| 518 | Jeremia fängslad. | Propheten Jeremia. | Cap. 37, 38. |
en i sitt tjäll, och uppbränna denna i staden med eld.
Zedekia och de mäktiga i folket hade på nytt brutit emot Herrans lag och föraktat förbundet med Honom, derföre förkunnas här samma hotelser. Jer. 34: 22.
11. Som nu de Chaldeers här ifrån Jerusalem afdragen war för Pharaos härs skull,
12. Gick Jeremia utur Jerusalem, och wille gå uti Benjamins land, till att bestyra der om några egor ibland folket.
Det synes att Jeremia häruti wille gå utan att hafwa Herrans anwisning.
13. Och då han kom uti Benjamins port,* så war der en skickad för en portwaktare, benämnd Jirija, Selemja son, Hanania sons, densamme tog fatt uppå propheten Jeremia, och sade: Du will falla till de Chaldeer. *Jer. 20: 2.
14. Jeremia sade: Det är icke sannt; jag will icke falla till de Chaldeer; men Jirija wille icke höra honom, utan grep Jeremia, och hade honom bort till förstarna.
15. Och förstarna woro wrede uppå Jeremia, och läto slå honom, och kastade honom i fängelse* uti Jonathans, skrifwarens, hus; densamme satte de till stockmästare. *Jer. 32: 3; cap. 36: 5.
16. Alltså gick Jeremia in uti kulan och fängelset, och låg der i lång tid.
Kulan och fängelset, grt.: fängelsekulan. Uttorkade gropar eller brunnar begagnades äfwen såsom fängelser. Jonathan, skrifwaren, hade måhända ett högre embete i krigshären, och det är ännu wanligt i Österlanden, att sådane embetsmän hafwa fängelser bredwid sina hus och deras wakt tjenar tillika såsom fångwakt. — Slutet af v. 15, grt.: ty det gjorde de till fängelsehus.
17. Och konung Zedekia sände bort, och lät hemta honom, och frågade honom hemligen i sitt hus och sade: Är ock något ord på färde af HERran? Jeremia sade: Ja, ty du skall konungen i Babel i händer gifwen warda.
18. Och Jeremia sade till konungen Zedekia: Hwad hafwer jag brutit emot dig, dina tjenare och detta folk, att de hafwa kastat mig i fängelse?
19. Hwar äro nu edra propheter, som eder spådde, och sade: Konungen i Babel warder icke kommande öfwer eder, eller öfwer detta landet?
20. Och nu, min herre konung, hör mig, och låt min bön något gälla för dig, och låt mig icke åter sändas uti Jonathans skrifwarens hus, att jag der dör.
21. Då befallte konung Zedekia, att man skulle bewara Jeremia uti gården för fångahuset, och låt gifwa honom om dagen ett bröd* af bagareboden, till dess allt brödet i staden åtgånget war. Alltså blef då Jeremia uti gården för fångahuset. *1 Kon. 22: 27.
Man finner häraf, att konung Zedekia war mindre fräck och förderfwad än Jojakim, och fruktade faran, men icke wille han med sitt hjerta wända sig till Herran. Derföre öfwergick honom det hotade straffet, som dock war mycket lindrigare än det, som öfwergick Jojakim.
38. Capitel.
Jeremia kastas i en grop.Men Sephatja, Matthans son, och Gedalia, Pashurs son, och Juchal, Selemja son, och Pashur, Malchia son, hörde de orden, som Jeremia till allt folket talade, och sade:
2. Detta säger HERren: den som blifwer i denna staden, han måste dö för swärd, hunger och pestilentie; men den som utgår till de Chaldeer, han skall blifwa lefwande, och gå af med sitt lif, såsom med ett byte;* *Jer. 21: 9.
Jeremia war icke fri, men i waktgården för konungens palats hade han tillfälle att tala med menniskor af alla klasser.
3. Ty så säger HERren: Denne staden skall gifwen warda konungens här af Babel, och de skola winna honom.
4. Då sade förstarna till konungen: Låt dock dräpa denna mannen; ty med det sättet afwänder han det krigsfolk, som ännu qwar är i denna staden; sammalunda ock allt folket, efter han sådana ord till dem säger; ty den mannen söker icke efter det, som folkets bästa är, utan det wärsta.
Denna warnande prophetia ansågs af dessa blinda menniskor såsom ett förräderi. De trodde, att de skulle kunna rädda den af Herran öfwergifna staden med sina egna ansträngningar, och ansågo sig utan twifwel för berömwärda fosterlandswänner. Men då ett folk öfwergifwer Gud och ändtligen efter många warningar och
_522.jpg&oldid=345986){kind=link}