achab, hwilka konungen af Babel på eld steka lät.
De twå männer, Achab och Zedekia, woro falske propheter. Af de sista orden i v. 22 kan man sluta, att konungen af Babel lät lefwande bränna dessa falska propheter såsom upprorsstiftare.
23. Derföre att de bedrefwo en galenskap i Israel, och bedrefwo hor med annars mans hustrur, och predikade lögn i mitt namn, det jag dem icke befallt hade; detta wet jag, och betygar det, säger HERren.
Äfwen i Juda Epistel, v. 8, omtalas drömmare eller falska lärare, som ohelga äktenskapet och borgerlig ordning. Falsk lära, otukt och upprorsanda stå således i sammanhang och gå i jemnbredd med hwarandra.
24. Och emot Semaja af Nehelam skall du säga:
25. Detta säger HERren Zebaoth, Israels Gud: Derföre att du under ditt namn hafwer bref sändt till allt folket, som i Jerusalem är, och till presten Zephanja, Maaseja son, och till alla presterna, och sagt:
26. HERren hafwer satt dig till en prest uti prestens Jehojada stad, att I skolen tillsiare wara uti HERrans hus
_505.jpg&oldid=345937){kind=link}