| 502 | Emot Semaja. | Propheten Jeremia. | Cap. 29, 30. |
öfwer alla ursinniga* och spåmän, att du skall sätta dem i fångahus och i stock. *2 Kon. 9: 11. Ap.G. 26: 24.
27. Och nu, hwi straffar du då icke Jeremia af Anathot, den eder propheterar?
28. Derföre att han till oss i Babel sändt hafwer, och låtit säga: Det skall ännu länge wara; bygger hus, der I uti bon, och planterer trädgårdar, att I äten der frukt af.
Zephanja war då för tillfället öfwersteprest i Jerusalem. Detta war det namn och den ställning, han innehade, men han war en falsk ande, och derför uttalar Jeremia emot honom dessa skarpa domsord. De orden ursinniga och spåmän äro de namn, hwarmed de otrogna betecknade Herrans sanna propheter. De kallade dem ursinniga o. s. w., likasom man äfwen i christenheten ofta anser för wansinniga eller för swärmare alla sådane, som med något uppwäckande nit förkunna sanningens ord i Herrans namn. Semaja af Nehelam, en falsk prophet bland Judarne i Babel, skref ett bref till öfwerstepresten Zephanja i Jerusalem och uppmanade honom att straffa Jeremia derför, att han sändt bref till fångarne i Babylon, att förmana dem till stillhet och lydnad.
29. Och Zephanja presten hade läsit detsamma brefwet, och låtit Jeremia propheten höra det.
Öfwerstepresten Zephanja lät läsa detta bref för hela folket, och propheten Jeremia fick äfwen höra det.
30. Derföre skedde HERrans ord till Jeremia, och sade:
31. Sänd bort till alla fångarna, och lät säga dem: Detta säger HERren emot Semaja af Nehelam: Derföre att Semaja propheterar eder, och jag hafwer dock icke sändt honom, och hafwer gjort, att I förlåten eder uppå lögn;
32. Derföre säger HERren alltså: Si, jag skall hemsöka Semaja af Nehelam, samt med hans säd, få att ingen af hans skall blifwa ibland detta folket, och skall icke se det goda, som jag detta mitt folk göra will, säger HERren; ty han hafwer med sitt tal afwändt dem ifrån HERran.* *Jer. 28: 16.
Så förkunnades i Herrans namn ett plötsligt straff öfwer den falska propheten Semaja, hwilken, liksom Hanania, cap. 28: 16, hade med falsk lära och falsk tröst bortwändt folkets hjertan ifrån att lyssna till Herrans ord genom Jeremia. Att någon skulle med sin slägt utrotas war den största straffdom, och detta straff förkunnas öfwer Semaja i v. 32. Så wille Herren sjelf uppfylla prophetens ord och stå på hans sida, under det konungen och öfwerstepresten förföljde honom och de få trogna, men gynnade de falska propheterna.
30. Capitel.
Förlossning från Babel.Detta är det ord, som af HERran skedde till Jeremia:
2. Detta säger HERren, Israels Gud: Skrif dig alla de orden uti en bok, dem jag talar till dig;
3. Ty si, den tiden kommer, säger HERren, att jag mitt folks fängelse både Israels och Juda wända skall, säger HERren, och skall låta dem igen komma uti det land, som jag deras fäder gifwit hafwer, att de det besitta skola.
De twå capitlen, det 30:de och det 31:sta, äro klara prophetior om Messiæ rike. Befrielse ifrån fångenskapen i Babel utlofwas, men denna befrielse framställes hufwudsakligen såsom förebild af befrielsen utur syndens och satans fångenskap, och Herrans löften i dessa prophetior äro så widt omfattande, att de icke kunnat eller kunna uppfyllas genom någonting mindre än Messiæ rike och den förlossning och frihet, som åtnjutas af alla undersåter i detta rike.
4. Och dessa äro de ord, som HERren talade om Israel och Juda.
5. Ty så säger HERren: Sannt är det, det går ju ömkeligen till med eder, det är intet annat än fruktan på färde, och ingen frid.
Så swarar Herren på folkets klagan i nöden, och detta swar gäller äfwen öfwer alla, som äro i ånger och förskräckelse öfwer sina synder och känna sin andeliga fångenskap. Ingen förlossning kan komma, utan att ånger går förut.
6. Men frågar dock derefter, och ser till, om en mans person föda kan? Huru går det då till, att jag ser alla män hålla sina händer uppå sina länder, såsom qwinnor i barnsnöd, och att alla ansigten så bleka äro?
Den lekamliga födslopinans ångest känner egentligen blott qwinnan allena, men den andeliga födslosmärtan går i lika grad öfwer både man och qwinna. I denna prophetia är födslosmärtan en bild af förskräckelse.
7. Ack! det är ju en stor dag,* och hans like hafwer i de warit; och en bedröfwelsetid är i Jacob, likwäl skall dem derut hulpet warda. *Joel 2: 11. Amos 5: 18. Zeph. 1: 15.
Då stora förändringar skola ske i Christi kyrka eller i folk och riken, och en ny församlingsanda eller en ny samfundsanda skall födas, så sker det
_506.jpg&oldid=345940){kind=link}