| 516 | Jeremia bok uppbränd. | Propheten Jeremia. | Cap. 36. |
10. Och Baruch läste utur boken Jeremia ord i HERrans hus, uti Gemaria kammare, Saphans sons, cancelerens, i öfra gården, inför den nya porten* åt HERrans hus för allt folket. *Jer. 26: 10.
I en öppen sidokammare i templets öfra förgård blef nu samlingen af Jeremia prophetior, så widt den war fulländad, offentligen föreläsen. Om Saphan, som lefde i Josia tid, se 2 Kon. 22: 8, 9. Han war dä canceller eller statssekreterare.
11. Då nu Michaja, Gemaria son, Saphans son, alla HERrans ord utur boken hört hade:
12. Gick han ned uti konungshuset uti canceliet; och si, der sutto alla förstarna, Elisama canceleren, Delaja, Semaja son, Elnathan, Achbors son, Gemaria, Saphans son, och Zedekia, Hanania son, samt med alla förstarna.
13. Och Michaja förkunnade dem alla de ord, som han hört hade, då Baruch läste utur boken för folkets öron.
Michaja förkunnade detta i god mening och hade säkert fått ett mäktigt intryck af Herrans ord.
14. Då sände alla förstarna Judi, Nethania son, Selemia son, Cusi son, efter Baruch, och läto säga honom: Tag den boken med dig, der du utur för folket läst hafwer, och kom hit: och Baruch, Neria son, tog boken med sig, och kom till dem.
15. Och de sade till honom: Sätt dig, och läs, att wi måge höra det. Och Baruch läste för deras öron.
16. Och då de alla orden hört hade, förskräcktes de hwar emot den andra, och sade till Baruch: Wi wilja förkunna konungen alla dessa orden.
Förskräckta sågo de på hwarandra, då de hörde dessa ord, såsom Jesu lärjungar, då de hörde, att en af dem war en förrädare. Joh. 13: 22.
17. Och sporde de Baruch: Säg oss, huru hafwer du skrifwit alla dessa orden utur hans mun?
18. Baruch sade till dem: Han läste mig alla dessa orden till utaf sin mun, och jag skref dem med bläck uti boken.
Alla prophetiorna woro i Jeremia själ liksom en skrift, som han blott behöfde uppläsa; han hade fått dessa ord af Herran, de woro i hans inre liksom en andeskrift, som han icke kunde glömma. Den, som en gång rätt har hört Herran tala, kan aldrig glömma det.
19. Då sade förstarne till Baruch: Gack bort, och förgöm dig med Jeremia, så att ingen wet hwar I ären.
Dessa furstar wille med denna warning draga försorg om Jeremia och Baruchs säkerhet. Elnathan (v. 12) hade förut på Jojakims befallning hemtat propheten Uria utur Egypten, dit han hade flytt, Jer. 26: 22, men nu synes han wara ibland de bättre sinnade.
20. Men de gingo in till konungen i förpalatset, och läto boken blifwa qwar i Elisama, cancelerens kammare, och sade för konungen alla dessa orden.
De sade konungen hufwudsumman af prophetiorna.
21. Då sände konungen Judi åstad till att hemta boken: han tog henne utur Elisama, cancelerens kammare, och Judi läste henne för konungen, och alla förstarne, som för konungen stodo.
22. Men konungen satt i winterhuset för skorstenen, i nionde månaden.
Konungen wille nu sjelf höra denna skrift föreläsas. Ordet skorstenen betyder på grundspråket ett bäcken med en soteld, som ännu brukas i Österlanden för att wärma rummen om wintern. Den 9:de månaden, räknadt från wårmånaden Abib, den 1:sta månaden i kyrkoåret, motswarar ungefär wår December.
23. Som nu Judi tre eller fyra blad läsit hade, skar han henne sönder med en skrifknif, och kastade i elden, som i skorstenen war, till dess boken platt uppbrändes i elden.
24. Och ingen förskräckte sig eller sönderref sina kläder,* hwarken konungen eller hans tjenare, hwilka dock alla dessa orden hört hade. *1 Mos. 37: 29, 34.
Den höjd hade otron och fräckheten nu uppnått, att hwarken konungen eller hans tjenare wille höra boken läsas till slut; ingen förskräcktes för Herrans hotelser; ingen af dem lade ordet på hjertat, och konungen, för att wisa sitt öfwermod, eller som det måhända kallades, sin frisinthet och frihet från wantro, skar sönder och uppbrände boken. Det dröjde blott sex års tid, innan dessa prophetiors swåra hotelser på honom blefwo fullbordade, 17 år före fångenskapen. Fastän det icke sker på detta sätt, så blifwer dock Guds ord af alla obotfärdiga syndare sönderriwet eller liksom sönderskuret, i det de blott taga för sin räkning wissa ställen, men förkasta det öfriga, och af andra blifwer Guds ord liksom förtärdt i syndens brand.
25. Ändock Elnathan, Delaja och Gemaria bådo konungen, att han dock icke wille uppbränna boken; men han hörde dem icke.
26. Dertill bjöd ändå konungen Jerahmeel, Hammelechs son, och Seraja,
_520.jpg&oldid=345981){kind=link}